En milstolpe.

Jaha, så var den milstolpen avklarad.

Sonen med kompis har stuckit iväg och lekt själva på Hällarna.
Jag var FEM när vi började leka där SJÄLVA, klättra på berget, leka vid kvarnarna, hitta kojor i buskagen.
Fem...
Sonen är nio, och först nu får han lämna tomten utan uppsikt.
Känns GAMMALT om man jämnför med mig.
Men för UNGT om jag som mamma skulle fått bestämma lite till.
Fast jag måste väl släppa taget lite, lite mer än vad jag gör just nu.
Jag biter ihop och låter dom springa iväg.
Hoppas att dom inte slår ihjäl sig...

Så igår.
Det skulle ju släckas lampor och spara på världens resurser.

Klockan 22 säger morsan :
" Ja, just det ja, skulle man inte släcka alla lampor vid 20.30? "
Javisst ja, sa vi...
Hoppsan, nu är det försent.

Vi var lite för trötta igår för att komma ihåg att tänka på VÄRLDEN.
Sorry världen, ska försöka komma ihåg det NÄSTA gång det är en sådan VÄRLDS-SLÄCKAR-TIMME...
Vi ska inte tajma in kalas så vi är så trötta så att vi glömmer.
Jag tittade in till grannen mittemot.
Det var kolsvart.
Man såg dock ett svagt tv-sken i ett av rummen.
Duktiga dom.
Hm...
Nu ska jag göra öronhängen.
Sticka lugnt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0