PEPPTALK!
Ja, igår vad det Pepptalk som gällde...
Jag pratade med en vän.
Jag behövde veta hur jag skall göra med jobbet nästa vecka.
Sjukskrivningen går ut på onsdag.
Jag VET och KÄNNER att jag inte kan gå och jobba.
Samtidigt gnager det dåliga samvetet gentemot mina arbetskompisar.
Och jag har gjort framsteg denna veckan.
Jag slutade med dom starka tabletterna, det gjorde mig piggare och klar i knoppen.
Jag är mer rörlig i nacken.
Jag kan böja mig framåt (vet inte om det är så bra dock, men jag kan göra det).
Jag kan gå längre promenader.
Jag kan hålla ett högre tempo när jag går.
Jag tar ipren och alvedon 3 ggr om dagen istället för 4.
Ja, det var den positiva listan.
Det negativa är att jag fortfarande inte kan lyfta, bära, dra saker, pyssla m.m utan att få ont.
Jag kan inte ens lyfta ner en liten skål från ett köksskåp, utan att få ont av att jag sträcker mig.
Alltså kan jag ju rent logiskt inte gå och jobba.
För jag kan inte göra något mer än att gå till mitt jobb och sitta.
Och gå i lagom portioner.
Min vän sa till mig:
" Nu skiter du i ditt jobb och tänker på dig själv!!!!
Fan, går du tillbaka till jobbet och inte är frisk, fortfarande har ont, hamnar i jobbsituationer som gör att du måste anstränga dig, även bara lite, då är det ju kört!!!
Du måste sjukskriva dig igen och kanske bli sjukskriven ännu längre.
Du har ett jobb nu som är säkert, och tänk om du går tillbaka förtidigt och sedan kanske blir dålig längre fram...
Med din nya arbetsgivare, då kanske det är "Bye-bye Madde" för att du har en whiplash som spökar.
Skit i att ha dåligt samvete.
Du är sjuk.
Du skall fortsätta vara sjukskriven.
Du skall inte anstränga dig.
Du pratar med doktorn på måndag om det.
Punkt."
Ja, hon har faktiskt rätt.
Bara av att jag sitter och skriver detta så strålar smärta ut i nacken, och ända ut i öronen faktiskt.
Om jag så MÅSTE vara sjukskriven i flera veckor till så kommer jag vara det.
Även om det tar emot, för det gör det.
Men jag skiter i det.
Jag måste för min egen skull.
Jag vill inte leva med det här resten av mitt liv.
Jag ger fan i allt, bara jag blir bra.
Min läkare får förlänga min sjukskrivning och min chef får lösa problemet på jobbet.
Punkt.
Suck.
Sticka lugnt.
