Sanningens minut...

Duschdraperi...



Detta måste med största sannolikhet vara det fulaste duschdraperi jag någonsin köpt...
Men...
Det var rea på Rusta för ca 1 månad sen och det var blått och det kostade 24.90...
Då är det faktiskt Ok att ha ett duschdraperi som ser ut som en pool, eller nå´t... ?

Just nu mår jag faktiskt ganska halvtaskigt.
Inte bra, på onsdag ska ju "Utslitandet" av halsmandlarna ske och risken finns att det inte blir av då.
Jag håller på att bli förkyld och jag går på halvfart.
Jag hatar att gå halvfart och känna mig hängig, hellre RIKTIGT däckad än att vara saggig.
Så man kan vara pigg sen.
Usch.
Håll tummarna att jag piggnar på mig så jag blir av med dom förhatliga mandlarna :(

Så till sonen och skvaller / bekännelser...
 
Jag klädde på mig igår innan våran "Kulturella" utflykt.
Tog på mig den här koftan, en ny favorit som jag faktiskt beställt från Ellos.
Himla snygg på och så ett skärp i midjan.

Joar/skvallerbyttan säger:
Jaha, tar du på dig den där, den är ny va?
Jag : Ja, hurså...
Skvallerbyttan : Jo, mormor sa det...
Jag : Mormor, jaha hur vet hon det?
Skvallerbyttan : Jo, men hon provade den härom dagen, hon kände inte igen den så hon trodde att den var ny...
Jag : Jaså, det gjorde hon...
Skvallerbyttan : Ja, hon brukar OFTA prova dina kläder när inte du är hemma...
Jag : Mhmmmmm, intressant.
Skvallerbyttan : Ja, hon tycker du har snygga kläder.
 Jag : Ok...
Ja där ser man...
Men visst kan hon prova mina kläder när inte jag är hemma...
Jag brukar gå på GODISJAKT ibland när inte HON ÄR HEMMA ;)
OCH det vet varken Joar eller mormor om.
Och mormor/mamma vet inte om att JAG känner till hennes HEMLIGA förråd.
(Ha, ha, ha.. )

Så till en annan bekännelse.
Vi såg film igår, hela famlijen.
Varg hette den med Peter Stormare i huvudrollen, helt Ok.
Morsan kommer upp och frågar:
Har du ätit upp min choklad som jag lagt i skålen på det vita bordet??
Eeh nej, jag har inte varit nere vid dig så det har jag inte!
Morsan såg skeptisk ut för sambon är inte godis-gris och SNATTAR INTE av svärmor ;) , sonen får inte äta det pga laktosen.
Så vem var kvar typ...
Jo, typ jag....
Men jag var faktiskt oskyldig...
Mamma trodde mig INTE.
Sonen hörde våran diskussion, sa inget.
Så började vi se filmen.
Man kan väl säga att den handlar om att skydda någon annan, ljuga för någon annans skull och sen få fängelse fasten man är oskyldig.
Mitt i filmen när sonen försöker förstå filmen och innehållet så säger han :
Jaha, ok, han åker i fängelse för att han ljuger...
Helt plötsligt säger han : Pausa filmen...

Ok, ok jag erkänner, det VAR JAG som åt upp chokladen!!!!!
Det var inte mamma men jag får ju inte äta choklad och jag var så sugen och jag vet att det var din choklad mormor men det var jag....

Vi tittar alla på varandra och..
Hoppsan, det dåliga samvetet slog till eller????
Jag tittar på mamma, Seeee det var inte jag iallafall....
Told you soooooo...
Hade inte den bekännelsen kommit hade jag varit OSKYDIGT MISSTÄNKT än idag...
Men ärligt talat, DET KUNDE LIKA GÄRNA VARIT JAG...
Om jag bara hunnit före sonen ;)
Sticka lugnt.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0