Sniglar får mig att vilja spy...

Promenad idag igen med Nelly men idag gick det trögt. Jag kände mig otroligt trött och stel i kroppen. Resten av dagen ska jag inte göra ett skit, jag är helt slut... Har nog hållit igång för mycket den senaste veckan, fixat med en det ena och en det andra. Idag blir det bara Eftermiddags-tv resten av dagen och stickning. så klart...

När vi var ute och gick idag tog vi Kärleksstigen igen, stort misstag kan jag säga.. Blött, fuktig i skogen efter regnandet innebar en hel del sniglar och jag gillar som bekant INTE sniglar. Eftersom jag skulle ta en lugn promenad idag och inget "svett-pass" åt jag frukost innan, inte bra. Inte bra alls... Jag struttar på i godan ro med hunden på grusstigen och "KRASCH" under ena foten. Jag fattar direkt vad jag gjort och tittar, mosad snigel med skal. Får kväljningar direkt och börjar nästan kalva, mår illa bara av att skriva om det. Försöker skaka av mig och går vidare, återupptar luktandet av skogen, blommor och njuter av fågelsången. "KRASCH" igen. Fy, fy, fy vad äckligt. Den var dessutom jättestor... Jag kände verkligen hur frukosten åkte upp och ner, riktigt kraftiga spy-känslor fick jag. Jag tittar på stigen och ser en hel del sniglar. Ja, då var resten av den promenaden förstörd. Varför inte gå därifrån då? Nä, jag tycker Nelly ska få springa en del av promenixen sjäv och det kan hon ju knappast göra på gatan.. Jag gick zick-zack resten av Kärleksstigen, mådde illa och sket fullständigt i fågelsång och goda skogsdofter. Om jag någonsin får råd med ett sommarhus, ska jag ha det på norra gotland, sten och sandjord, precis som på Brissund. Visst dök det upp en och annan snigel där oxå men då var det väldigt regniga somrar. Jag vill slippa sniglar, spindlar, fästngar, kryp, mygg, dom vill ha fuktigt, lummigt. Hellre en huggorm i trädgården på en stenhäll än slemmig snigel. Jag vill ha knastertorr gräsmatta, tallar och enbuskar. Lickers, here I come...
 
Slapp att ta på mig "Offerkoftan" idag var gäller min trevliga hudsjukdom. Min läkare tyckte att jag skulle trappa ner medicineringen, inte sluta tvärt. Bra, då vågar jag nog visa mig ute i fortsättningen trots allt. ;)

En sak som jag tänkt på med det här bloggandet som är himla positivt är att jag inte svär så mycket.. Inte för att jag inte vill men jag tänker mig för mer när jag skriver. Det ser inte så kul ut med fan och djävlar hela tiden i en text tycker jag... Jag svär ju så otroligt mycket när jag pratar  (tycker vissa personer i min närhet, typ mamma och Joar )( och det tycker jag fakitskt själv oxå när jag hör mig själv prata ibland ) så nu försöker jag tänka på vad som kommer ut ur mina tankar. Formulera mig bättre... Vissa saker måste jag dock svära när jag skriver för att verkligen ge eftertryck på hur arg, fel någonting är men jag TÄNKER mig faktiskt för innan. Bra va... ?

Förresten kanske min och Karins klubb " Finn en miljon fel " -klubben snart får en ny medlem. Vi får se lite längre fram i sommar, en viss person kanske kan få gå med. Hon får slänga in en ansökan så ska vi behandla den. Det är ju en klubb med "Exclusive membership" så alla får tyvärr inte vara med, man måste uppfylla väldigt speciella krav innan. Tycka väldigt speciella saker.. Nyfikna eller ? Ja, men mer än så här säger jag inte.. For now : Tack och hej, leverpastej.
Sticka lugnt :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0