Så trött jag blir...
Det är verkligen varannandags-nacke som gäller här.
Idag är jag helt sänkt.
Jag tror fan att jag har feber igen också.
Har försökt med allt, men inget hjälper.
Jag har gett upp, och suttit i soffan sen klockan 13.
Vi skulle ha gått på bio idag, men det får bli imorgon istället.
Orkar jag inte då heller så får sambon och sonen gå själva.
Fick papper från försäkringskassan igår.
Jag blev beviljad sjukpenning.
Hurra, kul att dom kom fram till det tillslut.
Verkliiiiigen.
Jag får pengar för att jag har blivit handikappad.
Iallafall ett tag.
Men jag blev kallad till ett möte för att diskutera mina MÖJLIGHETER att börja jobba snarast möjligt igen...
Grattis Madde, nu börjar det!
Jag undrar om jag får ta med mig min doktor eller sjukgymnast när jag går dit?
Som säger att jag ska gör minimalt.
Doktor och sjukgymnast i ena ringhörnan som säger vila och försäkringskassan som säger jobba, NU HELST.
Och jag i mitten som inget hellre vill än komma igång med mitt liv, mitt jobb, mina hobbys, men inte kan.
Ska bli INTRESSANT minst sagt.
Eller så bryter jag ihop och ger upp.
För DET HÄR har jag verligen inte lust att fajtas om, den saken är klar.
Jag hoppas att det är en bra försäkringstant.
Jag LÄR återkomma i den frågan.
Ikväll hyr vi väl en film och försöker hålla näsan ovanför vattenytan.
Jag är slut, sambon är slut och sonen är slut.
Det känns som om det blir en TIDIG kväll.
Sticka lugnt.
