Välkommen till resten av dom 140 åren i "De fördömdas tempel"...
Helgen har varit mycket bra!!!!
Men i SMÄRTVÄG har det blivit BAKSLAG!
Men jag kan bara inte lägga mig ner och dö.
Även om jag vill.
Igår var vi och umgicks med vänner som vi inte träffat på ett tag.
Vi stämde träff i Klintehamn på Bullboden, åt, fikade och umgicks.
Pussade och gullade med lilla bebisen :)
Sen tog vi en eftermiddagspromenad tillsammans i solen, hade en liten "amningspaus" i fiskeläget, gick till Warfsholm och bara NJÖT av all vacker natur.
Det blev en perfekt dag.
Men bilfärden hem kunde jag knappt sitta still.
Vred mig som en kålmask.
Av värk.
Bilfärder är inte kul för mig alltså :(
Värken hade dock släppt till idag :)
MEN...
( alltid dessa djävla MEN )
Jag tappade min mobil i golvet, den studsade under min säng och jag la mig på golvet för att dra fram den...
Den låg för långt in och...
JAG STRÄCKTE MIG!
Jag skriver det igen:
Jag blir galen!
Jag ska bara sitta i soffan och göra igenting fram till jag ska till sjukgymnasten klockan 14 idag.
Och jag som ville komma med något POSITIVT idag.
Tji fick jag.
GNÄLLKÄRRINGEN är tillbaka, stackars Mr Motomoto.
Så till sambon.
Ja...
Våran 5-årsdag närmar sig med stormsteg.
Vi firar 5 år på tordag!
Och när jag ser att det står FEM år här, framför mig nu känns det...
LITE.
Det känns som om vi varit ihop en EVIGHET!
Både på GOTT och ont ;)
Men MEST GOTT!!!!
Vi slår REKORD både han och jag :)
Mitt längsta förhållandei livet tog slut tre månader innan vi skulle ha 5-årsdag.
Sambons längsta förhållande tror jag är på typ 2-3 år.
Ja, så nu sitter vi här, fem år, still going strong, efter EN FLIRT utanför Mc Donalds och förlovning 3,5 månad senare.
Vem hade kunnat ana det liksom, att vi skulle bli som ett gammalt HÄRLIGT par som STÅNGAR våra VILJOR BLODIGA emellenåt ;)
Men sambon har lärt sig att det är bäst att "lägga sig platt" ibland, och bara låta mig få som jag vill...
Annars blir hans liv ihop med mig...
OLIDLIGT ;)
Iår blir det spännade att se vad som händer.
Förra året sumpade jag faktiskt våran 4-årsdag rejält.
Jag ville inte fira med middag på Mc Donalds...
Trots att vi "i början", när allt var så "härligt", kom överrens om att vi varje år ska fira våran "När vi blev ihop dag " på Mc Donalds.
Jag ville bara inte.
Det kändes inte ROMANTISKT längre.
Sambon blev SKITSUR!
FAAAAN, har man ALLTID haft det som tradition och bestämt att vi ALLTID ska fira där, bara för att vi träffades där...
SÅ SKA MAN FIRA PÅ Mc DONALDS!!!
Jag blev ännu surare.
NEJ, vill inte, OROMATISKT och äcklig mat.
Vi gick dit ändå.
Jag var sur, sambon var sur.
Och det blev inte mysigt och trevlig stämning förrens framåt kvällen.
I år sa sambon :
" Ska vi GÅ UT och äta på våran 5-årsdag? "
Det tolkar JAG som att jag slipper Mc Donalds på våran 5-årsdag?
Vi får väl se...
Jag LÄR återkomma i den frågan ;)
Så har vi ju det här med att BRÄCKA varandra med VARFÖR vi älskar varandra...
Den LEKEN gick fantastiskt bra DE FÖRSTA åren i vårat förhållande.
Av naturliga skäl.
Man är NYKÄR och hittar BARA FANTASTISKA saker hos varandra.
Sen har liksom den där leken KRYMPT...
Och LISTAN på saker att säga om varandra som är fantastiskt...
Sinat ut i...
GAPSKRATT.
Den här senaste veckan har vi verkligen TJATAT HÅRT på varandra med den här leken!!!
Och det slutar bara i skratt!
Jepp.
