Skadad...
Sååååååååååååå onödigt...
Jag skulle springa ut till min lilla sjalbod och hämta min provdocka och prova en ny sjal.
Allt för att skynda mig i en reklampaus.
PANG!!!!!
Morsan hade lagt ut ett SVART/GRÅTT plaströr MITT I grusgången för att leda bort vatten från stupröret ut på gräsmattan.
Röret SYNTES NOLL, kan jag säga...
Jag sprang, becksvart ute, perfekt TRÄDFÄLLNING...
TIMBER....
Och jag kan nu knappt stödja på höger knät/benet och tog såklart emot mig mest med högerhanden.
Ont, ont, ont.
KANON!!!!
Jag som har sjalbeställning och nu värker det som tusan i handen.
SKITBRA!!!!
Precis när jag börjar komma igång med träningen igen.
Jag var INTE GLAD på min mor kan jag säga, fy fan.
Nu är hon skyldig mig ett par nya PYJAMASBYXOR oxå.
LUCKY ME...
För övrigt så är jag klar med en Fillifjonk, sjal och brosch.
Inte tillfredställande bilder, men jag tar nya imorgon, i bra ljus.
Jag är nöjd med sjal och färgval.
Imorgon börjar jag på en LEJONGUL...
OM JAG KAN :(
Mycket snygg färg.
"Kom och köp,
Sjal som é söt..."
Så till samboenden.
LATMASK / KOLESTEROL-BOMBEN är ordet för kvällen.
Han åkt på världens förkylning och har skolkat från skolan idag.
Imorgon och på torsdag är det PROV så då måste han gå.
Kolesterolbomben : Du, hjärtat, jag går bort till "Sunes" och köper mig en pizza.
Mat-Hitler : PIZZA, varför det?
Vi har ju mat i frysen...
Kolesterolbomben : Nä, men jag é så "DÅLLI" så jag pallar inte att fixa iordning nå´t...
Mat-Hitler : Ursäkta men att värma lite köttfärs i micron och skära upp lite grönsaker är väl MINDRE ansträngning än GÅ I REGNET till Sunes...
Du é ju såååå " DÅLLI"...
Kolesterolbomben : Jag pallar inte...
Mat-Hitler : Lägg av nu, pizza...
Du kommer DÖ innan 45 om du inte skärper till dig.
Din kolestrolnivå måste vara DÖDLIG vid det här laget.
Jag skulle då inte vilja vara dina artärer :( ...
Du går inte dit och köper pizza, då fixar JAG fram maten till dig.
Kolesterolbomben : Ok, om du gör det då för jag pallar inte.
Självklart fixade jag maten till honom.
HAN gick faktiskt upp klockan 8.20 och SKJUTSADE mig till jobbet i regnet idag, fastän han var "DÅLLI ".
Underbart snällt.
Men jag förstår inte RESONEMANGET att det är ENKLARE att GÅ till Sunes i regnet och köpa en kolestrol-fett-bomb när man känner sig sjuk.
När matfixandet här hemma tog TRE minuter.
Och dessutom var mycket nyttigare.
Jag är INTE emot pizza ibland men min älskling LEVER på SKITMAT och jag skulle GÄRNA se att han överlevde sin 50-årsdag...
Helst...
Men han kanske tycker att jag är så djäkla jobbig så hans enda UTVÄG är att ÄTA ihjäl sig.
Lite som Papa Dees fru där...
Hon försökte ju döda sig själv med ett BLOCKLJUS... ( Hrmph )
Min sambo försöker att ta livet av sig med mat för att slippa mig.
Det kommer nog bli en långsam, plågsam död för båda, gissar jag...
Så till förmiddagen.
Jag har jobbat idag och vi var på ett "ställe".
På det stället har en av mina gamla klasskompisar börjat jobba "Pro Bono".
Jag blir så varm i hjärtat av den här personen faktiskt.
En Kämpe.
Han var minst sagt STRULIG i skolan.
Fast mest BUSIG och hade svårt att vara närvarande på lektionerna mentalt.
Kunde babbla sönder både lektioner och lärare.
Så gick det SNETT.
Riktigt snett.
Ungdomens festande övergick i tungt missbruk.
Mötte honom för några år sedan riktigt, riktigt PÅTÄND.
Kändes hur konstigt som helst att stå där och prata med en påverkad men ändå snäll gammal klasskompis.
Så började han jobba i garaget mitt emot oss här.
Han hade blivit "rehabiliterad".
Försökte börja ett nytt liv.
Vi pratade från och till när jag gick förbi.
Vilken kamp för stackarn.
Varje dag kämpade han på i ÅNGEST-TRÄSKET.
Han försökte gå vidare men det är nog inte lätt att vara tung missbrukare på en liten ö och ständigt ha en massa " POLARE " på nära håll som aldrig lämnar en ifred.
Kampen har pågått i flera år och han kämpar fortfarande.
Nu försöker han fortfarande kämpa på.
Arbetslös och är rädd att sitta hemma och SUPA istället.
Men ingen utbildning och missbrukare i bagaget.
Som han sa vid ett tidigare tillfälle :
Man är ju inte " HETT BYTE " direkt...
Nä, antagligen inte.
Hur lätt kan det vara????
Åt helvete svårt gissar jag...
Idag, när vi stod och pratade, så berättade han att han är glad att han har detta ställe att gå till just nu.
Annars skulle han bara sitta hemma och dricka.
Jag hoppas han får vara länge på detta ställe.
Och att det någon gång ska bli lättare för honom.
Det finns dom som har kämpat och fixat det...
Jag håller tummarna för min gamla klasskompis.
