Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Magnifico...

Idag har jag tagit det lugnt.
Vilket har gjort att värken i nacken har lättat.

Morsan och jag hade ett MISSION som var MÅSTE...

Jag behövde åka till apoteket och hämta hudmedicin och vi var tvugna att bestämma oss för ett handfat och underskåp till badrummet.
Vi åkte till Snicken och kunde enas om ett enkelt, snyggt, funktionellt, lagom dyrt skåp.
Piju ;)

Mamma ville gärna PRUTA på priset.
Jag höll på att smälla av och gav henne GENAST det "ONDA ÖGAT" och hon höll tyst.

På väg hem efter våran timme iväg, så kände jag värken komma smygande.
Jag kände att CUJO låg och lurade i faggorna och varje ord min kära mor sa kändes:
Håll KÄFTEN!
Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen...
Jag fattar inte att det blir så av att jag får ont.
Men jag blir ond.

Vi kom hem och jag flydde upp till mig och stängde in mig och COOLADE ner värken i soffan några timmar.
Sen vart jag FROM som ett lamm igen ;)

Det var faktiskt en mailare som undrade vad skillnaden mellan när jag är "Cujo" & den berömda "Pitbullen"...
Hund som hund och arg som arg eller???
Nä, inte riktigt...

När jag är Madde "The Pittbull" så är jag arg och KÄMPAR för något, mot något, hjälper någon.
Tar strid för saker och personer!
Jag kämpar mot orättvisor och blir arg på ett konstruktivt sätt.

Den här nya Madde, "Cujo", den rabiessmittade, galna hunden...

Det har uppstått sedan jag fick whiplash.
Cujo vill bara DÖDA.
Inte ta strid...
Utan bara bita ihjäl och döda, för jag känner mig OND!
För att jag har ONT.
Min självbehärskning flyger all sin kos.

Pittbull-Madde = Bra
Cujo-Madde = Not good at all :(

Så till sonen.

Ja, helgen blev läskigt kort och som ni läst, ont.
Och jag kände mig bara sorgsen att det blev så kort.
Men sonen ville försäkra sig om att när han kom på HÖSTLOVET, skulle vi väl hitta på en MASSA roliga saker...
Som vi brukar.

Visst, apselut...
Sa jag, och försökte le ÖVERTYGANDE.
Och kände:
MIRAKEL TACK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Kan det ske ett mirakel till vecka 43, PLIIIIS?

Jag får VERKLIGEN vila upp mig denna veckan.
Och BITA ihop under höstlovsveckan.
Så får vi se hur länge det håller.
Snälla GUD, säger jag bara!

Imorgon har jag telefontid med läkaren.
Måste ha en tid för besök, NY sjukskrivningperiod :(
En psykolog också, GÄRNA, TACK...
Och varför inte en MR-röntgen.
Jag kommer KRÄVA att det skickas en remiss nu.

Och så skall jag till Mr Motomoto, sjukgymnasten.

Så till lite HANTVERK :)
Sådant som gör mig på gott humör...

Jag pratade med en av mina bästisar idag.
Jag berättade att jag köpt garn i helgen.
Vilket jag tyckte var URDUMT med tanke på min nuvarande situation.
Men se det tyckte inte hon!!!!!!!
Hon tyckte det var TOPPEN och DRÖMMEN skall hållas levande.
Skitbra!

Nä, protesterade jag...
Jag har ju MASSOR med garn hemma, vore ju bra om jag kunde använda upp det först kanske?
"Nä, sa hon, dumheter, behåll garnet och NÄR du kan köra igång fullt ut, så har du det fina garnet."
Nä, sa jag igen...
Jag blir bara DEPRIMERAD.

Det blev en lång diskusion och det slutade med att hon minsann skulle ha en röd sjal.

För DET hade hon tänkt INNAN min olycka, och det låg på hennes önskelista nu.
Mhm...

Hon är ju utan TVEKAN en av mina bästa kunder och supporters.
Jag blev uppiggad och TAGGAD av hennes pepping.
Såklart jag kommer igen.

Jag gick till garnaffären och lämnade tillbaka garnet jag köpte i helgen.

Men hittade då ett RÖTT, vackert garn med otrolig lyster :)
Jag bytte till det istället.
Gick hem med en ny kasse...
Och kände mig GLAD.

Tack bästis, för NYTT LIV denna veckan.
Alltid blir man räddad av någon, och tur är väl det :)

Och appropå mitt hantverk igen då.

Jag brukade ju GLADELIGEN skryta om mina små alster här.
Än det ena och än det andra som trollades fram var ju SKITSNYGGT, och jag var SÅ NÖJD!
Mhm...
Minus vissa saker, ska tilläggas...

 Som den här tex...

Den andra mössan jag virkat i hela mitt liv.
Som gjordes till sonen FÖRRA året.
Som han beställde själv :)
Som han ÄLSKAR.

Men han var inte riktigt mogen att ha den på skolan.
Då.

Han har haft den hemma, men tycker att den är GRYMT SNYGG.
Vilket jag tyckte var bra, att han inte hade den på skolan.
För jag tycker den är FUL.

Men IDAG / i morse...
Skulle han till skolan, och han skulle ha på sig mössan!!!
Va, sa jag.
Den där.
Men, jaha...

Och TÄNKTE:
Usch, han blir MOBBAD om han har på sig den där, nej...

Men han skulle ha sin skitsnygga mössa.
(Som jag har gjort, som jag tycker är ful, tjat, tjat ;)
Ja, ja, jag lär väl få höra om någon sagt något taskigt om mössan.
Och SÅ FORT jag kan sticka igen, ska jag sticka en snygg, modern, TUFF mössa.

Fast som jag gång på gång märker...
Jag och sonen har INTE RIKTIGT samma smak.
Så om ingen mobbar honom i skolan så är det väl ok.
Men den är ETT av FÅ riktiga BOTTENNAPP i min stick&virk-karriär ;)
Enligt mig själv.

Sticka lugnt.

Blä för att ha sådär ont, verkligen. Funkar inte tabletterna du fått eller vill du inte ta dom alls? Hoppas du får ha bra dagar v.43 :) Kram!

Jag tar inga tabletter mer än två alvedon och en Ipren 3 ggr om dagen.



Det starka knarket som Tramadolen, tar jag apselut inte.

Det gör mig packad/full, okoncentrerad, ger mig huvudvärk och illamående.

Det gör mig borta och humöret ännu värre.

Man blir mycket mer lättirriterad när "effekten" börjar avta.

Konstant påverkad, det är ju morfinliknande preparat.

Drog.

Jag avstår hellre...

Det tar ju inte bort värken heller utan gör en bara- allt det som jag skrev ovan.



Värken finns det INGET som tar bort.



Alltså får det vara som det är just nu...

Jag vill inte bli tablettberoende oxå.

KRAM