Väluppfostrad.

Fint väder och SOL...
Självklart blir det en promenad om en liten stund.

Så ringde jag sonen igårkvälls.
Och jag blev så full i fniss.
Sonen är ju inte SÅÅÅ förtjust i att prata i telefonen med vare sig mig eller sin far när han är på respektive ställen.
Jag är ju då en djävligt jobbig morsa som ringer 2-3 ggr i veckan och vill chittchatta...

Men ibland glimmrar han till och är pratsugen.
Som igår...
Jag brukar vara van att få hålla en MONOLOG för mig själv och ha MASSOR att prata och en massa frågor så att han inte ska vilja lägga på luren efter 1 minut.
Igår började jag med att säga ( som vanligt ) :

Hej älskling, det är mamma, HUR MÅR DU?

" Hej mamma, jo jag mår bra...
HUR MÅR DU? "

Oj...

Han svarade för det första
" Hej mamma, jo jag mår bra. "
Så väluppfostrat har han ALDRIG svarat annars.
Standardsvaret brukar vara:
" Bra, hej då "

Han kom för det ANDRA med en MOTFRÅGA direkt...
" Hur mår du ? "
Det brukar han aldrig göra.
Jag brukar få ladda som TUSAN ( i brant uppförsbacke här ) för att få honom att vilja prata vidare i vanliga fall...
Men igår så var det SÅ ARTIG och civiliserad konversation.
Så VUXET...

Jag fick alltså svara på HUR JAG MÅDDE...
Inte så märkvärdigt för dom flesta men VÄLDIGT stort för mig :)
Och håll i er...
HAN kom med nästa fråga själv...
 
Hur har du haft det på JOBBET idag?
Då höll jag på att fnissa min son rätt upp i örat.
Det fnisset SVALDE jag.
Svarade :
" Jo, det har varit bra, men det har bara varit personalmöte "...
Jaha, skönt, svarade han...
" Mhm", fniss, innombords.

Sen slutade vi med VUXENRIERNA och började prata BOWLING under sportlovet...
Sticka lugnt.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0