Byta mönster.
Det blev totalfiasko.
Pannkaka...
När jag, som JAG tyckte, att jag KANSKE kommit till slutet, insåg jag att :
Detta går inte att få ihop!
Jag hade inte lyckats helt enkelt.
Så, slut på experimenterandet.
Jag repade upp allt garn och började på en jättesöt baskermössa istället.
Med mönster.
Jag hann med 12 varv och sen fattade jag inte mönstret.
Va?
Men detta är ju busenkelt.
Nej...
Summan av kardemumman blev att jag, som skulle gå och lägga mig SUPERTIDIGT...
Kom i säng klockan 00.30.
Där satt jag och läste och läste och läste och läste...
Samma djävla mening om och om igen.
Nada...
Men inget " Kaching " uppstod.
Är man envis eller är man ENVIS????
Det innebar att jag kunde se reprisen av programmet om Olle Ljungström.
Jag fick lite ont i hjärtat faktiskt.
Vilken trasig själ.
Men oj så bra.
Det var verkligen ett fint porträtt av en person som gjort allt för att sabba för sig själv.
Alkohol och droger.
Begåvad.
Känslig.
När han själv sa :
" Det kan inte vara så att den här djävla världen är så djävla överbefolkad, så det inte finns en plats NÅGONSTANS för mig...
Det MÅSTE finnas en plats för mig. "
Då blev jag tårögd.
När han också satt och drömde om att sitta som gammal, i byxor med hängslen, röka pipa, se sina barnbarn leka omkring sig, i en egen trädgård...
Och sedan komma på sig själv att det är något han aldrig kommer att få uppleva, då var det ÄNNU sorgligare.
Det var ett djävligt bra program helt enkelt.
När man dessutom såg bilder på en ung Olle då tappade man nästan andan.
Han var så vacker så det nästan inte klokt.
VERKLIGEN vacker.
Han var mer än VÄL medveten om att han skulle dö en förtidig död.
Nu sitter jag här och funderar om jag ska börja på ett NYTT mössmönster...
Eller ut och promenera i solen...
Jag funderar.
Ledig idag alltså, och i eftermiddag ska jag på födelsedagskalas.
Sticka lugnt.
Se där!
Till och med du som verkar vara en superproffsstickare fattar inte mönstret, hurra! Och grejen är ju att man vill sticka fina, avancerade grejer på en gång... Jag har ju alltid haft svårt att gå den långa vägen när jag ska lära mig något. Det är ju ett under att jag och min man blev just man och fru, med tanke på att han övningskörde med mig när jag tog körkort. Han måste nog vara den mentalt starkaste person jag känner.
Varför går du på diet? Låter trist och jobbigt. Min hals är nästan 100% återställd, känns bara lite stramt. Alla sa att man skulle gå ner så våldsamt i vikt efter operationen... Jag tror jag gick upp nåt kilo!
Ha det gott!
Ja, jag har kört fast, i mönsterträsket ;)
Inte kul, sånt kan göra mig galen OCH MANISK...
Då har jag svårt att lägga av.
Men jag har börjat på handledsvärmare, jag kör ett "mellanspel" så att jag ska bli motiverad igen :)
Jag kan säga att vad gäller halsmandlarna så tappade jag 7 kg...
Av dom tappade har jag gått upp 5 igen.
Problemet för mig var att mina tonsillrötter var så långa så att dom SKAR AV smaknerver för mig. Jag har precis NYLIGEN fått tillbaka min "normala" smak på allt jag äter. Det smakade nämligen beskt i 4 månader när jag åt.
Lång historia, men det blev operationkomplikation.
Allt läkte ihop bra tillslut iallafall.
Och diet, frågade du om...
Nej, jag går inte på någon diet.
Eller jo, men inte frivilligt ska jag kanske tillägga.
Och det är en ÄNNU längre historia.
Kort version :
För 3 år sedan fick jag en hudsjukodm som heter Rosacea.
Det är vad jag skulle vilja kalla Medelåldersacne.
Orsak :
Ingen acne när man är tonåring.
