När kärleken slår till...
När kärleken slår till...
Kan det vara alldeles, alldeles underbart och man ser hela världen i rosa...
När kärleken SLÅR till kan det vara det mörkaste, djupaste, smärtan och skammen som drabbar en människa...
Jag läste GA idag på jobbet.
En av rubrikera löd :
" Känd Gotländsk artist dömd för misshandel..."
Tänk att jag har en MISSTANKE om vem denne sk " ARTIST " är.
När jag längst ner i repotaget läser :
" Mannen är tidigare dömd för FLERA FALL AV MISSHANDEL ".
Då blev jag till 100 % säker på vem han är.
Jag tänker inte skriva ut hans namn men om jag säger så här :
Han har bott granne med mig.
Då vet ni som känner mig vem det är...
Under hans tid som vår granne, var det så många polisbesök och ambulansbesök att bara han måste ha underhållit polisen och ambulanspersonalen med jobb för ett helt år...
Han har gjort sig en " KARRIÄR " på att härma " The King of Rock... "
Jag bara vet att det är han...
Jag blev nämligen kompis med en av hans flickvänner.
Det förhöll sig nämligen så att jag en dag tidigt på hösten, samma sommar/år som jag köpt Flisan skulle ut på hundpromenad...
Jag skulle över till Statiol och köpa en dricka först för det var fortfarande varmt ute.
När jag kommer över står det en kvinna där med en hund som såg EXAKT ut som Flisan...
Det var bara det att hunden var dubbelt så stor.
Jag började prata med henne, vi kan kalla henne Ann...
Det visade sig att hon och hennes sambo " ARTISTEN " precis flyttat in i lägenheten mittemot oss.
Dom var nykära och hade träffats på sommaren när hon var här på semester, 3 månader senare hade hon lämnat allt i Stockholm och flyttat hit med sitt pick-o-pack.
Blev sambo med artisten...
OCH...
Efter en stunds snackande till...
Kom vi fram till att hennes hund var BROR TILL FLISAN!!!!
Vi tyckte det var helfestligt och jag bjöd över henne på fika sen rullade det på...
Vi umgicks, gick hundpromenader, hade trevligt.
Hon var kom från Norge från början men hade bott i Sverige ca 15 år.
Jobbat som reseledare, flygvärdinna och modell.
Hon var skitsnygg, smart och GLAD jämt...
Efter ett tag vart hon inte lika glad och sprallig.
Gick ner i vikt.
Var trött.
En dag när jag kom och skulle hämta upp henne på vår vanliga hundpromenad så öppnade ARTISTEN dörren.
Jag frågade efter Ann...
"Hon är inte här, hon är på sjukhuset sa han..
Hon har fått LUNGINFLAMMATION... "
Va, sa jag, och stod som en fågelholk...
Lunginflammation...
Men vi har ju umgåtts hur mycket som helst och jag har inte märkt att hon varit dålig???
Hon har ju inte hostat eller haft feber vad jag vet... ????
" Nähä, sa han, men det gick VÄL SNABBT antar jag...
Inte vet jag hur snabbt man kan bli dålig i det...
Hon fick åka ambulans in i natt.
Hej då! "
Så smällde han igen dörren mitt i fejan på mig.
Lunginflammation på en dag...
Jag fattade ingenting...
Så kom hon hem.
Hon undvek mig några veckor och jag fattade ingenting.
Sen helt plötsligt hörde hon av sig igen och var så glad och pigg.
Tills en dag när jag stod och väntade på att vi skulle gå vår sedvanliga promenad.
Hon dök inte upp och jag gick upp ringde på och ARTISTEN öppnade dörren...
Drog ett hej, väntat på Ann, hundpromenad, bla, bla, bla.
" Hon kommer inte, hon är sjuk, sa han... "
Jaha, igen...
Oj då, men hon var ju frisk igår, alltså vad är hon nu för sjuk då???
Helt plötsligt ser jag henne i köket och hon vinkar, ni vet så där, GÅ, GÅ...
Hon var helt igenmurad på ena ögat och spräckt läpp...
Ljust lila och röd..
Som en dålig hollywood film...
Jag blev skiträdd och sa att han skulle hälsa och att hon kunde ringa när hon kände sig bättre.
Helt plötsligt förstod jag varför hon undvikit mig i perioder.
Varför hon tappat i vikt.
Varför hon aldrig var glad på samma sätt längre.
Varför polisen och ambulansen var där så ofta.
