Värsta Hynsmorsan.
Hm...
Jag har insett att jag måste låta sonen bli lite självständig här snart.
Jag är värsta djävla Hynsmamman och duttlar och klemar ibland, så jag blir galen på mig själv!
Som jag har skrivit så många gånger här på bloggen...
Jag sprang vind för våg från det jag var FEM här i kvarteret och ingen brydde sig nämnvärt.
Vi var så många ungar i kvarteret...
Och MYCKET BUS gjorde vi!
Började cykla själv till skolan med min bästis från och med vårterminen i tvåan.
Sonen lever med:
VÅGA inte GÅ NÅGONSTANS utan att säga vart du går!!!!!
Vi LÄMNAR & HÄMTAR på skolan!
Akta, akta...
Och jag försvarar detta med:
"Det är så mycket FARLIGARE NU, än när jag växte upp..."
Idag, hade sonen en önskan att imorgon, då ville han gå hem själv, med två av sina tjejklasskompisar och visa...
Sin kanin.
Hm...
Tufft läge för Hynsmorsan!
Jaha, men vi kan ju hämta er allihopen i bilen, sa HM!
"Neeeeej, snälla, jag kan vägen, vi kan väl få gå???"
Hm...
Men jag går och hämtar er och så GÅR vi hem tillsammans, sa HM!
"Men mamma, nej, snälla, jag kan väl få gå med dom hem själv...?"
Hm...
Och mitt hjärta FÖRSTOD honom SÅ VÄL...
Men mitt förnuft, ELLER bortklemande gen sa:
Glöm det!
Eller?
Vi hade faktiskt inte en längre diskussion än den ovan för han la sig nästan direkt:
"Ja, ja, hämta mig då´ra med BIL, SUCK..."
Och jag tänkte:
Jag ska nog fan sova på saken och KANSKE ändra mig.
Det är två ORDENTLIGA tjejer han ska gå med, INTE två BUSVÄNLIGA grabbar...
Hm...
Det enda jag känner som ett minus är:
Att gå från hans skola hem till oss är inte lätt med tanke på trafiksäkerheten.
Att gå LAGLIGT och säkert, dvs gå på trottoarer och ENDAST gå över övergångsställen tar tid.
Att gena och ta sig hem fort...
Går fort.
Kan finnas en risk att dom chansar och fuskar.
Istället för att gå säkert.
Jag ska sova på saken, genast.
Sticka lugnt.
Jag har insett att jag måste låta sonen bli lite självständig här snart.
Jag är värsta djävla Hynsmamman och duttlar och klemar ibland, så jag blir galen på mig själv!
Som jag har skrivit så många gånger här på bloggen...
Jag sprang vind för våg från det jag var FEM här i kvarteret och ingen brydde sig nämnvärt.
Vi var så många ungar i kvarteret...
Och MYCKET BUS gjorde vi!
Började cykla själv till skolan med min bästis från och med vårterminen i tvåan.
Sonen lever med:
VÅGA inte GÅ NÅGONSTANS utan att säga vart du går!!!!!
Vi LÄMNAR & HÄMTAR på skolan!
Akta, akta...
Och jag försvarar detta med:
"Det är så mycket FARLIGARE NU, än när jag växte upp..."
Idag, hade sonen en önskan att imorgon, då ville han gå hem själv, med två av sina tjejklasskompisar och visa...
Sin kanin.
Hm...
Tufft läge för Hynsmorsan!
Jaha, men vi kan ju hämta er allihopen i bilen, sa HM!
"Neeeeej, snälla, jag kan vägen, vi kan väl få gå???"
Hm...
Men jag går och hämtar er och så GÅR vi hem tillsammans, sa HM!
"Men mamma, nej, snälla, jag kan väl få gå med dom hem själv...?"
Hm...
Och mitt hjärta FÖRSTOD honom SÅ VÄL...
Men mitt förnuft, ELLER bortklemande gen sa:
Glöm det!
Eller?
Vi hade faktiskt inte en längre diskussion än den ovan för han la sig nästan direkt:
"Ja, ja, hämta mig då´ra med BIL, SUCK..."
Och jag tänkte:
Jag ska nog fan sova på saken och KANSKE ändra mig.
Det är två ORDENTLIGA tjejer han ska gå med, INTE två BUSVÄNLIGA grabbar...
Hm...
Det enda jag känner som ett minus är:
Att gå från hans skola hem till oss är inte lätt med tanke på trafiksäkerheten.
Att gå LAGLIGT och säkert, dvs gå på trottoarer och ENDAST gå över övergångsställen tar tid.
Att gena och ta sig hem fort...
Går fort.
Kan finnas en risk att dom chansar och fuskar.
Istället för att gå säkert.
Jag ska sova på saken, genast.
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
