Psykologen tror att sambon vänstrar...
Idag blev jag förvånad.
Jag har varit hos psykologen och pratat.
Och fram TILLS IDAG har jag faktiskt tyckt att det har börja kännas bra.
Nu när jag mår bättre är det så mycket konstiga räddslor som dykt upp.
Och DET tycker jag är bra att diskutera med psykologen.
Men hon...
Undrade idag om jag verkligen behövde komma dit någon mer gång.
Ok...?
Jo, det tycker jag nog att jag behöver.
Jag tycker att ju bättre jag blir, desto mer saker kring "tillfrisknandet" dyker det upp inom mig.
Liksom...
"Ja, ja, men jag tycker du verkar så stark och framåt person och går från klarhet till klarhet nu, men visst, vi bokar upp en ny tid."
Jaha DÅ tappade jag förtroendet direkt för hennes kompetens IGEN, som psykolog.
Märker hon inte att jag har en del att bearbeta NU, jag sitter ju här och öser ur mig.
Och så kände jag bara:
Boka du upp en tid till, jag kommer inte.
Jag vill ha någon NY, tack!
Med tanke på att jag INTE fick någon hjälp när jag behövde det som mest, utan hade min snälle sjukgymnast så...
Nä, dåligt!
Så när vi pratade vidare kom vi in på min och sambons relation och vad som händer mellan oss med allt som varit...
Och när vi AVSLUTAR den diskussionen så säger jag:
Ja, ja, vi har det som vi har det nu, jag vet åtminstone att han inte är otrogen iallafall! (SKRATT på det från mig)
Då säger mig psykolog (allvarligt):
"Jaså?
Men det kan du aldrig veta, att vara otrogen kan gå fort, det kan hända på bussen, ett ögonblicksverk."
(Que?)
Den PAFFA patienten:
Öh.
Eeee.
Nä, det är klart, men JAG VET att han inte är otrogen, han är inte sån.
Psyco-psykologen:
"Det kan du aldrig veta..."
Den TILL-ILSKNANDE patienten:
Jo, det vet jag, vi har gått igenom mycket sen vi träffades och vi har alltid stått enade ändå!
(Basta!)
Psyco-psykologen:
"Ja, men det är JUST i väldigt tuffa situationer som MÄN kan ta tillfällen i akt och göra något sådant!"
(Vilka djävla fördomar)
Den ARGA patienten:
Visst, säkert men nu tycker jag vi släpper den här diskussionen om att min sambo skulle kunna vara otrogen, jag VET iallafall att han INTE är det.
Och DET räcker för mig!!!!
Ja, nämen det vart väl ÄNNU MER...
Spiken i kistan för våra fortsatta möten!
Här försöker jag skojsa till det och sen sitter man där och funderar:
Är han otrogen bara för att vi haft det JOBBIGT?
Fast nä, det känner jag nog RÄTT starkt att han inte är!
Djävla KORKAD psykolog!!!!!!!!!
Vad tänker hon MED?
Inte hjärnan iallafall :(
Nu har jag varit hemma en kortis efter mitt GIVANDE möte med Psyco, och ska vidare.
Sen hem och sen jobb.
Off I go.
Sticka lugnt.
Jag har varit hos psykologen och pratat.
Och fram TILLS IDAG har jag faktiskt tyckt att det har börja kännas bra.
Nu när jag mår bättre är det så mycket konstiga räddslor som dykt upp.
Och DET tycker jag är bra att diskutera med psykologen.
Men hon...
Undrade idag om jag verkligen behövde komma dit någon mer gång.
Ok...?
Jo, det tycker jag nog att jag behöver.
Jag tycker att ju bättre jag blir, desto mer saker kring "tillfrisknandet" dyker det upp inom mig.
Liksom...
"Ja, ja, men jag tycker du verkar så stark och framåt person och går från klarhet till klarhet nu, men visst, vi bokar upp en ny tid."
Jaha DÅ tappade jag förtroendet direkt för hennes kompetens IGEN, som psykolog.
Märker hon inte att jag har en del att bearbeta NU, jag sitter ju här och öser ur mig.
Och så kände jag bara:
Boka du upp en tid till, jag kommer inte.
Jag vill ha någon NY, tack!
Med tanke på att jag INTE fick någon hjälp när jag behövde det som mest, utan hade min snälle sjukgymnast så...
Nä, dåligt!
Så när vi pratade vidare kom vi in på min och sambons relation och vad som händer mellan oss med allt som varit...
Och när vi AVSLUTAR den diskussionen så säger jag:
Ja, ja, vi har det som vi har det nu, jag vet åtminstone att han inte är otrogen iallafall! (SKRATT på det från mig)
Då säger mig psykolog (allvarligt):
"Jaså?
Men det kan du aldrig veta, att vara otrogen kan gå fort, det kan hända på bussen, ett ögonblicksverk."
(Que?)
Den PAFFA patienten:
Öh.
Eeee.
Nä, det är klart, men JAG VET att han inte är otrogen, han är inte sån.
Psyco-psykologen:
"Det kan du aldrig veta..."
Den TILL-ILSKNANDE patienten:
Jo, det vet jag, vi har gått igenom mycket sen vi träffades och vi har alltid stått enade ändå!
(Basta!)
Psyco-psykologen:
"Ja, men det är JUST i väldigt tuffa situationer som MÄN kan ta tillfällen i akt och göra något sådant!"
(Vilka djävla fördomar)
Den ARGA patienten:
Visst, säkert men nu tycker jag vi släpper den här diskussionen om att min sambo skulle kunna vara otrogen, jag VET iallafall att han INTE är det.
Och DET räcker för mig!!!!
Ja, nämen det vart väl ÄNNU MER...
Spiken i kistan för våra fortsatta möten!
Här försöker jag skojsa till det och sen sitter man där och funderar:
Är han otrogen bara för att vi haft det JOBBIGT?
Fast nä, det känner jag nog RÄTT starkt att han inte är!
Djävla KORKAD psykolog!!!!!!!!!
Vad tänker hon MED?
Inte hjärnan iallafall :(
Nu har jag varit hemma en kortis efter mitt GIVANDE möte med Psyco, och ska vidare.
Sen hem och sen jobb.
Off I go.
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
