Stickqvick & Sytok

Jag var hos sjukgymnasten idag.

Det var ett väldigt bra möte och samtal idag.
Jag ringde, pratade in ett meddelande, hörde inget ifrån henne, gick dit ändå.
Men...
Det känns som om min whiplash utmynnar i lika många diagnoser som sonen har på sin rygg.
Fast...
Jag tror INTE att min sjukgymnast är ute och cyklar faktiskt.

Jag orkar inte skriva och återge allt vi pratade om men jag kan skriva lite kort iallafall.

Hon tror att jag har:
Central överretbarhet (central sensitisering)
Kort:
Nervcellerna blir i långvarigt smärttillstånd vid en skada överbelastade och stressade och när skadan i nacken läkt så fortsätter cellerna vara överkänsliga.

Rent krasst kan man säga att det är mycket MENTALT också.

Dvs...
Om jag känner mig ARG, nedstämd och ledsen, så kommer värken som ett brev på posten.
Om jag FÖRVÄNTAR mig att jag kommer få värk...
Så får jag det.

Om jag går till min sjukgymnast och FÖRVÄNTAR mig att hennes akupunktur INTE ska hjälpa,
så gör den inte det.
Om jag går till min privata behandlare Fredrik och förväntar mig att HANS behandling ska hjälpa, så GÖR den det.

Förut har jag ju kunnat vila bort min smärta för att jag TROTT att jag kunde vila bort den.
Nu TROR jag inte på det längre, då försvinner den inte.
Tufft läge alltså.

Så...
Det där med SKRATT-TERAPI gjorde att JAG inte heller var ute och cyklade.

Naturligtvis så har det med belastning också, ÄN SÅ LÄNGE, att göra.
För jag kan ju inte bära något, göra något statiskt för länge, utan att få ont.
Så den måste vara minimal, det lilla vardagliga som inte är tungt, gäller fortfarande.

Men allt vi gick igenom idag, allt jag berättat förut om hur värken kan triggas igång också,
STÄMDE med allt som hon tror.

Och det är väl ungefär det min privata behandlare sagt vad gäller mina muskler oxå.
Jag KRAMPAR ihop, låser muskulaturen när jag blir arg, stressad.
Går inte att lösa snabbt för jag kan gå en hel dag och vara FÖRBANNAD på något.
Nä, vi pratade mycket idag.
Ja, det är så mycket med det här, så jag kan inte skriva allt.

Men lite klarare vatten i sjön, känns det som iallafall.

Vi pratade om det där med Gabapentin/medicinen också.

Sjukgymnasten tyckte också att jag skulle testa det.
För att kolla om det är nervskada eller muskulärt.
Och om det också kan få mig att bli mer positiv, om jag blir mer värkfri.

Jag har bestämt att imorgon hämtar jag ut den.
Så hinner jag testa lite innan jag ska till läkaren.

Jag fick med mig en cd-skiva hem idag också, med avslappningsövningar på.

Framöver kommer jag då förmodligen få gå till en KBT-terapeut hos sjukgymnasten som ska hjälpa mig ändra mitt negativa "tänk".
Jag tyckte den nya planen hos sjukgymansten, lät himla bra.
Jag börjar med avslappningsövningarna hemma ett tag och sedan terapeuten.
Och längre fram...
Belastningsträning.

Jag sa till min sjukgymnast att jag tror att det faktiskt ligger mig i fatet, om hennes teori skulle stämma...

Att jag faktiskt är en ganska ARG person.
Eller arg och pessimist.
Eller arg och arg, men jag är nog en ganska STRIDBAR person, som i vanliga fall (friska fall;) är väldigt bra på att dölja min ilska.
Och att jag ofta UTGÅR NEGATIVT om "saker, ting och personer" och sedan ändrar mig och BLIR positiv.

Jag måste lära mig TVÄRTOM.
Lära en gammal hund sitta.
Hur lätt som helst...
Inte.

Nä, men jag ska FÖRSÖKA iallafall.

Det var dagens besök I KORTHET hos sjukgymnasten.
Så får vi/JAG se i slutändan, VILKEN av alla TEORIER som stämmer.
Spännande.

Vad gäller värken idag, så har den varit låg...
Jag förväntade mig låg värk imorse, och så blev det.
Eller?
Suck...

Sonen fortsätter sin ODYSSE om tjat vad gäller en till kanin.

"Vi kan väl köpa en av deras kaniner???
Då får ju Leo bo ihop med sitt SYSKON!"

Try: son eller dotter, tänkte jag då ;)

"Jamen Emma (kompisen), den havande kaninens lillmattte,  har sagt att jag ska tjata på dig också.
Klart vi ska ha ett av Leo´s syskon...
Mamma?"
Nej, du kan tjata dig gul och blå, nej!
"Men Emma sa... Bla, bla, bla..."

Nej!
Ousiling, "The Förrädare" har talat, punkt ;)

Om någon undrar varför min text i tidigare inlägg inte riktigt går ihop, så har jag...
Ja, VISSA saker har jag ju bestämt att inte skriva om.
Så har jag gjort det ändå.
För att det gör mig glad när "något" går bra.
Men det har jag ju bestämt att jag inte ska skriva om...
För säkerhetsskull.

MAN vet ju inte.
Liksom.
Ni som vet, VET ju vad jag skriver om nu, så jag hoppas ni fattar mitt skrivade GALLIMATIAS just nu ;)

Så tittade jag på min son idag.
TITTADE!
Tänkte:
Herregud, har ungen VÄXT sen förra veckan?
Han såg så mycket längre ut än förra veckan.

SÅ MYCKET VUXNARE.
Ja, jäklar alltså.
Läskigt stor, såg han ut.
Jag måste mäta honom.
Han ser INTE ENS ut som "Mammas lilla pussigull" längre.
Vad har hänt, på en vecka?
Hm.

Nu ska jag sätta mig och MENTALT TÄNKA:
Imorgon kan jag VIRKA hela dagen utan att få ONT!
Imorgon kan jag virka hela dagen utan att får ont!
Osv.
Och se om det funkar IMORGON ;)
Sticka lugnt.