Jag trodde att det berodde på vilda fester...
Inte på misshandel.
Och när ansiktet läkt någelunda kom hon över.
Hon kunde inte gå och jobba.
Hon hade inga vänner utanför hans bekantskapskrets förutom mig.
Hon var totalt isolerad..
Så berättade hon om hur han slog henne, misshandlade henne psykiskt, isolerade henne...
Hon som var så stark och levnadsglad...
Hur kunde hon hamna i det här?
Hon trodde aldrig att hon skulle stanna hos en som misshandlar...
Ja, jag FÖRSTOD PRECIS...
Lunginflammationen var såklart ingen lunginflammation.
Han hade slagit/boxat henne så hårt att han knäckt ett eller flera revben som punkterat hennes lunga.
Vi pratade och pratade i månader om vad som hände...
Hans misshandel blev VÄRRE OCH VÄRRE...
Polisen bodde nästan utanför "Glas&Lås".
Jag sa till henne gång på gång att hon måste dra...
Efter 1 ½ år , drog hon.
Hon lämnade kvar allt utom sina kläder och hunden.
Och han gick raskt och gifte sig med nästa skönhet...
Och fortsatte slå...
Skilde sig, gifte om sig, slog, skilde sig och gifte om sig, slog...
Och så håller han fortfarande på...
Tydligen.
Kan inte vara någon annan än " King of Rock- Wannabeen... "
Om jag inte hade varit så säker hade jag aldrig vågat skriva om det här.
Stan är liten, men OM nån som känner honom skulle läsa det här så skiter jag fullständigt i det.
Jag står för varje ord och jag vet vem han är...
Skulle han läsa detta..
Tja, kom du om du vågar och SLÅ MIG PÅ KÄFTEN...
Ashole...
Så till Torbjörn Axelman och skottlossningen i Brucebo...
Ja, jag vet faktiskt inte varför jag tycker MEST SYND om Axelman...
Jag bara gör det.
Här gnäller jag om galningar som får tokspel med yxor och knivmord och att stan blivit livsfarlig.
Ändå tycker jag mest synd om Torbjörn som faktiskt sköt en man och sköt mot poliserna.
Men jag bara anar hans desperation.
En gammal man som måste flytta från sin stora kärlek, huset i Brucebo.
En plats på jorden där han hör hemma.
Ett ställe han köpt, vårdat, förlorat i sin konkurs men ändå fått bo kvar i som hyresgäst.
Som han sedan vid en ålder av 76, blir utkörd ifrån.
Jag hade nog oxå blivit GALEN av SORG...
Jag FÖRSVARAR INTE han skjutande...
Jag bara förstår.
Jag ville själv DÖDA min far och mor när dom sålde vårat sommarställe i Brissund.
Ja, faktiskt, ni läste rätt.
Döda!
Så mycket som jag HATADE då, det har jag nog aldrig gjort i hela mitt liv.
Så djupt som den smärtan var att behöva lämna det huset, det FÖRLÅTER jag faktiskt aldrig dom för.
Aldrig så länge jag lever.
Mycket har jag förlåtit, men aldrig det.
Jag har ju sett honom själv, sitta utanför sin ateljé, njuta och betrakta Själsö hamn.
Jag har SJÄLV ridit & promenerat där tusentals gånger och fått så ONT I HJÄRTAT av allt det vackra.
Så vackert att man blev/blir tårögd ibland när man är riktigt sentimental.
Jag tror HAN BLEV GALEN AV SORG...
Faktiskt.
Så läste jag att dom använt hans DAGBÖCKER som bevismaterial i rättegången.
Hjälp...
Är inte dagböckerna en fredad zon?
Ska man inte få ha sina privata TANKAR ifred?
Som den flitiga dagboksskrivare jag var INNAN jag började skriva på bloggen så vet jag att man /jag faktiskt skrev ner det mesta.
En del SANNINGAR, tankar, påhitt ( mest när man var yngre ), känslor, mörker, ljus...
Ja, det mesta...
Tänk om någon skulle få tag i mina gamla dagböcker om jag skulle göra något olagligt framöver...
Om jag skulle bli anklagad för något i en rättegång...
Jag skulle troligtvis bli stämplad som PSYKOPAT, suicid, vansinnig, mördare, GALEN och livsfarlig att låta gå fri på stadens gator...
Dom skulle låsa in mig och slänga bort nyckeln ;)
Nä, jag har på senare år sagt att jag måste bränna mina gamla dagböcker.
