Full-I-fartinen!
Ni skulle varit med...
Vilken dag jag haft med sonen idag, så mysig och så galet rolig!
Det började med att jag, mamma och min moster hämtade upp sonen på skolan.
Träffade sonens tjejkompis för första gången på EVIGHETER, och kunde inte sluta krama ungen :D
Tänk att man kan ha saknat ett barn så som man inte sett på länge, som inte ens är ens eget.
Hon är så go & söt, en riktig pärla!
Vidare skulle morsan skjutsa oss till Bibblan.
Hon och min moster skulle sedan vidare på lunch.
Vi åker in genom Norderport.
Ser LÅÅÅÅNGT framme vid S:t Nicolai ruin att det är stopp, en snöplog och traktor jobbar undan snö, det var bilkö.
Mamma bestämmer sig för att GENA ner mot Silverhättan, med oss ivrigt påhejande...
BIG mistake, kan jag säga!
Första vägen MAN FÅR svänga in...
Avstängd av en JÄTTESNÖHÖG.
Andra vägen man får svänga in, samma.
Vi kommer till Tranhusgatan, där får man INTE köra in från det hållet vi kom...
Mamma kör in ändå, MOT ENKELRIKTAT och kör med gasen i botten!
Jag och moster SKRIKER, NEJ, det är ju enkelriktat, BACKA!!!!
Mamma ser en stor snöhög längre fram, stannar och backar.
Hon backar i racerfart, vi skriker ALLA TRE nu, och sonen tillägger:
"Släpp ut mig, jag vill inte DÖ!!!"
Tilläggas ska att VÄRMEN i bilen var på MAX!
Det var STEKHETT/KOKANDE i bilen.
Jisses...
När vi kommer till svängen, i slutet på Transhusgatan, backandes...
Hamnar vi i DÖLÄGE.
Mamma ligger och jazzar fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka, jag säger; Stäng av värmen för faaan, mamma kör fram och tillbaka, tills det tar stopp vid FRAM.
Vi står bara och slirar, sonen hojtar, JAG VILL UT!
Hoppar ur bilen och jag efter.
Vi höll på och skratta IHJÄL OSS!
Helt plötsligt dyker två killar upp, göteborgare och i riktigt flotta kläder.
Dom rusar till räddning och ger morsan instruktioner och knuffar sedan morsan i sidled så hon tillslut kommer loss.
För att två sekunder senare KÖRA FAST igen.
Killarna står då och skriker:
I med backen, du kör ju framåt, mamma med paniken fattar ingenting och kör ännu mera framåt.
"I med BACKEN mormor, hojtar killarna och knuffar.
Mamma får i backen och kommer loss.
Jag och sonen bara TJÖT av skratt.
In i bilen igen, vi hade inget val, UPPÅT kom vi inte med bilen "NOLL-DUBBAR-PÅ DÄCKEN".
Vi var tvungna att ta Tranhusgatan mot enkelriktningen.
Killarna efter i sin bil.
Vi kommer till en gata med mycket brant lutning, mamma försöker svänga och ta sats upp, vi KOM INGENSTANS, bilen bara GLED neråt och rätt in i nästa SNÖHÖG med bakänden.
Hon står och slirar med gasen i botten och vi skrek alla i bilen.
Av olika orsaker ;D
Sonen kastade sig ur bilen igen med motiveringen:
"Jag orkar inte mer!"
Jag hoppade också ut.
KILLARNA To the rescue igen...
"Du får fortsätta köra framåt, vi hjälper dig förbi snöhögen...
Vi hade alltså en stor hög som vi satt fast i bakåt och en stor snöhög mitt i gatan.
Ja, vi hade inget val, för uppåt kom vi inte...
Killarna försökte knuffa loss bilen igen.
Mamma BACKADE, trots att vi redan satt fast bakåt!
Hysteri...
Killarna skriker: FRAMÅT, framåt!!!!
Knuffar, slirar, knuffar, LOSS!!!!
Tackade killarna IGEN och...
In i bilen igen.
Fortsatte framåt, förbi en jättesnöhög mitt i gatan, mot enkelriktningen.
Boende som skottade på gatan glodde som fan, vi tog oss förbi ytterligare en jättesnöhög.
När vi kom till Botaniskan hoppade jag och sonen ut ur bilen för att kolla bilar i den trånga gränden framför oss.
En KROCK hade ju känts onödigt när vi klarat oss så här långt.
Då får vi se att gatan är avspärrad med stora plastkoner.
Oki, därav stora berg av snö mitt i gatan...
Vi tog varsinn kon och drog så mamma kunde köra förbi :D
Då kommer killarna som hjälpt oss och tutar och kör förbi.
Vinkevink.
Äntligen, vi hade spenderat 20 minuter med Full-I-Fartinen på högsta drama nivå.
Mot bibblan.
Morsan släppte oss vid Donnersplats.
