En liten demonstration...
Det blir som vanligt sjukdomsblogg...
Det är ju inte så mycket annat som händer här i mitt liv :(
Idag tänkte jag vara lite FRI och SJÄLVSTÄNDIG!
Tänkte att jag skulle gå en liten promenad och samtidigt gå förbi apoteket och hämta ut min ansiktskräm.
Tänkte att jag behöver väl knappast ha med mig en BÄR-ASSISTENT när jag ska köpa detta lilla.
Så FEL jag hade.
Tog ut två tuber och köpte en handsalva och sedan in på Åhlens och köpte en mascara.
Jag shoppade dessa 4, små, tuber och tänkte att jag DET kan ju knappast vara någon belastning för nacken...
Ingen JÄTTESHOPPING direkt.
En liten demonstration...
Ja, ni ser min hand här och storleken på det jag bar hem i en liten kasse.
Allt får LÄTT plats i min ena hand.
Och vägde inte mycket.
Det är små tuber och jag tog till och med AV KARTONGERNA runt tuberna så att det skulle bli ÄNNU lättare att bära hem...
Bara av att bära hem dessa små saker sitter jag nu med den värsta av "mina värkar".
Det här ÄR SINNESJUKT!!!!!!!!!
Nä, jag ska nog låta bli och gå och "shoppa" en massa själv, för det slutar i VÄRK.
Det är inte klokt.
Nu blir jag galen av vansinne igen känner jag.
Kommer jag någonsin bli normal igen??????
Jag blir så djävla deppig.
När jag kom hem tog jag en macka och kvistade sedan över till mina grannar.
Dom ska resa bort och vi ska vara kaninvakt.
Fast deras kaniner får stanna hemma vid dom...
Leo är ju inte kastrerad ännu, så jag vill inte riskera att sonen "får en idé" och släpper in Leo hos damerna.
Bara för att han och grannens dotter är SÅ SUGNA på kaninbarn.
Sedan deras egna kaniner ännu var bebisar typ ;)
Jag fick fika, vi snackade skit och kaninburskoll.
Så lite DORIS-MADDE.
Idag skulle jag slänga skit från vasken i soporna och sätta en kniv i diskmaskinen.
Jag slängde kniven i soporna och skiten i diskmaskinen.
Bravo!
Igår köpte jag en ny badrumstvål och den bara FÖRSVANN när jag skulle ta ner den till mammas badrum.
Idag hittade jag den...
I kylskåpet!
Bravo igen.
Härom dagen så dukade jag fram frukost till sonen och sa till honom att frukosten var klar.
Så gick det en stund ( typ ngn minut) , jag kommer ut i köket och blir sur för att sonen INTE PLOCKAT bort när han har ätit.
Plockar iordning och sonen kommer ut och undrar vart hans frukost är.
Bravissimo.
Nä, det går utför tycker jag...
Idag har jag samtal med läkaren och ska välan förlänga sjukskrivningen.
OCH KRÄVA en magnetröntgen.
Nu har det gått tre månader, nu får han fan ge med sig :(
Ja, det KOSTAR PENGAR...
Men JAG KOSTAR OCKSÅ PENGAR och ligger samhället till last.
Sticka lugnt.
