Barnens dag...

Idag har det varit Barnens dag, att vara underbara :)

Som jag skrev imorse.
Tröttare än tröttast.
Hängigare än hängigast.
Så kom sonens kompis över runt lunch.
Dom lekte lite, plockade bär och så blev det tjafs...

Mellan mig och sonen.
Han ville ha godis och jag sa NEJ, nej, nej.
Det blev en glass, som han bara tog, fastän det var nej på det också...
Då var jag liksom färdig med dagen.
Arg, trött och försökte förklara att jag bara inte orkade med en massa TRILSK nu.
Så var jag ju då tvungen att ge sonens kompis en glass också.
För rättvisans skull...
Jag tog kaffe.

Sonen ville gå på bibloteket.
Kompisen ville gå på bibloteket och till Almedalslekplatsen.
Näää, tänkte jag, fixar jag aldrig.
Joooo, men snälla...

Jag ringde sambon och frågade om han kunde hämta oss om vi gick ner.
Ok, det kunde han.
Vi försökte få tag i kompisens föräldrar, men det gick inte.
Jag tog med henne "utan lov"...
Jag, sonen och Bonus-barnet promenerade iväg.

Vi stannade först på Katthemmet.
Hade ont redan där, men vi hade det så himla mysigt att jag SKET i det onda.
Så gick vi vidare ner till bibblan.
Sonen hittade djurböcker och jag ljudböcker.
Bonus-barn-kompisen, inga böcker ;)

Jag mötte en fd klasskamrats-mamma till sonen som också var sjukskriven.
Så bytte vi SJUKDOMS-HISTORIA och nuvarande status.
När vi sa "Hej då" sa vi båda två, i munnen på varandra:
Krya på dig!
Lät helknäppt.

Sen blev det tjat om ytterligare en glass.
Fast "OK" TJAT!
NÄ, nu får ni ge er, sa jag, och köpte en glass till mig själv.
Ungarna höll på att dö av TJAT, men jag sa bara:
Ni har redan tryckt i er glass, nu är det min tur :)

Ner till parken och jag satte mig på en bänk i solen.
Ungarna roade sig själva.
Helt plötsligt dyker sonen upp, då har han gjort en krans till mig.
Av blad och en blomma.
För att han tyckte att jag var värd det...
Snyft.
Världen bästa unge.





Sonen fotade när vi kom hem...

Ja, ungarna har verkligen gjort den här dagen till en bra dag.
Det blev en mysig, småputtrig dag.
Det kändes "som vanligt" trots att jag mår skit.
Skönt.

Så till det roligaste av allt.
Och jag önskar jag kunde skriva rejält om detta, men jag får ta det kortfattat.
Trött i axlar och nacke nu :(

Sambon hämtade oss.
Vi åkte till Atterdags för att handla.
Vi står i kassan och har en annan kund framför oss.
Jag får ett " Det gör djävligt ont anfall " i nacken när vi stå där...
Tårarna bara liksom steg upp i ögonen, och jag snörvlade till...

Det står en tant framför oss och hon ska precis hämta ut sin växel när jag råkar stå i vägen för henne.
Jag snörvlar alltså till.
Tanten tittar FÖRSKRÄCKT på mig och säger :

"Ursäkta, men om du är DÅLIG, sjuk, vill jag att du flyttar på dig, så långt bort som möjligt nu när ska ta mina pengar!!!! "

Eeeh, jaha, du jag är inte dålig mer än att jag har en whiplash.
Jag snörvalde till för att jag är gråtfärdig och har ont...

"Jaha du", säger tanten, FÖGA ÖVERTYGAD om att jag skulle ha ont och vara gråtfärdig.
Hon backade bakåt med ögonen fastnaglade mot mig och mina rörelser...
Hon var nog helt skräckslagen att jag stått där och SNÖRVLAT UT en massa SVININFLUENSE-BAKTERIER rakt mot henne.

Jag tittade på sambon och kassörskan.
Och kunde bara skratta åt TOK-TANTEN!
Det gjorde även hennes man kan jag säga...
Och såg ut som om han ville sjunka igenom golvet på affären.
PINSAMT?
Mhm...

Herregud...
Jag hoppas verkligen hon hade STORHANDLAT ordentligt och fyller upp frysen där hemma nu.
För ut och handla bland "Folk & Fä" när svininfluensan härjar, det ska hon nog passa sig för.

Jag sa till sambon och ungarna, när vi satt i bilen :
Hade jag varit på hugget och "frisk" nu, då hade jag börjat FEJK-HOSTA och snörvla över hela tanten bara för att djävlas...
Så elakt, fast KUL, tyckte ungarna...

Mmmm.
Så´n är jag, när jag är mig själv ;)
Host och snörvel från henne som INTE har svininfluensan ÄNNU...
Sticka lugnt.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0