Klättrat ut på repet...
Idag har vi haft p-möte på eftermiddagen.
När jag skulle gå hem och går ut på baksidan av Korpen...
... Sitter en BAUTA ( stor ) HARE!!!!
Mitt inne i stan!
Helt otroligt, och jag hade kameran med mig :)
Tyvärr stormade en sjukgymnast ut genom dörren precis när jag kommit supernära och skulle ta en RIKTIGT pangbild.
Skutt, skutt, så hoppade jätteharen iväg...
Undrar hur den kommit dit?
Det är ju bara stora bilvägar runtomkring.
Hoppas den inte blir påkörd när den tar sig därifrån :(
Coolt iallafall.
Så har jag klättrat ut på repet...
Jag lägger upp bilden jag visade häromdagen.
Men den är så talande för det här tycker jag...
Jag har ju gjort liknelsen om att vara en SKEPPSRÅTTA.
KANSKE lämna ett sjunkande skepp.
Vad gäller våra fortsatta anställningar som personlig assistenter inom Gotlands kommun.
Vi ska privatiseras.
Våran chef berättade idag att det var FLERA PRIVATA FÖRTETAG som hört av sig.
Som vill ta över HELA verksamheten.
Då bestämde jag mig snabbt.
Jag måste prata med chefen.
Frågade om hon hade en stund över så att jag kunde prata med henne på hennes rum.
Jag måste bara nämna vad jag känner, vad jag hörde på födelsedagskalaset om "kanske" blivande löner.
Vi hann prata rätt mycket på en kort stund..
Jag sa att jag KANSKE kommer lämna Chifen om det blir sådana fruktansvärda försämringar.
Hon förstod.
Och sa:
"Ja, man måste se om sitt eget hus och det kan ingen klandra en för."
Jag sa att jag hade fått en idé vad gäller jobb.
Som jag känner mig HIMLA sugen på.
Det är ju inte säkert att det är genomförbart, eftersom det måste finnas lediga platser.
Men...
Om man inte frågar kan man inte få svar.
Min chef skulle kolla.
Är man ute försent, kan det vara kört.
Fast, jag har slängt ut en krok nu.
Det kan vara så att om ett STORT företag tar över assistansen, kan dom inte ha HUR DÅLIGA AVTAL som helst...
Då kommer ju typ 300 assistenter lyncha dom.
Frågan är bara HUR stor försämringen blir.
Nästa gång vi har möte, kommer jag ta upp detta med mina arbetskamrater.
Vad jag känner och funderar på.
Känns inte sjysst annars.
Jag har ju ingen redovisningsplikt till dom, men hur sjysst är det att ena dagen sitta där och låtsas att allt är som vanligt och sen några veckor senare säga:
"By the way, jag slutar.
Hasta La Vista!!!! "
Nä, jag vill inte lämna mitt jobb eller mina arbetskamrater.
Men jag kan inte leva på luft och kärlek heller.
Och vi har faktiskt inte pratat om detta i gruppen VAD VI KÄNNER inför detta.
Kanske dags nu...
Jag klättrade en liten, liten bit ut på repet idag.
Det gjorde mig lätt illamående och pirrig.
Jag kanske hoppar.
Jag kanske klättrar tillbaka.
Det beror på...
Så från det ena till det andra.
Jag har fått en beställning på en sjal till :) :) :) :)
Kanoners!
Jag lyckas verkligen sälja en sjal per månad, min försäljningskvot håller i sig :)
Nu ska jag sätta mig och göra klart den senaste sjalen som ska ut i boden.
Som för övrigt ser FIN och välfylld ut nu!!!
Boden alltså.
Bild kommer lite senare : ()
Sticka lugnt.
