Från passion till plåga...

Jahapp...
Här startade jag dagen som " Hurtbullen " herself.
Idag skulle det bli MILEN, med stavar och allt :)
Tjohooo, jag slängde mig på cykeln och trampade iväg till P18.

Tur i oturen.
Det är tydligen RALLY och just på P18 då, men jag hade tur.
Kom ut innan något rally hade satt igång så det var ganska FOLKTOMT i skogen och inga bilar.

Jag stavade iväg för glatta livet.
Efter några hundra meter kom så LILLBABS fram i mig igen, och svetten började lacka.
Jag stavade vidare.
Och vidare.

Och vid svängen till 5 km slingan tänkte jag:
Ska jag ta 5 km och strunta i MILEN...
Hm, nej, va fan, jag är ju vältränad.
Stavade vidare.
Djupare in i skogen.
Vid 5 km var jag REJÄLT TRÖTT.

Fattade ingenting.
Jag ÄR VÄLTRÄNAD.
Kom igen nu, ett, två, ett, två, ett, två...
Vid 6 km befarade jag att jag skulle DÖ av ansträngning.
????????????
Jag kommer ALDRIG att klara att ta  mig till mål.
Och inte kan jag några GENVÄGAR i den där skogen heller!!!!!

Jag ville slänga stavarna åt helsike och forsätta utan.
Men envis som jag är stavade jag vidare.
Vid 7 km la jag ner själva STAVANDET!
Jag använde stavarna sista 3 km som STÖTTESTAVAR, istället för MOTIONSSTAVAR!

Jag tänkte att jag måste se ut som jag LÅTSAS att jag använder dom iallafall, men jag tog inte i ett smack.
Slutade svettas på direkten.
Och dom fick vara någon sorts REKVISITA, i min slutspurt på MILEN.
PINSAMT.
Men jag tog mig i mål och nästa gång blir det INGA STAVAR på milenspåret iallafall.
Dom tog SANNERLIGEN musten ur mig.

Så snabbt gick dom från en PASSION till PLÅGA ;)
Nä´rå, men jag ska nog inte ta i så förbaskat om jag ska gå långt med dom!
Sticka lugnt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0