Panik!

Är hemkommen från sjukhuset och röntgen...

Och nu har jag ont!
Så ont att jag inte ens kan äta utan att må illa.
Jag har försökt få i mig någon sorts kvällsmat, men det är omöjligt.
Det är i samma liga som i helgen när jag ställde mig och skrek i skogsdungen.
SÅ ONT, så ont.

Den här magnetröntgen var INGEN höjdare.

Jag fick panik!
Det är första gången i mitt liv jag drabbats av klaustrofobi och fått panik.
Jag försenade deras schema med lite mer än en halvtimme, men jag kunde inte hjälpa det.

Först var dom tvungna att avbryta för att jag låg så långt bak med huvudet så det blev så fruktansvärt fel, och fick sådan nackvärk så jag höll på och smälla av.
Jag fick sådan panik av värken som bara blev värre och värre, att jag inte fick SVÄLJA när maskinen lät, inte röra ansiktet, jag inte fick röra mig för att lätta på värken.

Jag ringde på klockan och blev helt hysterisk inombords, måste ut, måste ut...
Ut, fick nacken uppallad, rörde på mig, in igen.

Fick panik efter en stund igen.
Maskinen lät som om man hade en lufttrycksborr precis brevid/på sig, HÖGT, jag kunde inte andas, svälja, röra mig, såg upp i taket som var extremt nära och kände mig som om jag höll på och kvävas.

Försökte blunda och tänka på annat, gick inte.

Paniken bara välde upp och jag tryckte på klockan igen.
Måste UT!
Dom fick avbryta igen.

Ut och andas och IN IGEN.

Jag blundade och stålsatte mig så in i helvete sista omgången.
Blundade och när Tom Pettys "Free falling" kom i radion så försökte jag se mig själv svävandes ut i världsrymden, blå himmel...
Och så kom tankarna på att:
Ligga begravd i en kista igen och jag höll på att ge upp igen.
Men DÅ var det äntligen klart!

Ja, jag fattade faktiskt inte vad som hände.
Jag var helt slut och ledbruten när jag kom ut!
Och det är jag fortfarande.

Dessutom är jag full i beundran för min son, som gjort detta TVÅ GÅNGER och inte tyckt att det varit värre än att borsta tänderna!
Men NU är det iallafall gjort.
Och jag hoppas att resultatet OCKSÅ blir bra, dvs att det INTE visar ett skit.

Nu måste jag vila en stund.
Sticka lugnt.




Kommentarer
Postat av: Jennie

Vad trist att du upplevde det så hemskt. När jag gjorde min så låg jag å poppade till gamla motownhits. Det värsta var den hemska klådan jag fick på näsan så fort maskinen började brumma högre å jag verkligen inte fick röra på mig.

Men nu har du gjort den Madde och förhoppningsvis får du ett positivt röntgensvar dessutom.

puss å kram

2010-02-04 @ 08:57:38
Postat av: Bloggaren Herself

Ja, som jag skrev, jag fattar faktiskt inte varför jag fick sådan panik...

Men nu är det över och jag väntar OTÅLIGT på svaren.

Puss & Kram

2010-02-04 @ 15:40:59
URL: http://stickqvick.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0