Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Jag har jobbat!

Ja, nu har jag varit och jobbat...

Känns ju helt otroligt HÄRLIGT!!!!
Visserligen inte så många timmar, men det var ändå bra tror jag.
Och det kändes inte som om jag varit ifrån mitt jobb 7½ månad.
Det var som om jag gick därifrån i förrgår och kom tillbaks idag.

Det är svårt att förklara HUR underbart det kändes.
Jag blir nästan lite grinfärdig av att bara tänka på det.

Det som däremot vart lite stressande var att jag i min IVER att springa iväg till jobbet, glömde min medicin.
Jag fick således VÄRK bara av att tänka tanken när jag kom på att jag glömt dom.
Skitlarvigt, för jag får ju inte värk på TVÅ RÖDA direkt.
Men bara TANKEN gjorde att värken kom.
Jag visste dock att sambon skulle iväg så jag skickade ett sms och han kom förbi och lämnade medicinen.
Bara av att jag VISSTE att jag skulle få min medicin...
Försvann värken.
Huxflux.
Urtöntigt hur det fungerar ibland.

Ja, och när jag gick iväg till jobbet hade jag tagit på mig en tunn vårjacka.
Det var AS-VARMT när jag promenerade iväg, jag hade jackan vidöppen, halsduken åkte av efter en stund.
När jag skulle gå hem, var det allt annat än as-varmt, det var IS-KALLT!!!!

Till och med ISBJÖRNARNA hade tänt små brasor här och där, såg jag på vägen hem.
Och fryser isbjörnarna, då är det kallt.
Ja, ni kan ju se själva, bildbevis här ovan ;D

Nä, men det var kallt, jag höll på att smälla av när jag kom ut och värmen från eftermiddagen fanns ingenstans.
Plus att jag hade motvind.
Då jobbar jag i ena änden av stan och bor i andra så det är ju inte direkt nästgårds.
Jag hade språngmarsch hem och jag frös ändå.

Väl hemma blev det varm choklad med vispgrädde och när jag sen blivit varm, då klämde jag i mig en glass.
Pratade med en bästis...
När jag la PÅ telefonen var jag i komaläge för jag var så trött.
Nu har jag helt plötsligt "gått över tiden" och är pigg.
Men...
Jag går och lägger mig ändå, jag ska läsa.
Sticka lugnt.