Grädde & Äppelmos...

Dagen har gått och jag har haft svårt att koncentrera mig på min halsduk/beställning.

Tycker den känns tråkig.
Jag har kännt mig TAGGIG och tvär.
Jag har "halv-värk" i nacken.
Inte låg, inte mittemellan, utan någonstans i mitten mellan låg och mellan :(
Det gör mig ännu surare.

Sonen hade med en kompis hem efter skolan, och dom skötte sig i princip själva.
Tre timmar och jag såg knappt röken av dom.
När kompisen gått skulle jag gå och köpa mammas present.

Sonen ville hänga med så vi promenerade iväg till Öster tillsammans.
Vi köpte kameran och jag kände mig ÄNNU nöjdare med presenten!

När vi sen var klara på stan så skulle vi gå hem.
Och då börjar sonen av någon anledning TRAMSA.
Han bar kameran och gick och låtsashalkade, låtsasramlade, ja ni fattar...
Jag blev ARG.
Röt på sonen och han tramsade ÄNNU MER.
Då tog jag fram ETT VAPEN, konsekvens...

"Om du slår sönder och pajar mormors present med FLIT när du håller på så här...
Då kommer jag ta dina sparpengar och köpa en NY kamera till henne, BARA så du vet.
Ramlar man och inte kan hjälpa det, då är det en OLYCKA.
Men håller man på som du gör nu, då är det med flit!"

Inge mer halktrams.
Och vi blev sams direkt.

Så kom vi hem och jag började fixa med kvällsmat.
Och när jag kom på mig själv med att stå och ta ÄPPELMOS och sedan spraya på GRÄDDE ovanpå, och trycka i mig sked efter sked...
Då ramlade poletten ner:
PMS!!!!!

Jamen VISST, det förklarar mitt fantastiska HUMÖR, nackvärken och suget efter sötsaker.
Det blir plockgodis från macken, när sambon kommer hem.

Och så måste jag visa vad jag hittade i mitt arbetsrum för en timme sen...
Och att det FÖRFLUTNA kan ligga så oerhört nära, utan att man tänker på det.

När jag var liten och när jag växte upp, hade jag en egen handarbetslåda med mitt namn på, i "Kallrummet" hos mormor.
(Mormor sa alltid "kallrummet" och det är numera mitt arbetsrum.)
I lådan hade jag mina projekt och pyssel.

När mormor dog och saker skulle delas upp av mina mostrar, morbröder och morsan, så tog jag hand om min låda och ställde den högst upp i Kallrummet/arbetsrummet på en hylla.
Och där har den stått.
Jag har inte öppnat den på...
Jag TROR inte jag har öppnat den lådan sen jag flyttade till Stockholm, och då var jag 17.
Jag öppnade den inte ens när jag tog hand om den vid bodelningen, vilket var många år senare.

Idag tänkte jag, att nu måste jag kolla vad jag har i den där djäkla lådan, den bara står där och tar upp plats.
Jag öppnade locket och hittade...
Mina dåvarande projekt!!!!





Nerknölat i en påse hittade jag två gräddvita, virkade dukar som var helt klara, en tredje i samma mönster som var påbörjad.
En röd i en annan påse.
Och en beige i glansigt garn, halvfärdig i en tredje påse.

Och jag fick världens FLASHBACK!!!
Jag kommer ihåg när jag höll på med alla fyra dukarna.

Jag hade börjat på den röda, och tyckte den var hopplös, fick inte ihop mönstret.
Började på den beiga blanka, och garnet tog slut, innan jag hade hunnit köpa nytt garn slängde jag ner den i lådan igen.
Då satte jag igång med dom andra tre.

Kommer inte exakt ihåg min ålder, men jag kommer ihåg "duk-förloppet".
Jag tror dock att jag var i åldern 15-16-17 eftersom jag inte rört lådan sen dess.

Och jag kommer ihåg att jag satt i hörnet på vänster sida i mormors gröna soffa och jobbade.
Handarbetslampan till vänster om soffhörnet.
Mormor i sin fåtölj vid fönstret, med sin handarbetslampa.

I samma rum som jag sitter i nu och ser på tv.
I samma HÖRN på vår röda soffa...
Med handarbetslampan till vänster om soffhörnet.
Jesus.

Inte bara SITTLÄGET, lampläget, tv-läget är som FÖRR...
(Utan att jag ens tänkt på det när JAG möblerade.)

Mitt sätt att HANDARBETA är detsamma.
Alltid FLERA projekt på gång.
Hm, intet nytt under solen skulle man kunna säga.

Förutom dukarna hittade jag även virkgarner, något jag kan få användning för framöver.

Jag känner mig ledsam på något sätt, sen jag öppnade lådan...
Och längtar efter min mormor.
Kan inte ens skriva det utan att bli tårögd.
Ibland kan det bli väldigt saknesamt och man kan önska att man var liten igen och fick ha lång tid kvar med sin mormor.
Ikväll blev en sån kväll.

Fast glad ändå att jag hittade gamla handarbete från förr, dubblet liksom...
Sticka lugnt.

P.s. Jag ska blöta och spänna upp dom två färdiga dukarna imorgon, stryka och använda dom :D.s






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0