Dränerad av en Ailen.

Ni vet när man ser dom där sciencefiktionfilmerna när det kommer en ond Ailen och suger ur all ens livsenergi och så faller människorna ihop som en ouppblåsbar Barbara?
Jag känner mig som den där dränerade människan.
Jag känner mig som en ouppblåst Barbara...
Igår kvälls fick jag en så´n otrolig huvudvärk att inte ens tabletter hjälpte.
Jag har haft migrän en gång i mitt liv tidigare och det jag hade igår var som ett mellanting mellan huvudvärk och svår migrän.
Jag skulle se sista två avsnitten på min favorit serie Project Runway men jag slocknade i mitten av näst sista programmet.
Tur för mig så kan man se det på webben i repris, så jag ska se det ena idag och det andra imorgon.
Jag fattar bara inte vad som hänt, så här trött brukar jag aldrig vara och SLUT.
Det kan vara någon dag hit och dit men inte så här länge.
Tvingade mig själv att sticka ut och köra lite intervallträning imorse, tänkte att jag kanske får en KICK av lite frisk luft.
Men inte då, jag blev ÄNNU tröttare.
Nä, jag hoppas att lite ledighet är det enda som behövs så nu kör jag ett nattpass i natt och sen ledig i fyra dagar....

Så till kläder och sonen igen..
Detta ämne förutspådde jag ju att jag skulle återkomma till lite då och då.
Nu är det då...
Sonen har ju börjat ny skola men med samma klass.
Tonen vad gäller "Kläder-som-är-rätt " har skärpts kan jag säga.
Dra åt pipsvängen och det här lille Modelejonet vet minsann " Whats hot or not "!!!!!
Det är ju större barn på skolan och klassen från Humlan är ju minst nu, då måste man vara HÄFTIG!
Debatten imorse om vad som skulles tas på var HET.
Det jag tog fram passade APSELUT inte, det var töntigt...
Till och med KALSONGERNA var töntiga och dom syns ju inte ens!!!!
Jackan var fel och den är helt svart.....

Ouppblåst Barbara: Men, du har ju haft dom här kläderna hela sommaren och nu är dom töntiga?
Modelejon: Jepp, precis..
Ouppblåst Barbara: Har du nå´t som faller dig i smaken här då????
Modelejon: TYP bara några kläder...
Och så fortsatte det.
Så när vi går till skolan går han och SURAR och tjurar hela vägen för att jag har:
Packat ner helt FEL kläder till OMBYTE om olyckan skulle vara framme...
Ja, ni vet extrakläderna som hänger i skåpet.
DET VAR OXÅ FEL KLÄDER!!!!
Ska han behöva gå i DOM om det behövs bytas.
Modelejonet: Glöm det ta med dom hem igen!
Ouppblåst Barbara: Glöm det själv, ta med dom in!
Så vände jag på klacken och marscherade iväg.
Sonen sur som ättika och jag också.

Igår påminde jag sonen om att det var skolfoto efter gympan.
Då åkte snygg t-shirten på, snygg jeansen och en skjorta...
Flott serru..
Så kom det en order:
Glöm inte att packa ner HÅRGELÉN!!!!
Närå...

Och han är 8 ½, jag har frågat förut, vart ska detta sluta?
Antingen var jag väldigt snäll eller väldigt korkad som barn men jag minns att första gången JAG sa till min mamma vad jag ville ha för kläder var jag 11!!!
12, när jag sa till mamma att nu går jag på stan SJÄLV och köper kläder. Ge mig pengar...
Eeh, det vill min son göra nu.
Nu ska jag se hur det gick för Modeskaparna i Project Runway och sen till jobbet.
Muntrare tongångar framöver hoppas jag på ;)
Sticka lugnt.




Kommentarer
Postat av: Liza

Jag gick på gymnasiet när jag dristade mig till att bry mig öht vad jag hade på mig...innan dess dök det upp nya kläder per automatik vare sig jag ville eller inte. Det var aldrig fel kläder eftersom jag gära gick i en hemmasydd flanellskjorta och couldn't care less.

På gymnasiet vaknade jag till, men bara så pass att jag dirigerade päronen mot Indiska eller "svart ska det vara annars"...bara jag själv slapp gå på stan för klädshopping. ;)

2008-08-28 @ 15:50:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0