Lång dag.

Så har vi kommit hem från begravningen och kaffet.
Usch.
Fast det var fint.
Kapellet var jättefint smyckat med alla blommor och levande ljus.
Prästen, en ung tjej var så mjuk och fin.
Jag trodde inte att jag skulle gråta, men det gjorde jag när dom anhöriga började gråta.
Fastän jag inte stod den döde nära så blir det så känslosamt när anhöriga blir ledsna.
Jag klarar inte av att se andra människor gråta nuförtiden, för då gråter jag med.

Sen spelade dom en psalm ( 256 ) som jag aldrig hört förut.
Och det var en så vacker text.
Så FIN på en begravning.
Både jag och min moster sa, att " den skulle vi komma ihåg ".
Handlade om att man skulle inte vara rädd i mörkret, för det fanns någon som stod där och tog emot en i den mörka hamnen.
Då bölade jag ännu mer...

Efter begravningen åkte vi hem och hämtade upp sonen.
Sen bar det av till Snäckhagens fik.
Då var stämmningen lite lättare.
Det brukar ju bli så.

Nu ska vi snart vidare.
En liten paus hemma innan nästa umgänge väntar.
Jag tycker att det varit en lång dag idag.
Jag har till och med sovit på förmiddagen, IGEN...
Ja, helt FIT FOR FIGHT är jag nog inte.
Sticka lugnt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0