Inte dom från barndomen, men dom som jag skrivit som tonåring och vuxen.
Det finns alldeles för mycket UPPGIFTER och sanningar om personer i mitt liv som jag inte vill att min son skall hitta.
Han börjar komma i den åldern att det kan bli farligt om han hittar, och läser dom.
Jag vet själv hur nyfiken jag var i hans ålder och snokade reda på gamla kärleksbrev och annat smått och gott som min mamma gömt.
Jag vill inte att min son skall göra det samma.
Han skulle DÖ av chock till och med i vuxen ålder, om han hittade det...
Nä, så det där med att använda någons dagböcker i en rättegång det känns fuskigt och hemskt.
Ens privata tankar måste man få ha för sig själv.
Även om man har skrivit ner dom.
Att skriva ner dom är faktiskt oxå ett sätt att FRIGÖRA sig från dom.
Iallafall för mig...
Vem har inte någon gång önskat livet ur någon annan när det hänt EXTREMA saker???
Jag har iallafall gjort det...
Och Torbjörn med, uppenbarligen...
Så till Rosengård...
Jag såg nyheterna i morse.
Bilder från bråken i Rosengård innan jul.
Fick höra vad POLISERNA sa i bilen på väg till bråken...
" Bing & Bängisarna "...
Vilka härliga, EMPATISKA, fantastiska människor som jobbar som "Lagens väktare... "
Som ska skapa TRYGGHET i vårat samhälle och hjälpa våra ungdomar till en bättre väg i livet...
Bla annat så hördes ord i meningar som :
" BLATTEJÄVEL.. "
" Den där APADJÄVELN ska jag göra steril.. "
Det var mer, men jag hann inte anteckna allt som sas...
UTOMORDENTLIGT FIN människosyn och fina poliser, som sagt var.
Känns tryggt tycker jag.
Verkligen.
Och jag ska AVSLÖJA en sak...
Med RISK FÖR LIVET...
Många, INTE ALLA, men MÅNGA poliser på den här ön sitter OCKSÅ och använder SAMMA SPRÅK / ORD när dom pratar om invandrare och mörkhyade.
Mycket nedvärderande och vulgärt språk.
Har suttit vid festliga tillfällen och hört det med egna öron.
Skrämmade.
Sticka lugnt.
Kan det vara alldeles, alldeles underbart och man ser hela världen i rosa...
När kärleken SLÅR till kan det vara det mörkaste, djupaste, smärtan och skammen som drabbar en människa...
Jag läste GA idag på jobbet.
En av rubrikera löd :
" Känd Gotländsk artist dömd för misshandel..."
Tänk att jag har en MISSTANKE om vem denne sk " ARTIST " är.
När jag längst ner i repotaget läser :
" Mannen är tidigare dömd för FLERA FALL AV MISSHANDEL ".
Då blev jag till 100 % säker på vem han är.
Jag tänker inte skriva ut hans namn men om jag säger så här :
Han har bott granne med mig.
Då vet ni som känner mig vem det är...
Under hans tid som vår granne, var det så många polisbesök och ambulansbesök att bara han måste ha underhållit polisen och ambulanspersonalen med jobb för ett helt år...
Han har gjort sig en " KARRIÄR " på att härma " The King of Rock... "
Jag bara vet att det är han...
Jag blev nämligen kompis med en av hans flickvänner.
Det förhöll sig nämligen så att jag en dag tidigt på hösten, samma sommar/år som jag köpt Flisan skulle ut på hundpromenad...
Jag skulle över till Statiol och köpa en dricka först för det var fortfarande varmt ute.
När jag kommer över står det en kvinna där med en hund som såg EXAKT ut som Flisan...
Det var bara det att hunden var dubbelt så stor.
Jag började prata med henne, vi kan kalla henne Ann...
Det visade sig att hon och hennes sambo " ARTISTEN " precis flyttat in i lägenheten mittemot oss.
Dom var nykära och hade träffats på sommaren när hon var här på semester, 3 månader senare hade hon lämnat allt i Stockholm och flyttat hit med sitt pick-o-pack.
Blev sambo med artisten...
OCH...
Efter en stunds snackande till...
Kom vi fram till att hennes hund var BROR TILL FLISAN!!!!
Vi tyckte det var helfestligt och jag bjöd över henne på fika sen rullade det på...
Vi umgicks, gick hundpromenader, hade trevligt.
Hon var kom från Norge från början men hade bott i Sverige ca 15 år.
