Glada överraskningar...
Appropå det där med HÅRET igen då...
Jag fick ju en hårchock härom dagen när sambon hade fotat mig utan mössa, och jag såg min utväxt.
Den som jag tonade bort idag.
Så berättade jag för en av mina bästisar via telefon när jag sett den där "utväxt-bilden" att mitt hår såg fördjävligt ut...
Och skällde lite på skoj och sa:
Varför har du inte sagt till mig att jag såg så bedrövlig ut i håret?
Det ser ju inte klokt ut.
Hon skrattade och sa:
"Men herregud, det har jag inte tänkt på, det har jag inte SETT en gång..."
Så pratade vi idag och jag berättade att jag tonat håret.
(tjat, tjat;)
Och min bästis sa:
"Ja, jag tänkte faktiskt på det där du sa sist, att jag borde sagt till dig att du såg fördjävlig ut i håret...
Vilken FIN vän jag hade varit DÅ LIKSOM(skratt)...
Där sitter du och gråter för din värk och din nacke och vill begå självmord(;), OCH JAG TRÖSTAR, för att sedan säga:
Åååå stackare det är så synd om dig, gud va jobbigt du har!
Men du...
Jag tänkte på en grej, du ser verkligen fördjävlig ut i håret.
Det borde du göra något åt..."
Snacka om dagens ASGARV!
Ja, nä, det är nog TUR att jag upptäckte det själv, och nu när jag mår bättre...
Orkar göra något ÅT det.
Hjälp ;D
Så ringde jag ju röntgen idag, fick beskedet att jag inte har en tid förrens den 16 mars!
Jag fick faktiskt LÄTT PANIK och drog RUBBET för sköterskan i luren.
Att jag tjatat jättemycket om denna röntgen, ifrågasatt varför jag inte fått den beviljad, sedan gett upp, sedan äntligen FÅTT en remiss och nu flåsar F-kassan MIG i nacken och jag vill inte hamna mellan "STOLAR" och instanser bla, bla, bla.
Hon förstod, men sa att jag var tvungen att prata med min läkare så fick han skynda på MEN det var ändå 3 veckors väntetid.
Jag tappade sugen och bara suckade och sa:
Jag är KÖRD...
Och så säger hon:
"Men du, vi har en "vid sidan om lista" ifall vi får återbud.
Jag kan sätta upp dig på den så länge, så KAN det vara så att du kan få komma tidigare.
Ja tack sa jag, sätt upp mig på den så ska jag ringa min läkare imorgon också.
Fino, vi sa tack och hej.
Nu, klockan 18.15, ringer telefonen.
Det var sköterskan från röntgen, kunde jag komma imorgon 13.45?
Va, JA, självklart!!!
Men gud att det gick SÅ snabbt i den där "avhoppar"listan???
"Ja, men jag tyckte faktiskt synd om dig, då slipper du ÅTMINSTONE få trubbel med Försäkringskassan.
GULD, tjoade jag :D
Tack snälla, jag kommer imorgon 13.45!
Äntligen!
Så nu håller VI väl tummarna för att jag är fri från diskbråck iallafall!
Glad överraskning nummer två , var att jag fick ett ANNAT trevligt samtal från en person jag träffade på en middag för några veckor sedan.
Dagen efter plockade vi upp varandra på Facebook.
Idag ringde hon, och där satt vi i TYP 2 ½ timme och babblade loss :D
Tillslut sa jag:
Du, jag brukar säga att Tobbe i Köping är min hemligt bortadopterade tvillingbror, nu börjar jag undra om inte VI är syskon eller åtminstone släkt också???
Vi är skrämmande lika vad gäller vissa saker, om man säger så ;D
Ja, KUL med nya bekantskaper som man klickar med.
Glad överraskning nummer TRE idag var VÅGEN.
Jag har inte vägt mig sedan, jag minns inte ens på hur många månader, 2-3??
Första gången jag vägde mig efter olyckan hade jag lagt på mig 1.8 kg.
Och när jag vägde mig sist hade jag lagt på mig 3 kg.
Men idag, när jag såg mig i spegeln på Lindex, tänkte jag:
Jag HAR gått ner igen!
Ställde mig på vågen när jag kom hem och den stannade på 59.5 kg!!!!!
Jamen TACK & LOV för det!
Jag har nästan misstänkt det för jag HAR kännt att det spända har försvunnit i byxorna framför allt.
Märks att jag kan röra på mig mer och har dragit ner på godiset.
Ordningen ÅTERSTÄLLD även där.
Je suis HAPPY! :D
Nu ska jag se på nyheterna och umgås med sambon.
Sticka lugnt.
P.s. Jag kan fortfarande inte sluta och tänka på den där klänningen på Lindex ;) D.s.