Senast var i lördags på marknaden.
Vi stod i kö till hamburgarna och hade ett ungt kärlekspar framför oss.
Och NÅGON av oss blev väl inspirerad och körde igång.
Varför älskar du mig?
Vi kom ingenstans...
Utan sambon sa väl typ :
"Jaaaa du...."
Och tittade INTENSIVT på KOSSAN som gick förbi...
( Ok, det var en tjur, men iallafall, ni förstår SYMBOLIKEN... )
Och då försökte jag hjälpa honom på traven lite:
För att jag är en SÅ FANTASTISK person, underbar, härlig, spontan...
Ja, ALLA SUPERLATIV jag kunde komma på om mig själv...
Sambon började gapskratta...
Och svarade:
"Jaaaa du..."
Jag började skratta jag med.
För kunde JAG komma med något i gengäld???
Nä...
Och kärleksparet framför oss KLÄNGDE SIG HÅRT fast vid varandra, för dom hade hört varenda ord såklart...
Kysste varandra...
Och den kyssen sa mig:
" SÅ har inte VI det iallafall, VI älskar varandra OROLIGT varmt och innerligt...
VI kommer ALDRIG bli som ni..."
Och jag tänkte tillbaka:
AMATÖRER, tror ni ja!!!! ;)
MEN...
Slutklämmen på det hela är iallafall ATT vi älskar varandra OTROLIGT mycket!
Och det bara KÄNNS i magen liksom.
En trygghet jag aldrig upplevt i hela mitt liv.
En varm famn att alltid landa i.
En sexig karl med ett farligt yttre, men ett DÖ-FINT-GODHJÄRTAT innre :)
En fantastisk BONUS-PAPPA.
Och mycket mycket mer...
Vi kanske inte kan rabbla våra fördelar med varandra, SNABBT längre...
Men får vi några TIMMAR eller DAGAR på oss ;) så kan vi det.
Och det är väl SÅ det ska vara???
Kärleken finns för evigt även om det är trögt VISSA dagar, veckor eller år.
Så...
Jag avslutar detta inlägg med att säga till dig älskling:
Välkommen till RESTEN av dom 140 åren i "DE FÖRDÖMDAS TEMPEL... "
Sticka lugnt.
Men i SMÄRTVÄG har det blivit BAKSLAG!
Men jag kan bara inte lägga mig ner och dö.
Även om jag vill.
Igår var vi och umgicks med vänner som vi inte träffat på ett tag.
Vi stämde träff i Klintehamn på Bullboden, åt, fikade och umgicks.
Pussade och gullade med lilla bebisen :)
Sen tog vi en eftermiddagspromenad tillsammans i solen, hade en liten "amningspaus" i fiskeläget, gick till Warfsholm och bara NJÖT av all vacker natur.
Det blev en perfekt dag.
Men bilfärden hem kunde jag knappt sitta still.
Vred mig som en kålmask.
Av värk.
Bilfärder är inte kul för mig alltså :(
Värken hade dock släppt till idag :)
MEN...
( alltid dessa djävla MEN )
Jag tappade min mobil i golvet, den studsade under min säng och jag la mig på golvet för att dra fram den...
Den låg för långt in och...
JAG STRÄCKTE MIG!
Jag skriver det igen:
Jag blir galen!
Jag ska bara sitta i soffan och göra igenting fram till jag ska till sjukgymnasten klockan 14 idag.
Och jag som ville komma med något POSITIVT idag.
Tji fick jag.
GNÄLLKÄRRINGEN är tillbaka, stackars Mr Motomoto.
Så till sambon.
Ja...
Våran 5-årsdag närmar sig med stormsteg.
Vi firar 5 år på tordag!
Och när jag ser att det står FEM år här, framför mig nu känns det...
LITE.
Det känns som om vi varit ihop en EVIGHET!
Både på GOTT och ont ;)
Men MEST GOTT!!!!
Vi slår REKORD både han och jag :)
Mitt längsta förhållandei livet tog slut tre månader innan vi skulle ha 5-årsdag.
Sambons längsta förhållande tror jag är på typ 2-3 år.
Ja, så nu sitter vi här, fem år, still going strong, efter EN FLIRT utanför Mc Donalds och förlovning 3,5 månad senare.
