Upp och ner...

En dag som har gått upp och ner, MINST sagt.

Jag fattar inte vissa dagar hur jag ska orka liksom.
Och så gör man det ändå.

Eftermiddagen var inte najs.
Värk och jag började grina.
För: att sjukgymnasten ska sluta.
För: värken.
För: kommer jag verkligen bli av med den?
För: jag orkar inte mer.
För allt jag inte kan göra.

Så spyfärdig jag bara blir på allt.
Så lättade värken och helt plötsligt finns det hopp igen.
Blir jag inte schizofren av det här, då blir jag det aldrig.
Nä, det är helt sjukt.

Kaninen är dessutom helt vilse i pannkakan.

Vi har plockat bort mattan i matsalen och den ska till kemtvätten.
Leo har helt plötsligt BARA sin bur att vistas i.
Inte så poppis och han har deppat.
Tittat ut över kanten på buren och BLÄNGT på mig.
Legat och tryckt i ena hörnet och sett LISSEN ut ;)

Så nu ikväll, så kände han väl, liksom jag, att:
"NOG är nog!
No, moore depp" och "Jag skuttar väl ut bland stolarna iallafall."
"Fastän jag inte har någon matta."

Bambi på hal is och han blev sittandes helt paralyserad på parketten.

"Vad göra?"
Tänkte han förmodligen.
"Jag kommer inte framåt och inte bakåt, hjäääälp...."

Matte (moi) ryckte ut i värsta BRANDIS stil ;) och lyfte tilbaka min älskling i buren.

Och han bet mig HÅRT som tack!
Sur för att han inte har sin matta att skutta runt på.
Först rök dom tuggvänliga stolarna och nu mattan.
Vilken djävla KÄRRING till matte han har...

Och appropå Brandisarna och deras gala förresten...

Låste i tidningen idag att Ambulans-Henke påstod att "Dom sålt flera hundra biljetter..."
Well...
Tror jag inte ett smack på.
Jag säger bara : Friplåtar och polare.
Sen ska jag vara TYST ;)
Och inte säga mer.
Sticka lugnt.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0