Jobbat som reseledare, flygvärdinna och modell.
Hon var skitsnygg, smart och GLAD jämt...
Efter ett tag vart hon inte lika glad och sprallig.
Gick ner i vikt.
Var trött.
En dag när jag kom och skulle hämta upp henne på vår vanliga hundpromenad så öppnade ARTISTEN dörren.
Jag frågade efter Ann...
"Hon är inte här, hon är på sjukhuset sa han..
Hon har fått LUNGINFLAMMATION... "
Va, sa jag, och stod som en fågelholk...
Lunginflammation...
Men vi har ju umgåtts hur mycket som helst och jag har inte märkt att hon varit dålig???
Hon har ju inte hostat eller haft feber vad jag vet... ????
" Nähä, sa han, men det gick VÄL SNABBT antar jag...
Inte vet jag hur snabbt man kan bli dålig i det...
Hon fick åka ambulans in i natt.
Hej då! "
Så smällde han igen dörren mitt i fejan på mig.
Lunginflammation på en dag...
Jag fattade ingenting...
Så kom hon hem.
Hon undvek mig några veckor och jag fattade ingenting.
Sen helt plötsligt hörde hon av sig igen och var så glad och pigg.
Tills en dag när jag stod och väntade på att vi skulle gå vår sedvanliga promenad.
Hon dök inte upp och jag gick upp ringde på och ARTISTEN öppnade dörren...
Drog ett hej, väntat på Ann, hundpromenad, bla, bla, bla.
" Hon kommer inte, hon är sjuk, sa han... "
Jaha, igen...
Oj då, men hon var ju frisk igår, alltså vad är hon nu för sjuk då???
Helt plötsligt ser jag henne i köket och hon vinkar, ni vet så där, GÅ, GÅ...
Hon var helt igenmurad på ena ögat och spräckt läpp...
Ljust lila och röd..
Som en dålig hollywood film...
Jag blev skiträdd och sa att han skulle hälsa och att hon kunde ringa när hon kände sig bättre.
Helt plötsligt förstod jag varför hon undvikit mig i perioder.
Varför hon tappat i vikt.
Varför hon aldrig var glad på samma sätt längre.
Varför polisen och ambulansen var där så ofta.
Jag trodde att det berodde på vilda fester...
Inte på misshandel.
Och när ansiktet läkt någelunda kom hon över.
Hon kunde inte gå och jobba.
Hon hade inga vänner utanför hans bekantskapskrets förutom mig.
Hon var totalt isolerad..
Så berättade hon om hur han slog henne, misshandlade henne psykiskt, isolerade henne...
Hon som var så stark och levnadsglad...
Hur kunde hon hamna i det här?
Hon trodde aldrig att hon skulle stanna hos en som misshandlar...
Ja, jag FÖRSTOD PRECIS...
Lunginflammationen var såklart ingen lunginflammation.
Han hade slagit/boxat henne så hårt att han knäckt ett eller flera revben som punkterat hennes lunga.
Vi pratade och pratade i månader om vad som hände...
Hans misshandel blev VÄRRE OCH VÄRRE...
Polisen bodde nästan utanför "Glas&Lås".
Jag sa till henne gång på gång att hon måste dra...
Efter 1 ½ år , drog hon.
Hon lämnade kvar allt utom sina kläder och hunden.
Och han gick raskt och gifte sig med nästa skönhet...
Och fortsatte slå...
Skilde sig, gifte om sig, slog, skilde sig och gifte om sig, slog...
Och så håller han fortfarande på...
Tydligen.
Kan inte vara någon annan än " King of Rock- Wannabeen... "
Om jag inte hade varit så säker hade jag aldrig vågat skriva om det här.
Stan är liten, men OM nån som känner honom skulle läsa det här så skiter jag fullständigt i det.
Jag står för varje ord och jag vet vem han är...
Skulle han läsa detta..
Tja, kom du om du vågar och SLÅ MIG PÅ KÄFTEN...
Ashole...
Så till Torbjörn Axelman och skottlossningen i Brucebo...
Ja, jag vet faktiskt inte varför jag tycker MEST SYND om Axelman...
Jag bara gör det.
Här gnäller jag om galningar som får tokspel med yxor och knivmord och att stan blivit livsfarlig.
Ändå tycker jag mest synd om Torbjörn som faktiskt sköt en man och sköt mot poliserna.
Men jag bara anar hans desperation.
En gammal man som måste flytta från sin stora kärlek, huset i Brucebo.
