Bokstavera svärord.
Jag och min lille prins har sett på TOMTE-BURKEN.
Vi brukar se en tv-serie som heter " Merlin ".
Lite Fantasylight, barnvänligt.
Men som jag har skrivit förut, sonen är lite KÄNSLIG.
Han vill väldigt gärna se, men fixar det sällan.
Och han säger ifrån själv när han inte pallar.
Idag var det på gränsen för vad han fixade men han HÄRDADE ut.
Lite undrande ställde han sig dock...
Så där vuxet undrade.
"Mamma, vad är det för ÅLDERDOMSGRÄNS på den här serien egentligen ? "
Den frågan JAG borde faktiskt jag ställa.
Men jag, som har STÅLBADAT mig själv i läskigheter är ju helt IMMUN mot åldersgräns ;)
Ålderdomsgränsen har jag dock ingen aning om.
Max 20 år för att få se den här serien kanske... ;)
Så har han snappat upp en VUXENGREJ.
Det går inte att BOKSTAVERA SVÄRORD längre, insåg jag ikväll...
Sonen bokstaverar fritt i meningar nu, för att JAG gör det.
Eller han har lärt sig av mig.
Och det känns ju fel.
För SVÄRA får man ju inte göra, och det gör jag.
För att inte svära FÖR MYCKET, brukar jag bokstavera.
Kanske för att lätta mitt eget samvete, men totalt värdelöst förstår jag från och med nu.
Ikväll kom det :
Bla, bla, bla, F.A.N, bla, bla, bla...
Bla, bla, bla, S.N.O.P.P, bla, bla, bla...
Jaha, nu är man ETT KNEP mindre.
Jag fasar för den dagen han talar flytande engelska.
Då är jag nere på NOLL knep.
Så till en liten nyhet i Aftonbladet.
Den handlar om Birgitta 83.
Birgitta har tappat bort en halv miljon kronor.
Hm...
"Gittan" har sparat en massa pengar hemma i sitt skrivbord hela sitt liv.
Så visade hon sina brorsbarn pengarna och dom tyckte att Gittan skulle sätta in pengarna på banken.
Ok, hon lät sig övertalas, pengarna skulle in på ett konto.
Någon dag senare packar hon ner 5oo ooo kronor i en papperskasse och tar spårvagnen till banken.
Hoppar av spårvagnen, tar sig till banken, och...
Hade GLÖMT PENGARNA på SPÅRVAGNEN!!!!!
Så skämdes hon så mycket för att hon tappat bort pengarna att hon inte vågade berätta något förrens ett dygn senare.
Men HERREDUDANE MIG...
Stackars TANT!!!!!
Fy fasen vad SURT att ha sparat hela sitt liv...
Och så ska man vara ORDENTLIG, för att man har "OROLIGA" arvtagare som vill ha in stålarna på banken.
Och så GLÖMMER man dom för att man är lite " till åren kommen " och inte riktigt är lika skärpt som förr.
Och så har man inga pengar kvar.
Såklart har ingen lämnat in kassen.
Ska jag vara riktigt ärlig, så tänkte jag själv :
Tänk om det var jag som hittat den där kassen.
Vet i sjutton om jag lämnat in den.
Hu.
En halv miljon.
Så hojtade jag till sambon:
Läste du i tidningen om tanten som glömde en halv miljon på spårvagnen?
Mmmm, sa han.
Sonen ville veta vad som hänt, jag drog hela storyn.
Min son, som är NIO år, säger :
" Ååååh, varför kunde inte vi ha åkt på den där spårvgnen?
Då kunde VI varit rika nu... "
Äpplet faller inte långt från trädet så här i KRISTIDER ;)
Sticka lugnt.
Vi brukar se en tv-serie som heter " Merlin ".
Lite Fantasylight, barnvänligt.
Men som jag har skrivit förut, sonen är lite KÄNSLIG.
Han vill väldigt gärna se, men fixar det sällan.
Och han säger ifrån själv när han inte pallar.
Idag var det på gränsen för vad han fixade men han HÄRDADE ut.
Lite undrande ställde han sig dock...
Så där vuxet undrade.
"Mamma, vad är det för ÅLDERDOMSGRÄNS på den här serien egentligen ? "
Den frågan JAG borde faktiskt jag ställa.
Men jag, som har STÅLBADAT mig själv i läskigheter är ju helt IMMUN mot åldersgräns ;)
Ålderdomsgränsen har jag dock ingen aning om.
Max 20 år för att få se den här serien kanske... ;)
Så har han snappat upp en VUXENGREJ.
Det går inte att BOKSTAVERA SVÄRORD längre, insåg jag ikväll...
Sonen bokstaverar fritt i meningar nu, för att JAG gör det.
Eller han har lärt sig av mig.
Och det känns ju fel.
För SVÄRA får man ju inte göra, och det gör jag.
För att inte svära FÖR MYCKET, brukar jag bokstavera.
Kanske för att lätta mitt eget samvete, men totalt värdelöst förstår jag från och med nu.
Ikväll kom det :
Bla, bla, bla, F.A.N, bla, bla, bla...
Bla, bla, bla, S.N.O.P.P, bla, bla, bla...
Jaha, nu är man ETT KNEP mindre.
Jag fasar för den dagen han talar flytande engelska.
Då är jag nere på NOLL knep.
Så till en liten nyhet i Aftonbladet.
Den handlar om Birgitta 83.
Birgitta har tappat bort en halv miljon kronor.
Hm...
"Gittan" har sparat en massa pengar hemma i sitt skrivbord hela sitt liv.
Så visade hon sina brorsbarn pengarna och dom tyckte att Gittan skulle sätta in pengarna på banken.
Ok, hon lät sig övertalas, pengarna skulle in på ett konto.
Någon dag senare packar hon ner 5oo ooo kronor i en papperskasse och tar spårvagnen till banken.
Hoppar av spårvagnen, tar sig till banken, och...
Hade GLÖMT PENGARNA på SPÅRVAGNEN!!!!!
Så skämdes hon så mycket för att hon tappat bort pengarna att hon inte vågade berätta något förrens ett dygn senare.
Men HERREDUDANE MIG...
Stackars TANT!!!!!
Fy fasen vad SURT att ha sparat hela sitt liv...
Och så ska man vara ORDENTLIG, för att man har "OROLIGA" arvtagare som vill ha in stålarna på banken.
Och så GLÖMMER man dom för att man är lite " till åren kommen " och inte riktigt är lika skärpt som förr.
Och så har man inga pengar kvar.
Såklart har ingen lämnat in kassen.
Ska jag vara riktigt ärlig, så tänkte jag själv :
Tänk om det var jag som hittat den där kassen.
Vet i sjutton om jag lämnat in den.
Hu.
En halv miljon.
Så hojtade jag till sambon:
Läste du i tidningen om tanten som glömde en halv miljon på spårvagnen?
Mmmm, sa han.
Sonen ville veta vad som hänt, jag drog hela storyn.
Min son, som är NIO år, säger :
" Ååååh, varför kunde inte vi ha åkt på den där spårvgnen?
Då kunde VI varit rika nu... "
Äpplet faller inte långt från trädet så här i KRISTIDER ;)
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
