Fast trots allt.

En av mina goda vänner kom hit igår.
Jag hade lagat en Kärleksmiddag, dukat och tänt en massa ljus.
Inga män och inga barn...
Hur ofta har man det så på en lördagskväll?
Vi åt, pratade av oss och så fixade jag fika.
Vi hade halvt om halvt bestämt att vi skulle hyra film för det var inget roligt på tv.
Så fikade vi och jag tittade lite extra i tv-tablån...
Hm.
Det där "Stjärnor på is " börjar idag, sa jag.
Men, det börjar bli så HIMLA jobbigt med all den där följetongs-rösta-ut-tjo-fräset som alltid går.
Är det inte "Idol" så är det "Let´s Dance", åsso börjar man följa det sen är man fast ändå.
Vecka ut och vecka in.
Och konståkning hur kul kan det vara, fortsatte jag.
Dom kommer ju slå ihjäl sig, folk som aldrig stått på skridskor ens.
Ska dom bli bedömda för att dom kan ta sig runt 1 varv i rinken eller?

Min vän höll med...
Vi enades lite trött om att titta lite i början och sen sticka iväg och hyra film.
Det gick och sket sig...
Redan i första pausen var vi mycket mer positiva.
I andra pausen var vi exalterade.
Och i tredje pausen var vi ÖVERFÖRTJUSTA, pirriga och dödsfrälsta!
Fast trots allt...
Typiskt :)
Ja, då satt man där igen då, varje fredag med Idol och varje lördag med Stjärnor på Is.
Varje helg bokad och klar.
Sen när dom programmen är slut tar ju Melodifestivalen över.
Då är nästa års helger bokade också.

Jag behöver i dagsläget inte begå ett lättare brott och bli dömd till fotboja.
Det räcker med att sätta på TV´n på helgen så är jag fast i husarrest ändå.
Kanon !!!!! ;)

Ett kul genombrott igår var att jag åt godis.
Mer än 3 bitar.
Det var ganska GOTT igen.
Inte så gott som jag brukar tycka men, ganska.
Vet inte vad det är med smaken av godis nu för maten smakar ju bra.
Men godiset, ja, ganska gott iallafall.
Egentligen borde jag ju kanske låta bli när det ändå inte är TIPP-TOPP.

Så fick jag mens i morse.
Då förstår jag varför jag tyckte att jag var ÄNNU dåligare på mitt hantverk än vad jag egentligen är.
Den berömda PMS:en har då tydligen härjat här några dagar innan.
Jag blir ju SÅÅÅ NEGATIV och SUPERDÅLIG på allt veckan innan.
Så får jag mens och då förstår jag min negativa inställning till allt.
Suck.
Att jag efter 37 år INTE lyckats lära mig DET fattar jag INTE.
Ja, ja...
Då har jag tre veckor sedan framför mig med lite positivare attityd.
Förhoppningsvis ;)
Sticka lugnt.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0