Madde tänker högt...
Ja...
Idag har jag tänkt...
Högt.
Tyvärr!
Och EXTREMT pinsamt.
Jag sitter och skäms fortfarande.
Efter jag varit hos Inga Lena på neuroteam så gick jag en promenad hem.
Sen skulle jag och sambon iväg och kolla på en matta, på Jysk.
Vi åker dit och hittar INTRESSANT matta, men blir FÖRVIRRADE av priset.
Vi raggar tag i en TREVLIG expeditkille.
Så långt, väldigt lugnt.
Han blev också förvirrad av prisuppgifterna, så han tar prislapparna och går iväg för att kolla.
Med ett GLATT HUMÖR.
Vi hade nämligen hittat en matta som det stod 450 kr på.
Men mattan såg ganska DYR ut, så det kändes inte helt rätt.
Det fanns en matta i samma stil fast mindre och i utgågende modell, och den kostade 500 kr...
Så 450 för en matta som var mer än 3 ggr så stor kändes inte...
Rimligt.
Så kommer expeditkillen kommer tillbaka och säger att mattan kostar 2999 kr.
Då kommer det.
Jag tror att jag BARA ska TÄNKA min mening, men hör mig själv säga:
Nämen skit på dig!!!!
Med tillägget:
Oj, så dyrt.
Han stelnar till och tittar på mig och säger mycket surt:
"Öööh, nej, det tänker jag inte göra."
Nejmen FÖRLÅT!!!!
Det var inte meningen att säga så, det bara...
Kom.
Ha, oj, oj.
Förlåt!???
Tystnad.
Jag var INTE förlåten på några grunder, what so ever...
Han sa inte ett ord tillbaka till mig, bara pysslade vidare med dom rätta prislapparna.
Gav mig inte en BLICK fastän jag försökte le lite, och VRÅLSTIRRA på honom när jag sa mitt andra "förlåt".
Jag var så gott som OSYNLIG i hans ögon.
Fanns inte kvar i hans världsbild.
Borta.
Här skojas det inte till din djävla subba, jag är FÖROLÄMPAD.
Gissar jag att han tänkte.
Jag gjorde en snabb sorti bort till sambon som stod och pratade med en bekanting.
Och sa HÖGT:
Du älskling, du får bära tillbaka mattan för den var lite för dyr.
Bär du tillbaka den?
Bär? Tillbaka?
Så att expeditkillen skulle förstå att vi minsann skulle göra rätt för oss, och bära tillbaka den tunga, stora mattan och inte LÅTA HONOM göra det.
Och sambon gav mig en blick som sa:
JA, jag hörde dig första gången...
Och jag ville GENAST därifrån så jag sa att jag skulle till kassan och betala en liten doftolja.
Pös iväg och ställde bara ifrån mig doftoljan...
För jag ville bara ut ur affären.
Flydde ut.
Känns inte som om jag kommer gå och handla på Jysk i brådrasket.
UNDVIKER nog den affären några månader.
Sticka lugnt.
Idag har jag tänkt...
Högt.
Tyvärr!
Och EXTREMT pinsamt.
Jag sitter och skäms fortfarande.
Efter jag varit hos Inga Lena på neuroteam så gick jag en promenad hem.
Sen skulle jag och sambon iväg och kolla på en matta, på Jysk.
Vi åker dit och hittar INTRESSANT matta, men blir FÖRVIRRADE av priset.
Vi raggar tag i en TREVLIG expeditkille.
Så långt, väldigt lugnt.
Han blev också förvirrad av prisuppgifterna, så han tar prislapparna och går iväg för att kolla.
Med ett GLATT HUMÖR.
Vi hade nämligen hittat en matta som det stod 450 kr på.
Men mattan såg ganska DYR ut, så det kändes inte helt rätt.
Det fanns en matta i samma stil fast mindre och i utgågende modell, och den kostade 500 kr...
Så 450 för en matta som var mer än 3 ggr så stor kändes inte...
Rimligt.
Så kommer expeditkillen kommer tillbaka och säger att mattan kostar 2999 kr.
Då kommer det.
Jag tror att jag BARA ska TÄNKA min mening, men hör mig själv säga:
Nämen skit på dig!!!!
Med tillägget:
Oj, så dyrt.
Han stelnar till och tittar på mig och säger mycket surt:
"Öööh, nej, det tänker jag inte göra."
Nejmen FÖRLÅT!!!!
Det var inte meningen att säga så, det bara...
Kom.
Ha, oj, oj.
Förlåt!???
Tystnad.
Jag var INTE förlåten på några grunder, what so ever...
Han sa inte ett ord tillbaka till mig, bara pysslade vidare med dom rätta prislapparna.
Gav mig inte en BLICK fastän jag försökte le lite, och VRÅLSTIRRA på honom när jag sa mitt andra "förlåt".
Jag var så gott som OSYNLIG i hans ögon.
Fanns inte kvar i hans världsbild.
Borta.
Här skojas det inte till din djävla subba, jag är FÖROLÄMPAD.
Gissar jag att han tänkte.
Jag gjorde en snabb sorti bort till sambon som stod och pratade med en bekanting.
Och sa HÖGT:
Du älskling, du får bära tillbaka mattan för den var lite för dyr.
Bär du tillbaka den?
Bär? Tillbaka?
Så att expeditkillen skulle förstå att vi minsann skulle göra rätt för oss, och bära tillbaka den tunga, stora mattan och inte LÅTA HONOM göra det.
Och sambon gav mig en blick som sa:
JA, jag hörde dig första gången...
Och jag ville GENAST därifrån så jag sa att jag skulle till kassan och betala en liten doftolja.
Pös iväg och ställde bara ifrån mig doftoljan...
För jag ville bara ut ur affären.
Flydde ut.
Känns inte som om jag kommer gå och handla på Jysk i brådrasket.
UNDVIKER nog den affären några månader.
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