Jag fick ju en hårchock härom dagen när sambon hade fotat mig utan mössa, och jag såg min utväxt.
Den som jag tonade bort idag.
Så berättade jag för en av mina bästisar via telefon när jag sett den där "utväxt-bilden" att mitt hår såg fördjävligt ut...
Och skällde lite på skoj och sa:
Varför har du inte sagt till mig att jag såg så bedrövlig ut i håret?
Det ser ju inte klokt ut.
Hon skrattade och sa:
"Men herregud, det har jag inte tänkt på, det har jag inte SETT en gång..."
Så pratade vi idag och jag berättade att jag tonat håret.
(tjat, tjat;)
Och min bästis sa:
"Ja, jag tänkte faktiskt på det där du sa sist, att jag borde sagt till dig att du såg fördjävlig ut i håret...
Vilken FIN vän jag hade varit DÅ LIKSOM(skratt)...
Där sitter du och gråter för din värk och din nacke och vill begå självmord(;), OCH JAG TRÖSTAR, för att sedan säga:
Åååå stackare det är så synd om dig, gud va jobbigt du har!
Men du...
Jag tänkte på en grej, du ser verkligen fördjävlig ut i håret.
Det borde du göra något åt..."
Snacka om dagens ASGARV!
Ja, nä, det är nog TUR att jag upptäckte det själv, och nu när jag mår bättre...
Orkar göra något ÅT det.
Hjälp ;D
Så ringde jag ju röntgen idag, fick beskedet att jag inte har en tid förrens den 16 mars!
Jag fick faktiskt LÄTT PANIK och drog RUBBET för sköterskan i luren.
Att jag tjatat jättemycket om denna röntgen, ifrågasatt varför jag inte fått den beviljad, sedan gett upp, sedan äntligen FÅTT en remiss och nu flåsar F-kassan MIG i nacken och jag vill inte hamna mellan "STOLAR" och instanser bla, bla, bla.
Hon förstod, men sa att jag var tvungen att prata med min läkare så fick han skynda på MEN det var ändå 3 veckors väntetid.
Jag tappade sugen och bara suckade och sa:
Jag är KÖRD...
Och så säger hon:
"Men du, vi har en "vid sidan om lista" ifall vi får återbud.
Jag kan sätta upp dig på den så länge, så KAN det vara så att du kan få komma tidigare.
Ja tack sa jag, sätt upp mig på den så ska jag ringa min läkare imorgon också.
Fino, vi sa tack och hej.
Nu, klockan 18.15, ringer telefonen.
Det var sköterskan från röntgen, kunde jag komma imorgon 13.45?
Va, JA, självklart!!!
Men gud att det gick SÅ snabbt i den där "avhoppar"listan???
"Ja, men jag tyckte faktiskt synd om dig, då slipper du ÅTMINSTONE få trubbel med Försäkringskassan.
GULD, tjoade jag :D
Tack snälla, jag kommer imorgon 13.45!
Äntligen!
Så nu håller VI väl tummarna för att jag är fri från diskbråck iallafall!
Glad överraskning nummer två , var att jag fick ett ANNAT trevligt samtal från en person jag träffade på en middag för några veckor sedan.
Dagen efter plockade vi upp varandra på Facebook.
Idag ringde hon, och där satt vi i TYP 2 ½ timme och babblade loss :D
Tillslut sa jag:
Du, jag brukar säga att Tobbe i Köping är min hemligt bortadopterade tvillingbror, nu börjar jag undra om inte VI är syskon eller åtminstone släkt också???
Vi är skrämmande lika vad gäller vissa saker, om man säger så ;D
Ja, KUL med nya bekantskaper som man klickar med.
Glad överraskning nummer TRE idag var VÅGEN.
Jag har inte vägt mig sedan, jag minns inte ens på hur många månader, 2-3??
Första gången jag vägde mig efter olyckan hade jag lagt på mig 1.8 kg.
Och när jag vägde mig sist hade jag lagt på mig 3 kg.
Men idag, när jag såg mig i spegeln på Lindex, tänkte jag:
Jag HAR gått ner igen!
Ställde mig på vågen när jag kom hem och den stannade på 59.5 kg!!!!!
Jamen TACK & LOV för det!
Jag har nästan misstänkt det för jag HAR kännt att det spända har försvunnit i byxorna framför allt.
Märks att jag kan röra på mig mer och har dragit ner på godiset.
Ordningen ÅTERSTÄLLD även där.
Je suis HAPPY! :D
Nu ska jag se på nyheterna och umgås med sambon.
Sticka lugnt.
P.s. Jag kan fortfarande inte sluta och tänka på den där klänningen på Lindex ;) D.s.
Kommentarer
Trackback