Solat mycket, kommer från en släkt där ALLA är soldyrkare. Bor på en Ö med ständig tillgång till sol och bad dessutom.
Stress.
Jag har en "lindrig" variant som innebär att jag endast får finnar och då får jag ta medicin i perioder.
Så är det så att man måste undvika vissa saker som kan utlösa dom här finnarna, i matväg...
Man ska undvika vin & sprit, har jag helt lagt av med. Måttligt med kaffe,mjölkproduker, starka kryddor osv...
Men som vanligt när det gäller MIG då så måste det krångla till sig ÄNNU MER.
Jag har blivit överkänslig mot SALT.
Och det är inte LITE ÖVERKÄNSLIG heller.
Och salt/natrium finns ju NATURLIGT i mycken mat. Tex hög halt i solrosfrön, bönor och linser M.M.
Så inte bara att jag måste undvika SALT i maten, jag måste veta hur mycket naturligt salt det finns i råvarorna jag sätter i mig.
Jag har fått pröva mig fram mycket under dom här 3 åren kan jag säga :(
Om jag får i mig för mycket salt under ett mål mat så börjar huden i ansiktet svida.
Efter någon timme eller två så börjar redan utslagen komma.
Jag får massor med utslag ÄVEN när jag äter min medicin.
MEN, äter jag medicinen försvinner utslagen efter några dagar.
Äter jag inte medicinen så försvinner dom inte alls.
Och nu har jag ätit min medicin väldigt länge, måste trappa ner och sluta.
Och då MÅSTE jag skärpa mig med saltintaget.
Annars ser jag ut som ett Acnemonster.
INTE KUL.
Och jättejobbigt.
Men jag försöker vänja mig och försöka se det som om jag vore SALT-DIABETIKER...
Så klart fuskar jag förmycket när jag går på medicinen för jag vill äta god mat.
Men det är inte bra och min hud får inte läka ut.
Låter som en klagovisa nu, men jag har ändå vant mig rätt bra.
Så så ligger det till.
Ofrivillig saltfri diet ;)
Ha det så bra, kul att du skriver :)
Oj, stackars dig. Det låter ju jättejobbigt... Jag har också periodvis jätteproblem med huden, och jag fyller 40 i år. I mitt fall tror jag att det har med hormonbalansen att göra, har provat olika p-metoder, och märker skillnad. Det är ju verkligen inte kul att ha finnar OCH rynkor samtidigt... Jag har i alla fall hittat en hudvårdsserie som är superbra och inte så farligt dyr: Crystal Clear
(www.crystalclearskincare.com)
Har tänkt flera gånger att gå till en hudläkare, men så blir det bättre och man glömmer det. Jag kanske lider av samma som du?
Nu måste jag ta mig till jobbet och jobba järnet. Efter två veckors sjukskrivning blir det mycket eftersläpning!
Kram / Jenny
Asch, jag har vant mig RÄTT SÅ BRA...
Om man ältar för mycket så blir det inte bättre av det.
Jag brukar tänka att det är som att vara diabetiker ( när det gäller maten ), jag är saltdiabetiker OCH jag måste undvika solning.
Solen går bra, men i skydd, eller med keps eller stranden sent på sommaren när inte solen steker så starkt.
Går bra ändå.
Jag har ju då receptbelagd hudkräm. Man ska undvika fukt med den här hudsjukdomen så vanliga hudkrämer göre sig icke besvär ;)
Inte bra för rynkorna med hellre rynkor än ACNE tycker jag...
Numera ;)
Gå till hudläkare och kolla.
Ett säkert tecken på att det KAN vara Rosacea är om dina utslag kommer i samband med solande.
Eller extrem stress.
Också om du har mkt ytliga blodkärl i ansiktet.
Jag har inte sådana men det finns det många som har. Ytliga blodkärl och acne.
Better safe than sorry.
Det som har gjort mitt liv bättre EFTER att ha fått den här sjukdomen är att jag har dragit ner på mitt tempo i livet.
Arbetsmässigt och jag gör aldrig saker som jag inte vill längre.
Jag har blivit fenomenal på att säga ifrån.
Alltid något :)
Vad jobbar du med??
Häls. Madde