Sonen tittar efter morsan och moster när dom tuffar vidare upp mot Slottsbacken och säger:
"Tack och lov att vi slipper NÄSTA backe, jag hade inte pallat mer backe med mormor nu!"
Jag behöver väl inte säga att vi exploderade...
Vi skrattade så tårarna rann och TUT-TUT, där kom killarna IGEN!
Hjälp...
Stackars mamma.
Jag och sonen vinglade ner till bibloteket.
Lånade böcker.
En massa teckningsböcker :D
Jag tog Manga, sonen med djur och monster.
Så fikade vi, choklad med vispgrädde och chokladboll till sonen, jag tog kaffe och kärleksmums.
Och där satt vi och tittade i böckerna, på almedalens vintriga skrud och pratade MASSOR.
Vi promenerade hem och gick in på Kränku.
Det inhandlades LYX-teckningsblyerts, suddigum och pennvässare till lyxblyertsen.
Så gjorde vi en sak till på hemvägen...
Men det kan jag TYVÄRR inte skriva om idag!
Jag får återkomma i det ämnet, men jag kan säga så här mycket iallafall att jag HAR en son som är så djävla URFIN, så det finns inte på världskartan.
Ni ska få veta, men inte idag ;D
Så kom vi hem, Workshop Bild satte igång!
Fram med papper, pennor, böcker och så satte vi igång.
Jag satt och studerade Mangastilen, uppallad på tre kuddar.
Hjälpte föga mot värken som blossade upp pga av "fel stol", men skitsamma idag.
Det är VÄRT värk vissa gånger.
Ritade manga på löpande band och har börjat fatta HÅRSTILEN nu också :D
Sonen, han var inne på kryp och djur.
Här har han börjat med en "Skräddare".
Så tittar sonen på mig och säger:
"Fan mamma, du är bara FETT GRYM på att teckna!"
Tack, sa jag, och DETSAMMA!
Du är också FETT GRYM.
"Och mamma, va snygg du är idag, du har tagit på din öronhängen..."
Tack älskling, sa jag!
Och tänk, det är tredje gången på sex månader jag har på mig öronhängen!
Och det märkte min son :D
Snyft!
Han är bättre än bäst!!!!!!
Snygga jag ;D
Så för att summera den här dagen så kan jag säga att det har varit den BÄSTA jag haft sedan i somras!
Tack vare en underbart härlig son och en hysterisk bilkörande mamma ;D
Sticka lugnt.
Vilken dag jag haft med sonen idag, så mysig och så galet rolig!
Det började med att jag, mamma och min moster hämtade upp sonen på skolan.
Träffade sonens tjejkompis för första gången på EVIGHETER, och kunde inte sluta krama ungen :D
Tänk att man kan ha saknat ett barn så som man inte sett på länge, som inte ens är ens eget.
Hon är så go & söt, en riktig pärla!
Vidare skulle morsan skjutsa oss till Bibblan.
Hon och min moster skulle sedan vidare på lunch.
Vi åker in genom Norderport.
Ser LÅÅÅÅNGT framme vid S:t Nicolai ruin att det är stopp, en snöplog och traktor jobbar undan snö, det var bilkö.
Mamma bestämmer sig för att GENA ner mot Silverhättan, med oss ivrigt påhejande...
BIG mistake, kan jag säga!
Första vägen MAN FÅR svänga in...
Avstängd av en JÄTTESNÖHÖG.
Andra vägen man får svänga in, samma.
Vi kommer till Tranhusgatan, där får man INTE köra in från det hållet vi kom...
Mamma kör in ändå, MOT ENKELRIKTAT och kör med gasen i botten!
Jag och moster SKRIKER, NEJ, det är ju enkelriktat, BACKA!!!!
Mamma ser en stor snöhög längre fram, stannar och backar.
Hon backar i racerfart, vi skriker ALLA TRE nu, och sonen tillägger:
"Släpp ut mig, jag vill inte DÖ!!!"
Tilläggas ska att VÄRMEN i bilen var på MAX!
Det var STEKHETT/KOKANDE i bilen.
Jisses...
När vi kommer till svängen, i slutet på Transhusgatan, backandes...
Hamnar vi i DÖLÄGE.
Mamma ligger och jazzar fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka, jag säger; Stäng av värmen för faaan, mamma kör fram och tillbaka, tills det tar stopp vid FRAM.
Vi står bara och slirar, sonen hojtar, JAG VILL UT!
Hoppar ur bilen och jag efter.
Vi höll på och skratta IHJÄL OSS!
Helt plötsligt dyker två killar upp, göteborgare och i riktigt flotta kläder.
Dom rusar till räddning och ger morsan instruktioner och knuffar sedan morsan i sidled så hon tillslut kommer loss.
För att två sekunder senare KÖRA FAST igen.
