Positiva listan!
Jag har varit hos Farbror Doktorn!
Jag är helt slut, fullständigt DRÄNERAD av allt prat, undersökning och mentalanspänning!
Men som vanligt, han är skitbra och jag är tacksam för att jag har honom.
Jag hade idag med mig, i huvudet, POSITIVA LISTAN!
Det kändes så skönt att få sitta där och säga att:
För två månader sedan kunde jag inte klä på mig utan att värken drog igång.
Nu, från och med FÖRRA VECKAN, kan jag till och med sätta på mig mina TAJT-JEANS utan att jag får värk!
För två månader sedan kunde jag inte duscha utan att få värk, det kan jag nu.
För två månader sedan kunde jag inte sträcka upp armarna och plocka något från en hylla högt upp, det kan jag nu.
För två månader sen kunde jag inte laga mat utan att få värk och behövde vila.
Det kan jag nu, om det inte är tunga formar inblandade, men då får sambon fixa just det momentet.
För fem månader sedan kunde jag bara promenera Adelsgatan fram, och sedan vända och gå hem.
Sen utökades det till att gå till Norderport och hem igenom stan.
Sen fixade jag promenad runt muren.
NU...
Fixar jag 8 km Vibblerunda.
För två månader sedan började jag virka igen, då fick jag värk och var tvungen att vila i omgångar om jag virkat.
NU, får jag värk när jag virkar så lägger jag bara ner och då försvinner värken omedelbums.
Jag kan stryka utan att få värk.
För två månader sedan kunde jag inte öppna någon av våra byråar utan att få värk, det kan jag nu.
Jag kan göra SÅ mycket mer och mår ändå så mycket bättre.
Jag drog MER positiva saker än det jag skrivit här, och läkaren klappade ihop händerna och sa:
"Det går verkligen åt rätt håll, och tabletterna verkar hjälpa, det är alltså NERVSKADA det kan vi nästintill bestämma nu.
Då lägger vi på YTTERLIGARE en tablett och fortsatt sjukskrivning!
Jag tog även upp mitt "Sitt-problem och hårda stolar.
Att det är ett av mina STORA problem och vad det kan vara, nu när jag nu inte har diskskada.
Han drog en massa om detta och jag orkar inte skriva om det men...
Han tror att det är något jag kan få problem med LÄNGE.
Ok.
Och om jag då hoppar över till min arbetskompis som krockat för X-antal år sedan, och hon har problem än idag med hårda stolar känner jag...
Ja, jag kan stå ut, om jag i SLUTÄNDAN slutar med samma "status" som henne!
Så jag blev alltså fortsatt sjukskriven!
MEN...
Det är ju då beroende på FÖRSÄKRINGSKASSAN!
Jag frågade läkaren VAD jag gör om dom inte accepterar den här fortsatta sjukskrivningen.
Jag sa att MIN PLAN är att isåfall, om jag tvingas till arbetet, eller för den delen gå någon djävla söka jobb kurs...
Att jag gå in och jobbar 25% på mitt vanliga jobb, jobbar nattpass, där det är minimala, belastande aktiviteter, och att JAG minimalt belastar mina arbetskamrater.
Jag AVRÅDER dig att göra det, jag har gett dig ett sjukintyg och jag hoppas det ska räcka, annars kontaktar du el försäkringskassan mig så får vi se.
Okidoki.
Jag har en del att KÄMPA EMOT nu kan jag säga.
Imorgon ringer jag F-kassetanten, på måndag Chefen.
Jag rustar för rätten att bli ännu bättre, jag är på G och inte EN DJÄVEL ska säga att jag inte är det eller tvinga mig till något jag inte vill!
Jag har upp till två år på mig innan jag VET vad som blir BESTÅENDE av detta.
Och som sagt, när jag sammanställer min "Positiva lista" SER jag väldigt mycket som blivit BRA!
Det gör att hoppet finns.
Så rustningen är putsad, svärdet slipat, PITBULLEN framplockad.
Jag kämpar tills sista blodsdroppen är spilld ;D
Morr...
Annars känner jag mig MILD i sinnet.
Kan man inte tro efter detta DRAVEL ovan ;D
Den jag tycker MEST synd om idag, är då en av mina bästisar!
Jag ringde henne imorse och hade ÄLTA-SAMTAL typ JÄTTELÄNGE, innan vi/hon kunde prata vidare om annat.
Stackars människa, men jag skrev ett "Tack-sms" någon timme senare, men jag behövde det!
Jag behövde det så "In i tjotahejti" och hon stod ut och kom med väldigt BRA INPUTS.
Det är rätt lustigt...
Jag drog samma ÄLTNING med sambon igår, men det gjorde mig inte ett dugg lugnare.
Bara mer uppjagad.
Men när jag tog det med bästisen så är det precis som om hon vet PRECIS vad jag behöver höra för att lugna ner mig!
Inget ont om sambon, men ens närmaste vänner, som man stått nära i 32 år, DOM VET hur man funkar och vad som är balsam för själen.
Tack gode gud för det säger jag!
Jag kunde lägga den upprördheten bakom mig och bli...
FAJTING-sugen igen ;D
Nu ska jag MYSA med sonen, snart läggdags för honom.
