Sjal klar.





En sjal som jag gjort förut, men med ett annorlunda avslut.
En liten picotspets.

För övrigt sitter jag och väntar på att att jag ska bli glad någon gång.
Glädjen vägrar liksom infinna sig över att vara frisk som en nötkärna.
Det känns som om jag har krockat med en bil...
Och bilbältet snärjts åt HÅRT, så att det trycker över bröstet så att jag knappt kan andas.
Let go, pliiiiis...
Sticka lugnt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0