Killarna står då och skriker:
I med backen, du kör ju framåt, mamma med paniken fattar ingenting och kör ännu mera framåt.
"I med BACKEN mormor, hojtar killarna och knuffar.
Mamma får i backen och kommer loss.
Jag och sonen bara TJÖT av skratt.
In i bilen igen, vi hade inget val, UPPÅT kom vi inte med bilen "NOLL-DUBBAR-PÅ DÄCKEN".
Vi var tvungna att ta Tranhusgatan mot enkelriktningen.
Killarna efter i sin bil.
Vi kommer till en gata med mycket brant lutning, mamma försöker svänga och ta sats upp, vi KOM INGENSTANS, bilen bara GLED neråt och rätt in i nästa SNÖHÖG med bakänden.
Hon står och slirar med gasen i botten och vi skrek alla i bilen.
Av olika orsaker ;D
Sonen kastade sig ur bilen igen med motiveringen:
"Jag orkar inte mer!"
Jag hoppade också ut.
KILLARNA To the rescue igen...
"Du får fortsätta köra framåt, vi hjälper dig förbi snöhögen...
Vi hade alltså en stor hög som vi satt fast i bakåt och en stor snöhög mitt i gatan.
Ja, vi hade inget val, för uppåt kom vi inte...
Killarna försökte knuffa loss bilen igen.
Mamma BACKADE, trots att vi redan satt fast bakåt!
Hysteri...
Killarna skriker: FRAMÅT, framåt!!!!
Knuffar, slirar, knuffar, LOSS!!!!
Tackade killarna IGEN och...
In i bilen igen.
Fortsatte framåt, förbi en jättesnöhög mitt i gatan, mot enkelriktningen.
Boende som skottade på gatan glodde som fan, vi tog oss förbi ytterligare en jättesnöhög.
När vi kom till Botaniskan hoppade jag och sonen ut ur bilen för att kolla bilar i den trånga gränden framför oss.
En KROCK hade ju känts onödigt när vi klarat oss så här långt.
Då får vi se att gatan är avspärrad med stora plastkoner.
Oki, därav stora berg av snö mitt i gatan...
Vi tog varsinn kon och drog så mamma kunde köra förbi :D
Då kommer killarna som hjälpt oss och tutar och kör förbi.
Vinkevink.
Äntligen, vi hade spenderat 20 minuter med Full-I-Fartinen på högsta drama nivå.
Mot bibblan.
Morsan släppte oss vid Donnersplats.
Sonen tittar efter morsan och moster när dom tuffar vidare upp mot Slottsbacken och säger:
"Tack och lov att vi slipper NÄSTA backe, jag hade inte pallat mer backe med mormor nu!"
Jag behöver väl inte säga att vi exploderade...
Vi skrattade så tårarna rann och TUT-TUT, där kom killarna IGEN!
Hjälp...
Stackars mamma.
Jag och sonen vinglade ner till bibloteket.
Lånade böcker.
En massa teckningsböcker :D
Jag tog Manga, sonen med djur och monster.
Så fikade vi, choklad med vispgrädde och chokladboll till sonen, jag tog kaffe och kärleksmums.
Och där satt vi och tittade i böckerna, på almedalens vintriga skrud och pratade MASSOR.
Vi promenerade hem och gick in på Kränku.
Det inhandlades LYX-teckningsblyerts, suddigum och pennvässare till lyxblyertsen.
Så gjorde vi en sak till på hemvägen...
Men det kan jag TYVÄRR inte skriva om idag!
Jag får återkomma i det ämnet, men jag kan säga så här mycket iallafall att jag HAR en son som är så djävla URFIN, så det finns inte på världskartan.
Ni ska få veta, men inte idag ;D
Så kom vi hem, Workshop Bild satte igång!
Fram med papper, pennor, böcker och så satte vi igång.
Jag satt och studerade Mangastilen, uppallad på tre kuddar.
Hjälpte föga mot värken som blossade upp pga av "fel stol", men skitsamma idag.
Det är VÄRT värk vissa gånger.
Ritade manga på löpande band och har börjat fatta HÅRSTILEN nu också :D
Sonen, han var inne på kryp och djur.
Här har han börjat med en "Skräddare".
Så tittar sonen på mig och säger:
"Fan mamma, du är bara FETT GRYM på att teckna!"
Tack, sa jag, och DETSAMMA!
Du är också FETT GRYM.
"Och mamma, va snygg du är idag, du har tagit på din öronhängen..."
Tack älskling, sa jag!
Och tänk, det är tredje gången på sex månader jag har på mig öronhängen!
Och det märkte min son :D
Snyft!
Han är bättre än bäst!!!!!!
Snygga jag ;D
Så för att summera den här dagen så kan jag säga att det har varit den BÄSTA jag haft sedan i somras!
Tack vare en underbart härlig son och en hysterisk bilkörande mamma ;D
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
