Jag har haft en mycket bra dag :)

Jag började dagen med att SKRIVA UT en CV på det där jobbet jag har sökt.

Jag har ju mailat in det också, men han som skulle ha mailet fick jag reda på är på semester...
Då blir det ju inte mycket till jobbsökande om inte han är där.

Stack till Korpen och skickade CV´n via internposten.
Direkt till DEN chefen.

Sambon frågade om han fick läsa igenom CV´n när jag kom hem.
Jag sa nej...
Jag har inte skrivit en CV på 11 år, så det kändes som om jag skrev så himla SVAMLIGT.
Fastän jag försökte vara SAKLIG!
Det ska ju vara så himla kort, koncist och återhållsamt.
Och jag som är en person med "många ord" har svårt att vara kort i sådana även om JAG VET att jag måste vara kort.

Och så ändrar man ju hela tiden.
Nä, det där såg inte bra ut...
Inte det heller.
Och så skriver man om och om.

Ja, ja...
Nu är den definitivt ivägskickad iallafall.

Så har jag varit och lunchat med en vän.
Som jag inte sett på evigheter.
Och det var så trevligt.
Och uppiggande.
Det var liksom GIVANDE.
Och mer än så tänker jag inte gå in på här för det är mina privata fundreringar runt det där med att umgås...
Men VISSA av mina vänner och hon fattar nog vad jag menar iallafall ;)
För vi har pratat om det idag.
Och vi hade faktiskt samma åsikter i den frågan.

Sonen har varit på fotbollsskola.
Nu är han hos en kompis och sen är det fotbollsträning på det...
Om inte han somnar klockan 20.00 idag, DÅ blir jag förvånad.

I morse var han helt DÖD när jag försökte väcka honom vid 08.30.
Och igårkvälls när jag höll på att dö av trötthet vid 23.00 då var han HUR PIGG SOM HELST!
Tjohoo, sova who needs it?
Inte han iallafall.
Eller jo, när jag då ska väcka honom på morgonen DÅ behöver han sova såklart ;)

Så fick vi kort på mitt nya kusinbarn.
Jag kan bara säga att ungen är så söt att det är inte klokt!!!
Mina äggstockar börjar nästan värka...
Än värre lär det väl bli när man får träffa lille bebisen.

Jag vet inte vem han är lik dock...
Fast det visste inte jag med sonen heller faktiskt.
Han var inte lik vare sig mig eller sin pappa alls första året.
Sonen började nog bli ganska lik mig när han blev ca 1 år.
Då kunde man jämnföra kort och kan ÄNNU och se likhet när vi var/är i samma åldrar.
Men hade jag haft ett bebiskort på min kusin och ett på hennes sambo så kanske man skulle kunna se vem han är mest lik.

Och så blir det FEST!
Herregud så kul!
Födelsedagsfest, 100-års fest närmare bestämt!
Dagens roligaste överraskning :)
Det ser vi verkligen fram emot!
Dags att damma av PARTYHATTEN och LADDA för kalas med släkten.
Och kanske några fler, det får vi väl se.

Enda ÖKET är att det är min son-vecka, men sonen kommer vara hos sin pappa.
Hans pappa ville att vi skulle ha en period på semestern där vi har sonen två veckor var, i rad...
Då råkar detta partyt infalla på hans vecka.
Och dom ska till Fårö.
Jag vet inte om jag ska säga något, eller hålla tyst.
Men håller jag tyst och han får reda på det ändå, då blir han ju skitledsen.

Och alla som känner min son vet ju vilket PARTYPRINS han är så...
Han vill nog ogärna missa detta kalas.
Han tycker ju vi har fest bara vi har bjudit hem NÅN en helg, äter godis och glor på tv.
Jag ser hela tiden den där gamla "OLW-reklamen" framför mig...
 Den där när det sitter en man, ensam, och så ringer han till någon han känner, hör han en fest i bakgrunden och säger :
" Har ni fest eller? "
Sonen i ett nötskal kan jag säga...
Det är en av sonens absolut första frågor om han ringer hem hit, på en helg, när han är vid pappa...
Och så hör han att det är folk här...
" Har ni fest eller? "
Och jag skrattar nästan ihjäl mig varje gång den frågan kommer.
( inombords då ;)

Jag får se om jag kan lösa det här PARTYPROBLEMET med hans far ;)
Sticka lugnt.












Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0