Kitty alias Nancy Drew.
Sonen blev lite skrämd och förtjust...
Jag blev JÄTTEFÖRTJUST och supercharmad av " Kitty och Hollywoodmysteriet ".
Så himla bra faktiskt :)
Precis vad man hade önskat att se när man var liten och läste böckerna.
Dom hade gjort Kitty alias Nancy Drew som om hon levde i nutid.
Men hon hade 50-tals kläder och 50-tals bil precis som i böckerna.
Alltså hon lever på 2000-talet men GILLAR 50-tal...
Det kändes trovärdigt...
Jag hoppas på FLER Kitty-filmer och fler mysterier.
Idag gick jag på 4:a dagars ledighet.
Ska bli jätteskönt att bara ta det lugnt och göra vad man vill.
Förutom på måndag 2 timmar.
Då har jag LÖNE och -MEDARBETARSAMTAL med chefen.
Känns bra på sätt och vis.
För att vi har en jättebra chef, men jag vill inte gå in på SAMTAL på en ledig dag...
Man får löneförhöjning, men hur långvarig är den???
Med " Konkurrensutsättningen" i antågande kan man snart tappa flera tusen om man stannar kvar på det jobb man har nu...
Eller så byter man jobb och vet inte vart man hamnar men med bibehållen lön.
Jag får ärligt talat lite ont i magen och hoppas på ett MIRAKEL.
Att Konkurrensutsättningen inte blir av...
Vad göra, är den STORA frågan?
Så har det hänt ett annat MIRAKEL här kan jag meddela...
Nej, vi ska inte ha barn ;)
Det handlar om min sömn...
Vi har blivit ett pensionärspar.
Nästintill...
Fast det har kommit något gott ur det.
Jag trodde ett tag här att jag faktiskt höll på att bli DEPRIMERAD.
Och fattade inte varför...
Eller ALLVARLIGT SJUK.
Jag har haft konstant huvudvärk i månader.
Har nästan inbillat mig att jag fått cancer.
Glömt bort saker, hjärnan har gått på sparlåga.
För varje dag som gått har det bara känts värre och värre.
Jag har SPELAT mig själv har det känts som.
Jag har varit så hängig, sur, lättirriterad, TRÖTT ända in i märgen.
Mitt vanliga jag har i höst bara DÖTT bort, känns det som.
Jag har inte orkat mycket, jämnfört med vad jag brukar.
Inte umgås, träna, vara KUL...
Låt mig va, låt mig va.
Jag är ju en människa med HÖGT tempo och mycken energi.
Jag har inte orkat.
Jag har velat SOVA mitt på dagen.
Jag har varit så trött vid 15 på eftermiddagarna att jag varit GRINFÄRDIG och skitsur.
Hur mycket JAG är det???
Inte mycket eller hur?
Jag har druckit så mycket KAFFE att jag SVETTATS av allt koffein.
Bara för att orka hålla mig vaken.
Men så har jag ju insett hur lite jag faktiskt sover...
Och som jag har skrivit förut är sömnen det absolut viktigaste för att jag ska fungera.
Jag har blivit störd av sambons flackande i och ur sängen på nätterna.
Hans fixande i vardagsrummet nattetid.
Tv´n på i sovrummet nattetid.
Och framför allt, hans snarkningar när han sover.
Jag började med att be sambon sluta se på tv´n i sovrummet efter att jag somnat.
Så att jag skall slippa vakna mitt i natten efter 4 timmars sömn och behöva stänga av tv´n och sedan inte kunna somna om...
Hjälpte lite, men " snarket " har ju blivit värre...
Jag bara bestämde mig för att testa och se om mitt BEDRÖVLIGA TILLSTÅND kanske skulle kunna bero på SÖMNBRIST och hackig sömn UNDER ALLDELES för lång tid...
Jag plockade upp en turistsäng och sa till sambon att från och med nu kommer jag sova i vardagsrummet tills han har tappat i vikt och slutat snarka.
Han blev lite snopen och halvledsen tror jag, och frågade om jag verkligen älskade honom...
JA...
Men jag måste få sova nu...
