Rainman-aktigt...?

Oj, idag vart det sent innan jag nådde datorn.
Men jag har jobbat, shoppat garn, gått den långa vägen hem, ätit och duschat, fikat.
Det tog sin modiga lilla tid.

Och jag har massor att skriva om.
Fast mest mössor och hundar.
Vi börjar med HUNDTEMAT.
Idag har jag ju då som sagt jobbat, och efter en liten promenad för att lufta oss, kommer vi in på "jobb-hem-gården" och där ser jag en TRICOLOR King Charles CS.
Det vill säga en sån hund som jag vill ha!
Som bor bara två lägenheter bort.

Jag DÖK på den stackars granntjejen fortare än en örn tar en sork.
Och fick äran att träffa CLEO 6 månader!!!!
Herregud, jag blev lika förtrollad som när jag mötte Fiona.
Om inte MER, för hon var ju mindre.
Ja, hon var lika söt som en DOCKHUND!

Och som sambon sa när jag kom hem och berättade om Cleo:
"Dom där hundarna börjar dyka upp som svampar ur jorden helt plötsligt!"



N´est pas...?
Ja, jag kunde bara hålla med.

Och där stod jag i typ en kvart och babblade med den MYCKET NÖJDA HUNDÄGAREN.
Hon var lyrisk vad gällde Cleo.
Och när vi står där kom den lika betuttade gubben som bor vägg-i-vägg med Cleo, och bjöd hunden på korv.
Jag ville faktiskt kidnappa hundskrället!!!!!
Och är bara ännu mer bestämd om att ha en egen.
Jag är KÄR!
Jepp, moving on.

Idag har jag haft ganska mycket dötid på jobbet.
Inte ofta det händer, men NÄR det inträffar plockar jag fram HANDARBETE (suprise)...
För jag har ju lite svårt att bara sitta rakt upp&ner och inte göra ett smack.
Och IDAG har det varit YTTERLIGARE en liten NYPREMIÄR...
Jag har KLOCKAT MIG!!!!
Som den tävlingsmännsika jag är gillar/gillade jag att klocka mig själv i sportsammanhang såväl som i handarbetssammanhang.
MYCKET bra att göra tycker jag, då vet man/jag hur lång tid saker och ting tar.
Jag, som den EFFEKTIVA person jag är, ÄLSKAR sådant!

(Ja, nu undrar ni säkert om inte jag har Asbergers eller något Rainman-aktigt...
Tja, INTE VET jag , jag har aldrig varit utredd eller fått en diagnos.
Jag tror inte att jag har det, det känns mer som om det har kommit i takt med ÅREN
;)

Iallafall, Cornelis har ju satt stopp för allt sådant, jag trodde väl aldrig att jag skulle kunna klocka mig någonsin mer här i livet.
Madde skall bara ta det lugnt för resten av sitt liv.
Ladidaadi daa...
KUL, tyckte jag ju INTE direkt!!!!
När jag typ fixade två varv på en sjal för snart ett år sedan var ju DET HURRA.
Nu...
Idag...
Dötid på jobbet och jag hade med mig ett nystan garn.
Mösskoden knäcktes ju igår och lagrades i hjärnans lilla kartotek.
Nu satt jag ju inte i ett sträck, för jag jobbade ju, men när dötid inträffade satte jag på tidtagaruret på mobilen och kom fram till...
Att det tog mig 1 timme och 52 minuter att svänga ihop...









Denna!
TIDEN mina vänner, tiden!
1 tim 52 min.
Inte illa för en handikappad va?
Eller F.D handikappad med bara lite besvär kvar
På hemvägen från jobbet slank jag in på Rusta och köpte ett gräddvitt, bulligt garn, ett lila/svart, samma bulliga garn och ett blankt, petrolfärgat, jämt garn.
Och nu...
Ska jag börja på den gräddvita.
Ingen rast, ingen ro, jag kan ju överkörd av en buss imorgon!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0