Drack som en kamel...
Idag började jag dagen med att gråta.
Bara för att liksom...
För att dagarna ser ut som dom gör, för att läget är som det är och för att det är så jobbigt vissa dagar.
Idag KOMMER att bli en gråtdag.
För även om jag redan gråtit kommer det mera, klumpen är kvar i magen.
Inte för att jag har supervärken, för idag är det mittemellanvärken.
Tack & lov...
Nä, det är bara själva situationen som RAMLAT över mig.
Igen...
Jag vill bara säga till min whiplash:
GE UPP någon gång!
Lämna MIG, dra till någon annan!
Jag skiter faktiskt i VEM...
Bara DRA liksom.
Igår vart det en mycket skrattig eftermiddag och kväll.
Min kusin Nybyggaren kom hit med sin "Pål min Idol" och morbror och moster.
Och jag fick presenter igen :)
Av min moster och morbror fick jag:
En ängelljusstake!
Som jag alltid velat ha, tillråga på allt :)
Det första jag tände idag i morgonmörkret och ställde på mormors/mitt "Helgesta/Fjugesta-skåp.
En ängel med hopp.
Av min kusin och Idolen fick jag...
En korthållare att hänga på väggen.
Min kusin har en likadan i sin stuga, som jag blev så kär i när jag såg den...
Nu har jag min egen!
Jag har en liten plan för den :)
Det ska nog bli korthållare och konstverkshållare.
Små egenproducerade, sonproducerade, gästproducerade små konstverk ska sättas i den.
Och bytas ut med jämna mellanrum.
Efter min och sonens OVÄNTADE presentöppnade så fikade vi och såg filmen från "The Party" i somras.
Ja, att se FOLK och sig själv på film är ju alltid...
HUR KUL SOM HELST :)
Så stod det middag ute på schemat.
Jag kände efter 2 timmars härligt umgänge och skratt...
Att värken STRÅLADE ut ända ut i öronen!!!!
Jag bestämde att jag skulle inte med.
Jag skulle stanna hemma.
Då...
Skulle sonen inte heller gå.
Nähä?
"Nä, jag går inte om inte DU GÅR, men jag VILL GÅ ut och äta, sa han..."
Klart du ska gå, du går ju med IDOLEN :), försökte jag.
"Nä, om inte du går, så går inte jag! "
Jag tänkte:
Nä, livet tar inte slut, bara för att jag har den här skiten.
Jag har SUPERVÄRKEN-ALLAN nu...
Och kommer ha resten av kvällen.
Fastän jag sitter hemma i soffan.
Jag kan lika bra dra på mig ett par jeans och gå med.
Vilket jag gjorde.
Och fick skratta ÄNNU mer.
Tack KÄRA SLÄKT för det :)
Vi hamnade på Joda i några timmar och jag TILL OCH MED lyxade på mig NACHOSTALLRIK!
Jag äter ju ändå min hudtabletter så, VA FAN!!!!
Jag sa till båda mina sjukdomar igårkvälls:
"FUCK YOU"!!!!
Om ni bara vill djävlas med mig hela tiden, så djävlas jag tillbaka.
Och när jag ändå sitter hemma på dagarna så spelar det fan ingen roll om jag har några plitor i fejan ändå.
Nachostallriken var supergod.
Och SALT.
Drack som en kamel efter 100 dagar utan vatten i en öken...
Märks att jag inte är van att äta så mycket salt, alls.
Jag behövde en trevlig kväll och det fick jag.
Sjukdom och värk finns ju kvar ändå ;)
Nu ska jag fixa med våran och grannens kaniner.
OCH försöka låta bli att gråta.
Sticka lugnt.
Bara för att liksom...
För att dagarna ser ut som dom gör, för att läget är som det är och för att det är så jobbigt vissa dagar.
Idag KOMMER att bli en gråtdag.
För även om jag redan gråtit kommer det mera, klumpen är kvar i magen.
Inte för att jag har supervärken, för idag är det mittemellanvärken.
Tack & lov...
Nä, det är bara själva situationen som RAMLAT över mig.
Igen...
Jag vill bara säga till min whiplash:
GE UPP någon gång!
Lämna MIG, dra till någon annan!
Jag skiter faktiskt i VEM...
Bara DRA liksom.
Igår vart det en mycket skrattig eftermiddag och kväll.
Min kusin Nybyggaren kom hit med sin "Pål min Idol" och morbror och moster.
Och jag fick presenter igen :)
Av min moster och morbror fick jag:
En ängelljusstake!
Som jag alltid velat ha, tillråga på allt :)
Det första jag tände idag i morgonmörkret och ställde på mormors/mitt "Helgesta/Fjugesta-skåp.
En ängel med hopp.
Av min kusin och Idolen fick jag...
En korthållare att hänga på väggen.
Min kusin har en likadan i sin stuga, som jag blev så kär i när jag såg den...
Nu har jag min egen!
Jag har en liten plan för den :)
Det ska nog bli korthållare och konstverkshållare.
Små egenproducerade, sonproducerade, gästproducerade små konstverk ska sättas i den.
Och bytas ut med jämna mellanrum.
Efter min och sonens OVÄNTADE presentöppnade så fikade vi och såg filmen från "The Party" i somras.
Ja, att se FOLK och sig själv på film är ju alltid...
HUR KUL SOM HELST :)
Så stod det middag ute på schemat.
Jag kände efter 2 timmars härligt umgänge och skratt...
Att värken STRÅLADE ut ända ut i öronen!!!!
Jag bestämde att jag skulle inte med.
Jag skulle stanna hemma.
Då...
Skulle sonen inte heller gå.
Nähä?
"Nä, jag går inte om inte DU GÅR, men jag VILL GÅ ut och äta, sa han..."
Klart du ska gå, du går ju med IDOLEN :), försökte jag.
"Nä, om inte du går, så går inte jag! "
Jag tänkte:
Nä, livet tar inte slut, bara för att jag har den här skiten.
Jag har SUPERVÄRKEN-ALLAN nu...
Och kommer ha resten av kvällen.
Fastän jag sitter hemma i soffan.
Jag kan lika bra dra på mig ett par jeans och gå med.
Vilket jag gjorde.
Och fick skratta ÄNNU mer.
Tack KÄRA SLÄKT för det :)
Vi hamnade på Joda i några timmar och jag TILL OCH MED lyxade på mig NACHOSTALLRIK!
Jag äter ju ändå min hudtabletter så, VA FAN!!!!
Jag sa till båda mina sjukdomar igårkvälls:
"FUCK YOU"!!!!
Om ni bara vill djävlas med mig hela tiden, så djävlas jag tillbaka.
Och när jag ändå sitter hemma på dagarna så spelar det fan ingen roll om jag har några plitor i fejan ändå.
Nachostallriken var supergod.
Och SALT.
Drack som en kamel efter 100 dagar utan vatten i en öken...
Märks att jag inte är van att äta så mycket salt, alls.
Jag behövde en trevlig kväll och det fick jag.
Sjukdom och värk finns ju kvar ändå ;)
Nu ska jag fixa med våran och grannens kaniner.
OCH försöka låta bli att gråta.
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
