Djävla lantis!

Idag...
Söndag och jag går ju hemma och drar...
Typ ;)

Tänkte att jag drar väl på mig mina stora baggy jeans och den nya sköna/fina blusen idag.
Och så hade jag dessutom vikt upp dom flaxiga benen.
Kändes avslappnat och bra...

Min älskade son tittar på mig och säger:

"Herregud mamma, du ser ut som en DJÄVLA LANTIS!!!!!! "

Ok, MODEORAKLET har talat...

Och jag som kände mig så avslappnat härlig.
Djävla lantis-utstyrsel alltså...



Till utstyrseln så har nu även ett par RAGGSOCKOR åkt på!
Lantislooken är KOMPLETT!
Sonen är missnöjd med sin OMODRENA mamma ;)

Så till igår.
Jag höll på att skratta ihjäl mig åt sonen.
Igen.
Han är så lik...
"Någon" i replikerna ibland, att jag blir mörkrädd.
Och blixtsnabb.
Han har verkligen snappat upp den torra, lite dryga, fast med glimten i ögat- humorn som är IRONISKA-GENERATIONENS kännemärke.
Han är bra på IRONI alltså :)

Ja...
Jag skrev ju en snabbis igår om Persbrandt...

OCH igår kväll satt jag FÖRVÄNTANSFULL framför tv´n och väntade på att "Här är ditt liv" skulle börja.
Barndomens favvo-vuxen-program som sågs med ALLA i familjen, det var RÄKFROSSA på en fredag med rostat bröd, räkor, majonäs och Lasse Homqvist med gäster.
Kunde det bli bättre???
Nä, knappast.

NÄSTAN så att jag förväntade mig att vi alla skulle sitta där nere i källaren och morsan och farsan skulle bolma som skorstenar, äta räkorna, och jag skulle ligga på min JÄTTEGOSEBJÖRN.
Men...
Nä, det var bara jag och sonen.
Sambon såg fotboll.

Iallafall, där satt vi, jag och sonen.
Programmet börjar, och vem fan var inte huvudgästen om inte Persbrandt.
Jag höll på att skratta på mig.
VISSTE att morsan skulle förmodligen DÖ där nere!

Hör helt plötsligt morsan stå och GASTA i trappen.
Jag svarade inte.
Telefonen börjar ringa...
Gisssa vem...
Jo, morsan!!!!!!!

Helt TILL SIG och gastar som BESATT:
"Sätt på tv 1, PERSBRANDT är MEEEEEEED! "
Mmm, jo, jag ser på det...
" HEEERRRREEEEGGGGUUUUUUDDDDD, vad han är snygg."
Mmm, jo, men nu ser vi på det...
KLICK, i luren.

Programmet går vidare...
Det kommer fram att det finns en FANCLUB i Tyskland.
Det är ÅTTA kvinnor som har den fancluben och dom träffas en gång i veckan och pratar om PERSBRANDT.
(Jisses, men hobby som hobby...)

Sonen lyssnar uppmärksamt och så säger han :
" Vad är det där för några tanter ?"
Det är en fanclub som gillar Micke Persbrandt.
"Jaha´ru...
Men varför är inte MORMOR med i den där fancluben? "

Ja, och på sättet han sa det...
Torrt, med höjt ögonbryn och IRONISKT.
JAG höll på att dö ( som vanligt ;) av skratt.

Vid nio hade jag tappat intresset för programmet totalt.
Det gick inte att jämnföra med "FÖRR i TIDEN".
Jag tyckte det blev FÖR KRYSTAT och tråkigt.
Mamma tyckte dock OTIPPAT att det var TOPPEN!
Jag undrar varför ;)....

Och idag.
Morsan har varit och handlat Expressen.
För det stod EXTRA MYCKET om Persbrandt där.
Och hon VERKLIGEN ÖVERÖSER mig med PERSBRANDT-snack när jag kommer.
Jag GICK.
Jag tänkte:
Hon ÄR verkligen helt galen i den där Persbrandt.
Ingen överdrift.
Får hon Persbrandt på hjärnan så slutar hon inte!
Nu sitter hon väl och lusläser varenda BOKSTAV och GÖTTAR sig i Persbrandts-storys.

Sticka lugnt.









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0