Annars kommer jag snart MÖRDA någon...
Efter 2 dagar med ostörd sömn, och ett MIRAKEL har inträffat!!!!
Helt otroligt.
Jag har gått och lagt mig tidigt.
Vaknat tidigt.
Av mig själv...
Känt mig pigg, ingen huvudvärk till att börja med.
Jag gjorde en test igår.
KÖRDE JÄRNET hela dagen.
Började med att gå med sonen till skolan.
Ut på promenad i 1 ½ timme.
Skotta snögångar själv i hela trädgården när jag kom hem.
Fixa en massa här hemma innan jobb, tvätt, lite städ.
Jaga ett garn och GÅ till jobbet...
Jag kom till jobbet och var fortfarande SUPERPIGG.
Jag och Chifen tog det visserligen lugnt men jobba är ändå att jobba.
Jag var PIGG fortfarande när jag la mig vid 23. 30 igår.
I höst & vinter har jag nästan DÖTT av trötthet om jag kört en sådan här dag och sedan jobbat.
Inte förr...
Men i höst & vinter som sagt.
Jag har känt mig GLAD i TRE HELA DAGAR NU.
Inte bara i korta stunder, utan hela tiden.
Jag ÄR JAG igen.
Bara för att jag har fått sova.
Sambon har märk skillnad fastän vi knappt har setts.
Jag tycker inte att det är särskilt kul att vi sover i skilda rum.
Inte han heller.
Men han får jobba med det han behöver ta tag i, vikten...
Så sover vi snart i samma säng igen.
Men jag kommer att bli en mycket mer ÄLSKVÄRD person nu när jag får sova ordentligt,
den saken är klart som korvspad.
Jag kan alltså konstatera att jag inte är på gång att bli deprimerad.
Jag är inte allvarligt sjuk.
Jag hatar inte allt och alla.
Jag har bara sovit för dåligt.
Puh...
Det känns som om jag fått en amfetaminspruta rakt in i hjärnan.
Inte för att jag vet hur DET KÄNNS ;)...
Men jag kan TÄNKA MIG...
Sticka lugnt
Jag blev JÄTTEFÖRTJUST och supercharmad av " Kitty och Hollywoodmysteriet ".
Så himla bra faktiskt :)
Precis vad man hade önskat att se när man var liten och läste böckerna.
Dom hade gjort Kitty alias Nancy Drew som om hon levde i nutid.
Men hon hade 50-tals kläder och 50-tals bil precis som i böckerna.
Alltså hon lever på 2000-talet men GILLAR 50-tal...
Det kändes trovärdigt...
Jag hoppas på FLER Kitty-filmer och fler mysterier.
Idag gick jag på 4:a dagars ledighet.
Ska bli jätteskönt att bara ta det lugnt och göra vad man vill.
Förutom på måndag 2 timmar.
Då har jag LÖNE och -MEDARBETARSAMTAL med chefen.
Känns bra på sätt och vis.
För att vi har en jättebra chef, men jag vill inte gå in på SAMTAL på en ledig dag...
Man får löneförhöjning, men hur långvarig är den???
Med " Konkurrensutsättningen" i antågande kan man snart tappa flera tusen om man stannar kvar på det jobb man har nu...
Eller så byter man jobb och vet inte vart man hamnar men med bibehållen lön.
Jag får ärligt talat lite ont i magen och hoppas på ett MIRAKEL.
Att Konkurrensutsättningen inte blir av...
Vad göra, är den STORA frågan?
Så har det hänt ett annat MIRAKEL här kan jag meddela...
Nej, vi ska inte ha barn ;)
Det handlar om min sömn...
Vi har blivit ett pensionärspar.
Nästintill...
Fast det har kommit något gott ur det.
Jag trodde ett tag här att jag faktiskt höll på att bli DEPRIMERAD.
Och fattade inte varför...
Eller ALLVARLIGT SJUK.
Jag har haft konstant huvudvärk i månader.
Har nästan inbillat mig att jag fått cancer.
Glömt bort saker, hjärnan har gått på sparlåga.
För varje dag som gått har det bara känts värre och värre.
