Idag, krangråt...
Snart min verklighet, vem vet.
Ja...
Sonen hann knappt utanför dörren här imorse, så var det som att vrida på en kran.
Jag började störtböla.
Och bara tycker att allt är skit.
Ont, ont, ont och tristessen river i min hjärna.
Jag står bara inte ut.
Min chef ringde idag med info ang vaccination och jag ska vaccinera mig på söndag.
Och frågade jur det var...
Jag beklagade mig och sa att det bara stod still känns det som.
"Fast det GÖR det ju inte, sa hon, det går bara sakta..."
Jo, men just idag känns det som det står helt still, sa jag gråtigt.
OCH kände mig ändå lite peppad av att hon sagt så.
Jag kommer pyssla idag.
Jag skiter i om det fortsätter göra ont, för jag kommer fan inte palla med det här om jag ska sitta som ett djävla MIFFO med armarna i kors någe mer.
Jag pallar inte.
Nä, det gör jag faktiskt inte!
Det var som jag sa till en kompis igår...
Inte EN SEKUND TV till för då blir jag GALEN.
Jag kan inte ens koncentrera mig på mina FAVORITPROGRAM längre!
Det är för mycket tv och för lite ACTION.
Jag står inte ut!
Hon höll med och förstod.
Hon är hemma och mammaledig och det finns bara SÅ MYCKET tv man orkar med!
Hon har tröttnat och JAG har definitivt tröttnat!
Vi pysslade rätt mycket igår jag och sonen.
Sonen broderade klart en liten tavla till sin pappa där det stod:
"I love U" ( fast det stod inte "love" utan han hade broderat ett hjärta :)
Jag hjälpte bara till lite, han fixade nästan allt själv.
Jag gjorde två små skålar och målade lite.
Det tar på nacken, men jag blir ändå distraherad mentalt.
Som sagt, jag fortsätter mitt pyssel idag annars bryter jag ihop totalt!
Lite mer bilder på mina skålar från igår, färdiga med ljus i :)
Med blixt...
Utan blixt...
Nu ska jag pyssla lite mer och tycka ÄNNU mer synd om mig själv :(
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
