Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Jag glömde ju kaninen...

Jag måste skriva lite till, för jag glömde ju kaninen, lille Leo.
Min lille Fnuffis :)

Jag fick en snilleblixt imorse.
Jag la ett lakan mellan mattan i matsalen och mattan i vardagsrummet.
Det blev som en liten bro.
Först var det FÖRSIKTIGT krypande som gällde.
En massa nosande.

Men sen...
När han fattade VIDDEN av att ha ÄNNU STÖRRE utrymme att röra sig på...
Då blev han helt galen och sprang fram och tillbaka som en galning.
Och gjorde SKUTT i luften av glädje.
Han tyckte det var hur kul som helst :)

När vi sedan tog bort lakanet för sambon skulle dammsuga...
Då satt han på kanten av vardagsrumsmattan och ville över igen.
Testade golvet men det gick ju inte för det är för halt för små pälsklädda tassar ;)
Den nyvunna friheten blev kortvarig och snabbt poppis.



Leo kryper över den MYSTISKA vita bron...



Scary, scary...



Piju...
Jag klarade mig och kom över helskinnad...
Hm, vad händer här?
Vad kan jag göra på den här mattan?



Och sedan vart det "helt normalt".
Stort utrymme att leka på och bra att kunna nafsa matte i strumporna.
Favoritsysselsättning när jag sitter vid matbordet och skriver nämligen ;)

Och jag som hade LOVAT mig själv att aldrig skaffa någor djur igen.
För det är så DJÄVLA jobbigt när dom dör eller blir sjuka.
Men, det är så svårt att låta bli att älska den här lille "tötnosen".
Han är en sådan liten ljustråle ;)
Och pussvänlig!
Sticka lugnt.