Jag har SPELAT mig själv har det känts som.
Jag har varit så hängig, sur, lättirriterad, TRÖTT ända in i märgen.
Mitt vanliga jag har i höst bara DÖTT bort, känns det som.
Jag har inte orkat mycket, jämnfört med vad jag brukar.
Inte umgås, träna, vara KUL...
Låt mig va, låt mig va.
Jag är ju en människa med HÖGT tempo och mycken energi.
Jag har inte orkat.
Jag har velat SOVA mitt på dagen.
Jag har varit så trött vid 15 på eftermiddagarna att jag varit GRINFÄRDIG och skitsur.
Hur mycket JAG är det???
Inte mycket eller hur?
Jag har druckit så mycket KAFFE att jag SVETTATS av allt koffein.
Bara för att orka hålla mig vaken.
Men så har jag ju insett hur lite jag faktiskt sover...
Och som jag har skrivit förut är sömnen det absolut viktigaste för att jag ska fungera.
Jag har blivit störd av sambons flackande i och ur sängen på nätterna.
Hans fixande i vardagsrummet nattetid.
Tv´n på i sovrummet nattetid.
Och framför allt, hans snarkningar när han sover.
Jag började med att be sambon sluta se på tv´n i sovrummet efter att jag somnat.
Så att jag skall slippa vakna mitt i natten efter 4 timmars sömn och behöva stänga av tv´n och sedan inte kunna somna om...
Hjälpte lite, men " snarket " har ju blivit värre...
Jag bara bestämde mig för att testa och se om mitt BEDRÖVLIGA TILLSTÅND kanske skulle kunna bero på SÖMNBRIST och hackig sömn UNDER ALLDELES för lång tid...
Jag plockade upp en turistsäng och sa till sambon att från och med nu kommer jag sova i vardagsrummet tills han har tappat i vikt och slutat snarka.
Han blev lite snopen och halvledsen tror jag, och frågade om jag verkligen älskade honom...
JA...
Men jag måste få sova nu...
Annars kommer jag snart MÖRDA någon...
Efter 2 dagar med ostörd sömn, och ett MIRAKEL har inträffat!!!!
Helt otroligt.
Jag har gått och lagt mig tidigt.
Vaknat tidigt.
Av mig själv...
Känt mig pigg, ingen huvudvärk till att börja med.
Jag gjorde en test igår.
KÖRDE JÄRNET hela dagen.
Började med att gå med sonen till skolan.
Ut på promenad i 1 ½ timme.
Skotta snögångar själv i hela trädgården när jag kom hem.
Fixa en massa här hemma innan jobb, tvätt, lite städ.
Jaga ett garn och GÅ till jobbet...
Jag kom till jobbet och var fortfarande SUPERPIGG.
Jag och Chifen tog det visserligen lugnt men jobba är ändå att jobba.
Jag var PIGG fortfarande när jag la mig vid 23. 30 igår.
I höst & vinter har jag nästan DÖTT av trötthet om jag kört en sådan här dag och sedan jobbat.
Inte förr...
Men i höst & vinter som sagt.
Jag har känt mig GLAD i TRE HELA DAGAR NU.
Inte bara i korta stunder, utan hela tiden.
Jag ÄR JAG igen.
Bara för att jag har fått sova.
Sambon har märk skillnad fastän vi knappt har setts.
Jag tycker inte att det är särskilt kul att vi sover i skilda rum.
Inte han heller.
Men han får jobba med det han behöver ta tag i, vikten...
Så sover vi snart i samma säng igen.
Men jag kommer att bli en mycket mer ÄLSKVÄRD person nu när jag får sova ordentligt,
den saken är klart som korvspad.
Jag kan alltså konstatera att jag inte är på gång att bli deprimerad.
Jag är inte allvarligt sjuk.
Jag hatar inte allt och alla.
Jag har bara sovit för dåligt.
Puh...
Det känns som om jag fått en amfetaminspruta rakt in i hjärnan.
Inte för att jag vet hur DET KÄNNS ;)...
Men jag kan TÄNKA MIG...
Sticka lugnt
Kommentarer
Trackback