Sticka lugnt.
Jag skulle springa ut till min lilla sjalbod och hämta min provdocka och prova en ny sjal.
Allt för att skynda mig i en reklampaus.
PANG!!!!!
Morsan hade lagt ut ett SVART/GRÅTT plaströr MITT I grusgången för att leda bort vatten från stupröret ut på gräsmattan.
Röret SYNTES NOLL, kan jag säga...
Jag sprang, becksvart ute, perfekt TRÄDFÄLLNING...
TIMBER....
Och jag kan nu knappt stödja på höger knät/benet och tog såklart emot mig mest med högerhanden.
Ont, ont, ont.
KANON!!!!
Jag som har sjalbeställning och nu värker det som tusan i handen.
SKITBRA!!!!
Precis när jag börjar komma igång med träningen igen.
Jag var INTE GLAD på min mor kan jag säga, fy fan.
Nu är hon skyldig mig ett par nya PYJAMASBYXOR oxå.
LUCKY ME...
För övrigt så är jag klar med en Fillifjonk, sjal och brosch.
Inte tillfredställande bilder, men jag tar nya imorgon, i bra ljus.
Jag är nöjd med sjal och färgval.
Imorgon börjar jag på en LEJONGUL...
OM JAG KAN :(
Mycket snygg färg.
"Kom och köp,
Sjal som é söt..."
Så till samboenden.
LATMASK / KOLESTEROL-BOMBEN är ordet för kvällen.
Han åkt på världens förkylning och har skolkat från skolan idag.
Imorgon och på torsdag är det PROV så då måste han gå.
Kolesterolbomben : Du, hjärtat, jag går bort till "Sunes" och köper mig en pizza.
Mat-Hitler : PIZZA, varför det?
Vi har ju mat i frysen...
Kolesterolbomben : Nä, men jag é så "DÅLLI" så jag pallar inte att fixa iordning nå´t...
Mat-Hitler : Ursäkta men att värma lite köttfärs i micron och skära upp lite grönsaker är väl MINDRE ansträngning än GÅ I REGNET till Sunes...
Du é ju såååå " DÅLLI"...
Kolesterolbomben : Jag pallar inte...
Mat-Hitler : Lägg av nu, pizza...
Du kommer DÖ innan 45 om du inte skärper till dig.
Din kolestrolnivå måste vara DÖDLIG vid det här laget.
Jag skulle då inte vilja vara dina artärer :( ...
Du går inte dit och köper pizza, då fixar JAG fram maten till dig.
Kolesterolbomben : Ok, om du gör det då för jag pallar inte.
Självklart fixade jag maten till honom.
HAN gick faktiskt upp klockan 8.20 och SKJUTSADE mig till jobbet i regnet idag, fastän han var "DÅLLI ".
Underbart snällt.
Men jag förstår inte RESONEMANGET att det är ENKLARE att GÅ till Sunes i regnet och köpa en kolestrol-fett-bomb när man känner sig sjuk.
När matfixandet här hemma tog TRE minuter.
Och dessutom var mycket nyttigare.
Jag är INTE emot pizza ibland men min älskling LEVER på SKITMAT och jag skulle GÄRNA se att han överlevde sin 50-årsdag...
Helst...
Men han kanske tycker att jag är så djäkla jobbig så hans enda UTVÄG är att ÄTA ihjäl sig.
Lite som Papa Dees fru där...
Hon försökte ju döda sig själv med ett BLOCKLJUS... ( Hrmph )
Min sambo försöker att ta livet av sig med mat för att slippa mig.
Det kommer nog bli en långsam, plågsam död för båda, gissar jag...
Så till förmiddagen.
Jag har jobbat idag och vi var på ett "ställe".
På det stället har en av mina gamla klasskompisar börjat jobba "Pro Bono".
Jag blir så varm i hjärtat av den här personen faktiskt.
En Kämpe.
Han var minst sagt STRULIG i skolan.
Fast mest BUSIG och hade svårt att vara närvarande på lektionerna mentalt.
Kunde babbla sönder både lektioner och lärare.
Så gick det SNETT.
Riktigt snett.
Ungdomens festande övergick i tungt missbruk.
Mötte honom för några år sedan riktigt, riktigt PÅTÄND.
Kändes hur konstigt som helst att stå där och prata med en påverkad men ändå snäll gammal klasskompis.
Så började han jobba i garaget mitt emot oss här.
Han hade blivit "rehabiliterad".
Försökte börja ett nytt liv.
Vi pratade från och till när jag gick förbi.
Vilken kamp för stackarn.
Varje dag kämpade han på i ÅNGEST-TRÄSKET.
Han försökte gå vidare men det är nog inte lätt att vara tung missbrukare på en liten ö och ständigt ha en massa " POLARE " på nära håll som aldrig lämnar en ifred.
Kampen har pågått i flera år och han kämpar fortfarande.
Nu försöker han fortfarande kämpa på.
Arbetslös och är rädd att sitta hemma och SUPA istället.
Men ingen utbildning och missbrukare i bagaget.
Som han sa vid ett tidigare tillfälle :
Man är ju inte " HETT BYTE " direkt...
Nä, antagligen inte.
Hur lätt kan det vara????
Åt helvete svårt gissar jag...
Idag, när vi stod och pratade, så berättade han att han är glad att han har detta ställe att gå till just nu.
Annars skulle han bara sitta hemma och dricka.
Jag hoppas han får vara länge på detta ställe.
Och att det någon gång ska bli lättare för honom.
Det finns dom som har kämpat och fixat det...
Jag håller tummarna för min gamla klasskompis.
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