En plats på jorden där han hör hemma.
Ett ställe han köpt, vårdat, förlorat i sin konkurs men ändå fått bo kvar i som hyresgäst.
Som han sedan vid en ålder av 76, blir utkörd ifrån.
Jag hade nog oxå blivit GALEN av SORG...
Jag FÖRSVARAR INTE han skjutande...
Jag bara förstår.
Jag ville själv DÖDA min far och mor när dom sålde vårat sommarställe i Brissund.
Ja, faktiskt, ni läste rätt.
Döda!
Så mycket som jag HATADE då, det har jag nog aldrig gjort i hela mitt liv.
Så djupt som den smärtan var att behöva lämna det huset, det FÖRLÅTER jag faktiskt aldrig dom för.
Aldrig så länge jag lever.
Mycket har jag förlåtit, men aldrig det.
Jag har ju sett honom själv, sitta utanför sin ateljé, njuta och betrakta Själsö hamn.
Jag har SJÄLV ridit & promenerat där tusentals gånger och fått så ONT I HJÄRTAT av allt det vackra.
Så vackert att man blev/blir tårögd ibland när man är riktigt sentimental.
Jag tror HAN BLEV GALEN AV SORG...
Faktiskt.
Så läste jag att dom använt hans DAGBÖCKER som bevismaterial i rättegången.
Hjälp...
Är inte dagböckerna en fredad zon?
Ska man inte få ha sina privata TANKAR ifred?
Som den flitiga dagboksskrivare jag var INNAN jag började skriva på bloggen så vet jag att man /jag faktiskt skrev ner det mesta.
En del SANNINGAR, tankar, påhitt ( mest när man var yngre ), känslor, mörker, ljus...
Ja, det mesta...
Tänk om någon skulle få tag i mina gamla dagböcker om jag skulle göra något olagligt framöver...
Om jag skulle bli anklagad för något i en rättegång...
Jag skulle troligtvis bli stämplad som PSYKOPAT, suicid, vansinnig, mördare, GALEN och livsfarlig att låta gå fri på stadens gator...
Dom skulle låsa in mig och slänga bort nyckeln ;)
Nä, jag har på senare år sagt att jag måste bränna mina gamla dagböcker.
Inte dom från barndomen, men dom som jag skrivit som tonåring och vuxen.
Det finns alldeles för mycket UPPGIFTER och sanningar om personer i mitt liv som jag inte vill att min son skall hitta.
Han börjar komma i den åldern att det kan bli farligt om han hittar, och läser dom.
Jag vet själv hur nyfiken jag var i hans ålder och snokade reda på gamla kärleksbrev och annat smått och gott som min mamma gömt.
Jag vill inte att min son skall göra det samma.
Han skulle DÖ av chock till och med i vuxen ålder, om han hittade det...
Nä, så det där med att använda någons dagböcker i en rättegång det känns fuskigt och hemskt.
Ens privata tankar måste man få ha för sig själv.
Även om man har skrivit ner dom.
Att skriva ner dom är faktiskt oxå ett sätt att FRIGÖRA sig från dom.
Iallafall för mig...
Vem har inte någon gång önskat livet ur någon annan när det hänt EXTREMA saker???
Jag har iallafall gjort det...
Och Torbjörn med, uppenbarligen...
Så till Rosengård...
Jag såg nyheterna i morse.
Bilder från bråken i Rosengård innan jul.
Fick höra vad POLISERNA sa i bilen på väg till bråken...
" Bing & Bängisarna "...
Vilka härliga, EMPATISKA, fantastiska människor som jobbar som "Lagens väktare... "
Som ska skapa TRYGGHET i vårat samhälle och hjälpa våra ungdomar till en bättre väg i livet...
Bla annat så hördes ord i meningar som :
" BLATTEJÄVEL.. "
" Den där APADJÄVELN ska jag göra steril.. "
Det var mer, men jag hann inte anteckna allt som sas...
UTOMORDENTLIGT FIN människosyn och fina poliser, som sagt var.
Känns tryggt tycker jag.
Verkligen.
Och jag ska AVSLÖJA en sak...
Med RISK FÖR LIVET...
Många, INTE ALLA, men MÅNGA poliser på den här ön sitter OCKSÅ och använder SAMMA SPRÅK / ORD när dom pratar om invandrare och mörkhyade.
Mycket nedvärderande och vulgärt språk.
Har suttit vid festliga tillfällen och hört det med egna öron.
Skrämmade.
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