Sticka lugnt.
Jag är helt slut, fullständigt DRÄNERAD av allt prat, undersökning och mentalanspänning!
Men som vanligt, han är skitbra och jag är tacksam för att jag har honom.
Jag hade idag med mig, i huvudet, POSITIVA LISTAN!
Det kändes så skönt att få sitta där och säga att:
För två månader sedan kunde jag inte klä på mig utan att värken drog igång.
Nu, från och med FÖRRA VECKAN, kan jag till och med sätta på mig mina TAJT-JEANS utan att jag får värk!
För två månader sedan kunde jag inte duscha utan att få värk, det kan jag nu.
För två månader sedan kunde jag inte sträcka upp armarna och plocka något från en hylla högt upp, det kan jag nu.
För två månader sen kunde jag inte laga mat utan att få värk och behövde vila.
Det kan jag nu, om det inte är tunga formar inblandade, men då får sambon fixa just det momentet.
För fem månader sedan kunde jag bara promenera Adelsgatan fram, och sedan vända och gå hem.
Sen utökades det till att gå till Norderport och hem igenom stan.
Sen fixade jag promenad runt muren.
NU...
Fixar jag 8 km Vibblerunda.
För två månader sedan började jag virka igen, då fick jag värk och var tvungen att vila i omgångar om jag virkat.
NU, får jag värk när jag virkar så lägger jag bara ner och då försvinner värken omedelbums.
Jag kan stryka utan att få värk.
För två månader sedan kunde jag inte öppna någon av våra byråar utan att få värk, det kan jag nu.
Jag kan göra SÅ mycket mer och mår ändå så mycket bättre.
Jag drog MER positiva saker än det jag skrivit här, och läkaren klappade ihop händerna och sa:
"Det går verkligen åt rätt håll, och tabletterna verkar hjälpa, det är alltså NERVSKADA det kan vi nästintill bestämma nu.
Då lägger vi på YTTERLIGARE en tablett och fortsatt sjukskrivning!
Jag tog även upp mitt "Sitt-problem och hårda stolar.
Att det är ett av mina STORA problem och vad det kan vara, nu när jag nu inte har diskskada.
Han drog en massa om detta och jag orkar inte skriva om det men...
Han tror att det är något jag kan få problem med LÄNGE.
Ok.
Och om jag då hoppar över till min arbetskompis som krockat för X-antal år sedan, och hon har problem än idag med hårda stolar känner jag...
Ja, jag kan stå ut, om jag i SLUTÄNDAN slutar med samma "status" som henne!
Så jag blev alltså fortsatt sjukskriven!
MEN...
Det är ju då beroende på FÖRSÄKRINGSKASSAN!
Jag frågade läkaren VAD jag gör om dom inte accepterar den här fortsatta sjukskrivningen.
Jag sa att MIN PLAN är att isåfall, om jag tvingas till arbetet, eller för den delen gå någon djävla söka jobb kurs...
Att jag gå in och jobbar 25% på mitt vanliga jobb, jobbar nattpass, där det är minimala, belastande aktiviteter, och att JAG minimalt belastar mina arbetskamrater.
Jag AVRÅDER dig att göra det, jag har gett dig ett sjukintyg och jag hoppas det ska räcka, annars kontaktar du el försäkringskassan mig så får vi se.
Okidoki.
Jag har en del att KÄMPA EMOT nu kan jag säga.
Imorgon ringer jag F-kassetanten, på måndag Chefen.
Jag rustar för rätten att bli ännu bättre, jag är på G och inte EN DJÄVEL ska säga att jag inte är det eller tvinga mig till något jag inte vill!
Jag har upp till två år på mig innan jag VET vad som blir BESTÅENDE av detta.
Och som sagt, när jag sammanställer min "Positiva lista" SER jag väldigt mycket som blivit BRA!
Det gör att hoppet finns.
Så rustningen är putsad, svärdet slipat, PITBULLEN framplockad.
Jag kämpar tills sista blodsdroppen är spilld ;D
Morr...
Annars känner jag mig MILD i sinnet.
Kan man inte tro efter detta DRAVEL ovan ;D
Den jag tycker MEST synd om idag, är då en av mina bästisar!
Jag ringde henne imorse och hade ÄLTA-SAMTAL typ JÄTTELÄNGE, innan vi/hon kunde prata vidare om annat.
Stackars människa, men jag skrev ett "Tack-sms" någon timme senare, men jag behövde det!
Jag behövde det så "In i tjotahejti" och hon stod ut och kom med väldigt BRA INPUTS.
Det är rätt lustigt...
Jag drog samma ÄLTNING med sambon igår, men det gjorde mig inte ett dugg lugnare.
Bara mer uppjagad.
Men när jag tog det med bästisen så är det precis som om hon vet PRECIS vad jag behöver höra för att lugna ner mig!
Inget ont om sambon, men ens närmaste vänner, som man stått nära i 32 år, DOM VET hur man funkar och vad som är balsam för själen.
Tack gode gud för det säger jag!
Jag kunde lägga den upprördheten bakom mig och bli...
FAJTING-sugen igen ;D
Nu ska jag MYSA med sonen, snart läggdags för honom.
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
