Crybaby is back...

Crybaby is back...



Jag är helt djävla SLUT!
Jag har precis tagit en eftermiddagsfika och snart ska jag nog ta en dusch.
Även om jag duschade i morse, vill jag duscha av mig dagen och hoppa i en ren pyjamas!
Och bara sitta som en ZOMBIE framför tv´n.
HELT otippat kanske, men jag är SÅ TRÖTT nu.

Jag började tidigt hos läkaren, promenad dit.
Jag hade skrivit "Kom ihåg lapp" from söndagen den 18:e och berättade om dagarna fram tills idag.
VÄLDIGT bra med blogg då kan jag säga, för då glömmer man inget ;D
Och jag började naturligtvis med att grina direkt och var helt förstörd för att behöva sitta där som ett djävla miffo igen och vara DÅLIG!
(Hata..)

Som sagt jag drog mitt och satt där och tyckte så synd om mig själv, och ville bara bli värkfri igen.
Han undersökte, kände och klämde, vände och vred, pratade och skällde snällt på min OFÖRMÅGA att vara en MÅTTLIG person.
Och jag sa att jag VET att jag gjort MER än jag ska, men ÄNDÅ inte i närheten av hur jag egentligen är!!!!
Jag vet, och jag har ÄLTAT IHJÄL mig den senaste veckan.
Men jag har ju å andra sidan känt mig frisk.

"Nervskada, bla, bla, lång tid, bla,bla..."
Ja, det blev en föreläsning igen och att han trodde att detta var ett tillfälligt bakslag.
Du kommer bli bra, men det ha bara gått 8½ månad, och så har du varit för snabb med att köra igång med allt när du känt dig bra, bla, bla, bla..."

Mmm, fast 8½ månads fängelsestraff med FOTBOJA (känns det som) med RISK FÖR FÖRLÄNGNING för dåligt uppförande, känns...
F---A (VÄLDIGT fult ord)!
Inte kul.
Och så flåsar Försäkringskassan en i nacken, och så undrar man vad Försäkringskassan och arbetsgivaren egentligen tänker.
Jag tänker "att man är/blir en BELASTNING", och får ångest bara av att skriva det.
Man får till och med värk bara av tanken...
Gaaaah!!!!!

"8½ månad är INGENTING med en sådan här typ a skada, bla, bla, bla..."
Nähänä, för mig är det ett ÅRTIONDE nästintill.

Ja, så nu blir det såhär iallafall:
Jag har blivit helt sjukskriven IGEN till den 17:e maj.
Sen ska vi ha telefonkontakt och se hur det ser ut då med värken.
Medicineringen blev höjd pyttelite och är det fortfarande dåligt den 17:e maj, skruvar han upp till maxdos.
Det äter jag inte nu...
Ja, så så ser det ut och jag ska BARA gå lugna promenader och försöka ta det lugnt i övrigt igen.
Man kan ruttna för mindre.

Så samlade jag ihop mig och gick till chefen direkt.
Lika bra att meddela henne personligen omedelbums, när jag ändå var så nära kontoret.
Jag kopierade papper, pratade med henne och halvgrät.
Tyckte det kändes SKIT och PINSAMT att det blivit så här igen.
Och jobbigt.
Hon verkar ändå förstå och vara förstående så...

Och när jag gick därifrån började jag böla ÄNNU MER, kranen slogs på för fulla muggar!

Jag ville bara skrika på folk som jag passerade "FAN!", "DRA ÅT HELVETE", "Djävla skit", men det kan man ju inte göra...
Det är ju liksom inte "Svenssons" fel att det blivit såhär ;D

Ihopsamlande av känslorna på väg hem och så hann jag slänga i mig en halv macka, fixa ihop papprena till F-kassan, skriva matlista till sambon, och sen iväg till min frissa.
Tack & lov så är hon bara runt hörnet nästan, så det blev inte en så ansträngande aktivitet.
Sen la jag på breven till Kassan och försäkringsbolaget.

Nu är jag nyklippt och SVULLEN i fejan igen.
Jag ser ut som Påseripossa idag också (skitsnygg verkligen).
Känner mig som jag gått igenom en mangel.
Hålputtat ballong, luften har gått ur.
DÖD liksom.

Jag ringer F-kassan imorgon, jag bara ORKAR inte idag.
Sticka lugnt.








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0