Fix you...

Denna dagen går verkligen i bedrövelsens tecken.

Inte min jobbdag, den var som vanligt.
Men jag fick ett samtal under dagen som gör mig så ledsen.
Det BERÖR INTE mig och min familj.

Det berör mig som vän och ÅSKÅDARE in i någon annans liv.
Jag önskar jag kunde trolla och ta bort allt ont.
Jag önskar jag kunde få alla tårar att försvinna.
Jag önskar att all smärta och ångest kunde försvinna.
Jag önskar att att jag kunde trolla fram ett nytt liv, ett bättre NU, ett lyckligt liv.

Men det kan jag inte.
Jag skulle vilja fixa allt.
Jag vill inte sitta som en passiv åskådare, men jag måste.
Det är så jävla frustrerande och ledsamt.
Hopplöst.
Det enda jag önskar att är att allt blir bra till slut och att jag kan hjälpa till litegrann iallafall.
Jag har nog aldrig i hela mitt liv känt mig så berörd, ledsen och bedrövad för någon annans skull.
Aldrig.

Jag har nog aldrig själv ens FÖR MIN EGEN del känt mig så eländig.
Och då har jag gått igenom en HEL DJÄVLA MASSA.

Coldplay " Fix you ", ligger under länkar...

Så kom jag hem från jobbet.
Skulle ta en dusch och morsan ropar nerifrån...
" Kom ner sen... "
Jag gick ner.

Mamma hade hittat en massa gamla BAND som pappa spelat in.
Ett från ett program på radion som han var med på.
Ett på honom och mig.

Jag fick nästan en chock när jag hörde hans röst.
Det var pappa...
Det var hans röst.
Liksom en röst från graven.
Liksom om han fanns igen.
Han var där inne i bandspelaren.

Jag låtsades vara helt likgiltig och sa :
" Ja, mmm, jättekul...
Du, jag får ta och lyssna på det där en annan dag... "

Jag vet inte ens vad jag kände.
Jag blev bara helt ställd.
Förvirrad.
Ledsen.
Och så tänkte jag :
Djävla gubbjävel.
Fan.
Ungefär i den ordningen.
Sticka lugnt.








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0