PMS-HÄXA!!!!

Idag är jag på KRIGSSTIGEN!

Inte för att NÅGON har sagt eller gjort något.
Inte för att något har gått åt helvete.
Tvärtom...
Det går djävligt bra ju...

Nä, jag känner mig mordisk.!
Jag har velat MÖRDA NÅGON, vem som helst faktiskt, sedan jag vaknade i morse.
Och jag vet PRECIS vad som är på "G"...

Det är PMS och jag har blivit en PMS-HÄXA för tillfället.
Det går ju över...
Men just nu är jag så djäkla ARG på ALLT, så jag tror jag spricker!!!!

När jag skulle gå iväg med sonen till skolan i morse så :

1.Tog det ALLDELES för lång tid innan han vaknade till & kom upp.
2. Gick det inte tillräckligt snabbt när han åt frukost.
3. Det gick alldeles för sakta när han klädde på sig.
4. Söligt som FAAAAAAN när han skulle plocka ihop det han skulle ha med till sin far.
5. Trögt innan vi kom in i garaget och fick ut cyklarna.
6. Snigeltakt i cykeltakt till skolan.

Ja, ni märker själva...

Hur larvigt som helst EGENTLIGEN, men när min PMS sätter in gör FOLK & FAMILJ bäst i att göra som JAG SÄGER...
Eller hålla sig UNDAN!
Sonen ska vara väldigt glad att han är hos sin far denna veckan...
Så slipper han få huvudet AVBITET ;)

Dom som jag annars brukar rekommendera att hålla sig bort från mig MEST när jag har PMS, är min sambo och min mor.
Jag går igång på ALLA cylindrar för minsta lilla grej.
Och jag kan inte ens hjälpa det.
Jag bara BRINNER av BRÅK-LUSTA när veckan före mens infaller.
Och jag retar upp mig snabbare än en KOBRA om det är något pyttelitet tjafs.
Eller tvätten inte tas in tillräckligt snabbt.
Eller soporna inte tas ut.
Eller INGEN tar sitt ansvar i hemmet!
Vilket ingen gör när jag har PMS!

Jag blir arg, arg, arg.

Så jag brukar hålla mig undan dom för det mesta, tills jag känner att ARGHETEN försvunnit och jag inte känner mig så mordisk längre.
Piju...
När PMS inträffar borde jag bli en EREMIT och inte träffa någon.
Men tyvärr så funkar ju inte det i det " vanliga livet "och jag måste till största delen bita ihop och FÖRSÖKA vara normal och trevlig ;)
Mot andra.
Inte mot sambo & mor ;)

Så till sonen.
Som har börjat med något VUXET!
Han har börjat med ROLL ON!
För någon vecka sedan så var vi på ÖB.
Han ville ha en roll on.

Varför då, sa jag och kände " Mammas-lille-bebis-paniken " växa...
 "För att jag vill lukta gott, sa han. 
Jag vill ha lite manlig doft på mig... "
Amen det är du väl för liten för...???
Eller?
" Nä, jag vill lukta gott. "
Mhm, sa jag och sa att jag ville fundera på saken.

I mitt huvud hörde jag mig själv skrika:

Neeeeeeeeeeej, han är fortfarande bara 2 år och går med blöjor och älskar sin mamma över allt annat!!!!!
Roll on...
Neeeeeeeeeeej, så vuxet.
Fan.
Han är nio, är 150 lång, 39 i skor, väger 35 kg och ärver tröjor och mysbyxor av mig.
Nej, fy vad tråkigt.
Ett steg till vuxenlivet för sonen...
Och ett steg tillbaka för mig.
Från sonen.
Snyft.

Igår var jag på ÖB.
Jag köpte en LAGOM doftig roll on till sonen.
Han blev superglad.
Idag tvättade han sig under armarna och satte på sig roll on innan han gick till skolan...
Och jag fick HJÄRTEKNIP av både glädje & sorg.
Det var så sött.
Sticka lugnt.











Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0