Hej mitt vinterland...
Igår när jag läste vad Ingrid "Livet i Stenstugu" hade skrivit på sin blogg, då blev jag rent deprimerad.
Förra året, den 3/3-2009, då hade hon tagit den här bilden:
När jag gick in i mitt eget bildarkiv för samma dag...
Hade jag bara fotat HANDLEDSVÄRMARE som jag stickat ;D
Däremot när jag kom fram till 15/3 hade jag fotat:
Krokus, snödroppar och påskliljor på "G" i högskolans rabatter!
Buhuuhuuuuu är min spontana känsla.
Tittar jag ut nu är det massor med snö, RIKTIGT ISKALL NORDANVIND idag, och jag känner knappast:
"La coca ratcha, la coca ratcha..."
Utan mer:
"Hej mitt vinterland, nu é jag här..."
Fast då UTAN känslan av LYCKA man kan känna vid årets första snöfall ;(
Blä.
Men som jag och min bästis sa igår, SNART kan man sitta på en uteservering och värma sig i vårens första solstrålar.
Kanske bara INTE så tidigt som JAG vill.
Moving on, så har jag PRECIS fixat till mig för dagens äventyr.
Som kommer bli SOFFAN och virkning.
Lite bildverkstad med sonen...
Jag slängde bara på mig en halvtrist klänning som jag hittat på loppis.
Känns bra som hemmamyskläder.
(KUL, kul, kul ;)
Och appropå deprimerad förresten...
Jag började ju läsa Ann Heberleins bok igår.
Ja, den är så bra så det är inte klokt.
För några år sedan läste jag boken "Adams bok" där man får följa en anhörigs upplevelser av att leva med en manodeppressiv person.
MYCKET bra bok förövrigt.
I den här boken får man krypa in under huden på en som HAR sjukdomen.
Ja, den är STARK och svår att lägga ifrån sig.
Jag är TRÖTT pga av BOKEN idag kan jag säga, jag kunde inte sluta läsa inatt.
När man själv kanske skriver att "man har ångest" för ditten & datten så kanske man är i närheten av en LITEN ISKRISTALL på ett stort ISBERG jämnfört med vad personer med Bipolär typ 2 har.
Permanenta-ångest-demoner är inte att leka med.
TUFFT LÄGE skulle man kunna säga.
Ja, jag kan tänka mig att när jag mådde som sämst i höstas av att ha åkt på whiplash och satt med värk DYGNET RUNT...
Då kanske jag var ISBERGET för DÅ var det verkligen NÄSTAN bara HÖGKLINT som kändes lockande!
Men nu, när man sitter med "Vardags-gud-så-jobbigt-att ta-tag-i-och leva-vissa-dagar-ångesten" då känns det bara som en bris i magtrakten egentligen.
Nä, mycket ångest i Ann´s bok men MYCKET BRA och svår att lägga ifrån sig.
GÄSP...
Så hoppar jag RASKT över till VIRKAT, och catwalken.
VIRKAT är så HETT.
Så hett så man nästan bränner sig så fort man plockar upp virknålen!
Modeskaparen... Italienskt... Någonting...
(Missoni ;)
Visade upp dessa modeller med VIRKADE-duk-klänningar på catwalken:
Mja...
Den SISTA går väl ann, men det är verkligen "Mormors gamla dukar" ihopsydda till något "spejsigt".
Men INSPIRATION tycker jag ÄNDÅ att man får...
Nu ska jag ägna mig åt annat än datorn en stund.
Sticka lugnt.
Förra året, den 3/3-2009, då hade hon tagit den här bilden:
När jag gick in i mitt eget bildarkiv för samma dag...
Hade jag bara fotat HANDLEDSVÄRMARE som jag stickat ;D
Däremot när jag kom fram till 15/3 hade jag fotat:
Krokus, snödroppar och påskliljor på "G" i högskolans rabatter!
Buhuuhuuuuu är min spontana känsla.
Tittar jag ut nu är det massor med snö, RIKTIGT ISKALL NORDANVIND idag, och jag känner knappast:
"La coca ratcha, la coca ratcha..."
Utan mer:
"Hej mitt vinterland, nu é jag här..."
Fast då UTAN känslan av LYCKA man kan känna vid årets första snöfall ;(
Blä.
Men som jag och min bästis sa igår, SNART kan man sitta på en uteservering och värma sig i vårens första solstrålar.
Kanske bara INTE så tidigt som JAG vill.
Moving on, så har jag PRECIS fixat till mig för dagens äventyr.
Som kommer bli SOFFAN och virkning.
Lite bildverkstad med sonen...
Jag slängde bara på mig en halvtrist klänning som jag hittat på loppis.
Känns bra som hemmamyskläder.
(KUL, kul, kul ;)
Och appropå deprimerad förresten...
Jag började ju läsa Ann Heberleins bok igår.
Ja, den är så bra så det är inte klokt.
För några år sedan läste jag boken "Adams bok" där man får följa en anhörigs upplevelser av att leva med en manodeppressiv person.
MYCKET bra bok förövrigt.
I den här boken får man krypa in under huden på en som HAR sjukdomen.
Ja, den är STARK och svår att lägga ifrån sig.
Jag är TRÖTT pga av BOKEN idag kan jag säga, jag kunde inte sluta läsa inatt.
När man själv kanske skriver att "man har ångest" för ditten & datten så kanske man är i närheten av en LITEN ISKRISTALL på ett stort ISBERG jämnfört med vad personer med Bipolär typ 2 har.
Permanenta-ångest-demoner är inte att leka med.
TUFFT LÄGE skulle man kunna säga.
Ja, jag kan tänka mig att när jag mådde som sämst i höstas av att ha åkt på whiplash och satt med värk DYGNET RUNT...
Då kanske jag var ISBERGET för DÅ var det verkligen NÄSTAN bara HÖGKLINT som kändes lockande!
Men nu, när man sitter med "Vardags-gud-så-jobbigt-att ta-tag-i-och leva-vissa-dagar-ångesten" då känns det bara som en bris i magtrakten egentligen.
Nä, mycket ångest i Ann´s bok men MYCKET BRA och svår att lägga ifrån sig.
GÄSP...
Så hoppar jag RASKT över till VIRKAT, och catwalken.
VIRKAT är så HETT.
Så hett så man nästan bränner sig så fort man plockar upp virknålen!
Modeskaparen... Italienskt... Någonting...
(Missoni ;)
Visade upp dessa modeller med VIRKADE-duk-klänningar på catwalken:
Mja...
Den SISTA går väl ann, men det är verkligen "Mormors gamla dukar" ihopsydda till något "spejsigt".
Men INSPIRATION tycker jag ÄNDÅ att man får...
Nu ska jag ägna mig åt annat än datorn en stund.
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
