Tomt i stan...
Min bästa tid är nu...
Igår tänkte jag: ÄNTLIGEN!
Fortfarande varmt, sol, badvänligt och stan är tömd på turister.
Det är så skönt att det är lugnt igen.
Inga köer, inget gap och skrik, inga bilar.
Gott om plats på stranden, inte för att jag åker till sådana ställen med mycket turister men dock..
... dom finns där.
I morse när jag tog min motionsrunda var det öde, jag stack iväg vid ca 8.
Sol, stilla och ÖDE.
Det var så vackert och tomt nere vid strandpromenaden att jag blev helt varm i hjärtat.
GLAD :)
Jag kan inte hjälpa det men jag är en människa som gillar lite folk helt enkelt...
Det roliga är att mellan min mor och mig blir detta nästan som en duell varje gång turist-invasionen åker.
Hon ÄLSKAR nämligen när det blir fart och fläkt, liv och rörelse i stada..
Ååååh så roligt..
Åååååh så härligt...
Ååååh så trååååååkigt när dom åker :(
Duellen innebär som tex i går när vi skulle iväg till standen passerade öster, ganska tomt, lagom vardagstomt typ.
Jag säger ( för jag VET ju att hon går igång på det) : Ååååh vad härligt titta inga turister, guuuuuuud vad skönt!
Morsan direkt ( mkt irriterad och obstinat) : Nähä, guuuud såååå tråååååkigt.....
Irritationen ligger i luften och briserar bara på DET LILLA.
Vi kommer in till stan efter stranden, öster var ganska tomt...
Jag kan inte hålla mig.
Retstickan moi: Tomt, tomt, tomt, gud så härligt nu har man hela stan för sig själv igen ( Ser glad och lycklig ut )
Mor som nappar: Nä, jag tycker det är förskräckligt, jätte-tråkigt. Nu har man ingenting att GÖRA...
Retstickan moi: Göra, du gör väl massor. Men nu slipper du köa, trängas och mingla med en massa dönickar..
Mor som nappar: ( blir mkt, mkt irriterad trots att detta INTE är ett bråk)
DET ÄR VÄL HÄRLIGT!!!! Folk, folk, folk, Jag ÄLSKAR folk.
Retstickan moi: Jamen det gör inte jag ( retsamt glad i tonen men börjar oxå bli himla irriterad, varför drog jag igång det här. )
Mor som nappar: NÄ, jag VET det.... Men jag Äääälskar det.
Sura retstickan moi: Nä, men det är såååå skönt att slippa bla, bla, bla...
Och så kan vi fortsätta i evigheter tills det blir som en GIGANTERNAS kamp.
Om vad som är bra och dåligt med turister.
Tillslut framstår hon som:
Den världsvana MADAMEN som bara har Chanel i garderoben och röker cigarill, som bara Ääääälskar..
Och jag framstår som:
Den INROTADE UR-GUTEN som aldrig har lämnat min bondgård på 130 år, som bara Haaaatar..
Hur töntigt som helst.
Och måste jag tillägga det är INTE bara jag som startar dom här fjant-kamperna.
Det brukar vara ca 50-50!
Så måste jag bara OCKSÅ tillägga att jag inte hatar turister...
Det blir mest i dessa kamper ;)
Men JAG tycker om när stan blir öde.
Sticka lugnt ;)
Igår tänkte jag: ÄNTLIGEN!
Fortfarande varmt, sol, badvänligt och stan är tömd på turister.
Det är så skönt att det är lugnt igen.
Inga köer, inget gap och skrik, inga bilar.
Gott om plats på stranden, inte för att jag åker till sådana ställen med mycket turister men dock..
... dom finns där.
I morse när jag tog min motionsrunda var det öde, jag stack iväg vid ca 8.
Sol, stilla och ÖDE.
Det var så vackert och tomt nere vid strandpromenaden att jag blev helt varm i hjärtat.
GLAD :)
Jag kan inte hjälpa det men jag är en människa som gillar lite folk helt enkelt...
Det roliga är att mellan min mor och mig blir detta nästan som en duell varje gång turist-invasionen åker.
Hon ÄLSKAR nämligen när det blir fart och fläkt, liv och rörelse i stada..
Ååååh så roligt..
Åååååh så härligt...
Ååååh så trååååååkigt när dom åker :(
Duellen innebär som tex i går när vi skulle iväg till standen passerade öster, ganska tomt, lagom vardagstomt typ.
Jag säger ( för jag VET ju att hon går igång på det) : Ååååh vad härligt titta inga turister, guuuuuuud vad skönt!
Morsan direkt ( mkt irriterad och obstinat) : Nähä, guuuud såååå tråååååkigt.....
Irritationen ligger i luften och briserar bara på DET LILLA.
Vi kommer in till stan efter stranden, öster var ganska tomt...
Jag kan inte hålla mig.
Retstickan moi: Tomt, tomt, tomt, gud så härligt nu har man hela stan för sig själv igen ( Ser glad och lycklig ut )
Mor som nappar: Nä, jag tycker det är förskräckligt, jätte-tråkigt. Nu har man ingenting att GÖRA...
Retstickan moi: Göra, du gör väl massor. Men nu slipper du köa, trängas och mingla med en massa dönickar..
Mor som nappar: ( blir mkt, mkt irriterad trots att detta INTE är ett bråk)
DET ÄR VÄL HÄRLIGT!!!! Folk, folk, folk, Jag ÄLSKAR folk.
Retstickan moi: Jamen det gör inte jag ( retsamt glad i tonen men börjar oxå bli himla irriterad, varför drog jag igång det här. )
Mor som nappar: NÄ, jag VET det.... Men jag Äääälskar det.
Sura retstickan moi: Nä, men det är såååå skönt att slippa bla, bla, bla...
Och så kan vi fortsätta i evigheter tills det blir som en GIGANTERNAS kamp.
Om vad som är bra och dåligt med turister.
Tillslut framstår hon som:
Den världsvana MADAMEN som bara har Chanel i garderoben och röker cigarill, som bara Ääääälskar..
Och jag framstår som:
Den INROTADE UR-GUTEN som aldrig har lämnat min bondgård på 130 år, som bara Haaaatar..
Hur töntigt som helst.
Och måste jag tillägga det är INTE bara jag som startar dom här fjant-kamperna.
Det brukar vara ca 50-50!
Så måste jag bara OCKSÅ tillägga att jag inte hatar turister...
Det blir mest i dessa kamper ;)
Men JAG tycker om när stan blir öde.
Sticka lugnt ;)
Kommentarer
Postat av: Liza
OHH jag är PRECIS likadan! Min bästa tid är också nu!! TOMT och LUGNT och ändå lite sommar kvar (hoppas vi) ;)
Kram!!
Trackback
