En liten GRODA...

Sonen har kommit hem =)

Och samtidigt som sonen kom, så kom hans kompis.
Sonen var hungrig, och jag och hans kompis åt varsinn glass som sällskap när han åt mat.
Så börjar sonen och hans söta vän prata HÅR.
Båda är självlockiga.
Dom började berätta sina "LIVS-HÅR-UTVÄXT-HISTORIER" för varandra.

Och sonen säger :
" Ja, när jag var riktigt liten då hade jag jättelockigt hår, små lockar som låg i små KNULLAR... "

Eeeh, hoppsan, en LITEN GRODA slank visst ur honom...

Han tittade på mig och blev högröd...
"Eeeh, jag menar, ja, vad heter det, eeeh ?"
Ja, kanske KNÖVLAR eller KNORRAR, är det ord som du söker???
" Ja, PRECIS, precis, knorrar, just det... "

Ja, jag gapskrattde NATURLIGTVIS.

Ingen idé att hålla masken här inte, helt OMÖJLIGT.
Förlåt GUD för min DÅLIGA humor och för att jag UPPMUNTRAR sonen med att skratta, när han säger fel.
Och använder fula ord, även om det inte var meningen.
Och använder KNULLA i fel sammanhang.

He did no´t get it from me!!!!!
Hoppas jag ;)
Sticka lugnt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0