Vem hade kunnat ana det liksom, att vi skulle bli som ett gammalt HÄRLIGT par som STÅNGAR våra VILJOR BLODIGA emellenåt ;)
Men sambon har lärt sig att det är bäst att "lägga sig platt" ibland, och bara låta mig få som jag vill...
Annars blir hans liv ihop med mig...
OLIDLIGT ;)
Iår blir det spännade att se vad som händer.
Förra året sumpade jag faktiskt våran 4-årsdag rejält.
Jag ville inte fira med middag på Mc Donalds...
Trots att vi "i början", när allt var så "härligt", kom överrens om att vi varje år ska fira våran "När vi blev ihop dag " på Mc Donalds.
Jag ville bara inte.
Det kändes inte ROMANTISKT längre.
Sambon blev SKITSUR!
FAAAAN, har man ALLTID haft det som tradition och bestämt att vi ALLTID ska fira där, bara för att vi träffades där...
SÅ SKA MAN FIRA PÅ Mc DONALDS!!!
Jag blev ännu surare.
NEJ, vill inte, OROMATISKT och äcklig mat.
Vi gick dit ändå.
Jag var sur, sambon var sur.
Och det blev inte mysigt och trevlig stämning förrens framåt kvällen.
I år sa sambon :
" Ska vi GÅ UT och äta på våran 5-årsdag? "
Det tolkar JAG som att jag slipper Mc Donalds på våran 5-årsdag?
Vi får väl se...
Jag LÄR återkomma i den frågan ;)
Så har vi ju det här med att BRÄCKA varandra med VARFÖR vi älskar varandra...
Den LEKEN gick fantastiskt bra DE FÖRSTA åren i vårat förhållande.
Av naturliga skäl.
Man är NYKÄR och hittar BARA FANTASTISKA saker hos varandra.
Sen har liksom den där leken KRYMPT...
Och LISTAN på saker att säga om varandra som är fantastiskt...
Sinat ut i...
GAPSKRATT.
Den här senaste veckan har vi verkligen TJATAT HÅRT på varandra med den här leken!!!
Och det slutar bara i skratt!
Jepp.
Senast var i lördags på marknaden.
Vi stod i kö till hamburgarna och hade ett ungt kärlekspar framför oss.
Och NÅGON av oss blev väl inspirerad och körde igång.
Varför älskar du mig?
Vi kom ingenstans...
Utan sambon sa väl typ :
"Jaaaa du...."
Och tittade INTENSIVT på KOSSAN som gick förbi...
( Ok, det var en tjur, men iallafall, ni förstår SYMBOLIKEN... )
Och då försökte jag hjälpa honom på traven lite:
För att jag är en SÅ FANTASTISK person, underbar, härlig, spontan...
Ja, ALLA SUPERLATIV jag kunde komma på om mig själv...
Sambon började gapskratta...
Och svarade:
"Jaaaa du..."
Jag började skratta jag med.
För kunde JAG komma med något i gengäld???
Nä...
Och kärleksparet framför oss KLÄNGDE SIG HÅRT fast vid varandra, för dom hade hört varenda ord såklart...
Kysste varandra...
Och den kyssen sa mig:
" SÅ har inte VI det iallafall, VI älskar varandra OROLIGT varmt och innerligt...
VI kommer ALDRIG bli som ni..."
Och jag tänkte tillbaka:
AMATÖRER, tror ni ja!!!! ;)
MEN...
Slutklämmen på det hela är iallafall ATT vi älskar varandra OTROLIGT mycket!
Och det bara KÄNNS i magen liksom.
En trygghet jag aldrig upplevt i hela mitt liv.
En varm famn att alltid landa i.
En sexig karl med ett farligt yttre, men ett DÖ-FINT-GODHJÄRTAT innre :)
En fantastisk BONUS-PAPPA.
Och mycket mycket mer...
Vi kanske inte kan rabbla våra fördelar med varandra, SNABBT längre...
Men får vi några TIMMAR eller DAGAR på oss ;) så kan vi det.
Och det är väl SÅ det ska vara???
Kärleken finns för evigt även om det är trögt VISSA dagar, veckor eller år.
Så...
Jag avslutar detta inlägg med att säga till dig älskling:
Välkommen till RESTEN av dom 140 åren i "DE FÖRDÖMDAS TEMPEL... "
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
