Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Oj, håll i er, två inlägg...

Jag fick snabbt svar på mitt inlägg och tvingar mig att skriva igen...

Fastän det gör ont, jag MÅSTE bara poängtera det...

Citat :
"Ironin verkar komma tillbaka, då är tillfrisknandet inte så långt borta.
Så fort du slutar vältra dig i självömkan, så brukar du sluta vara SJUK! "

Slut citat...

Öhm...
Jaha...
Ja, DU HAR RÄTT!
Jag har ont, men jag kan skämta mer nu.
Alltså är jag inte död ännu.

Och så har jag faktiskt pysslat MINIMALT, trots värk.

Jag bara fick en snilleblixt, som jag var tvungen att testa.
Jag har åstakommit detta genom att ha haft armbågarna fjättrade vid bordet och bara rört fingrar och händer.
Och så kan jag ju inte böja huvudet neråt utan måste hålla det rakt fram.
Piece of cake...
Inte direkt...
Inte lätt och, ja det blir tjatigt, men djävulusiskt ont.

Fick en bok och material av en vän i födelsedagspresent.
Jag blev glad, men ändå inte.
I DÅ-läget, på min födelsedag, var jag ju invalid för livet.

I NU-läget är jag ju invalid.













NU är det helt slut för idag.
Tebaks till tv´n.
Sticka lugnt.