Hurra & Kisa...
23/3-2010 och det är min mors fördelsedag!
Hon fyller otroligt nog 70!
Känns overkligt att jag har en mamma som är så pass gammal nu.
Och det känns onekligen lite delat.
Å ena sidan tycker jag att det är coolt att ha en mamma som är 70, men som är så ungdomlig och pigg.
Å andra sidan är jag rädd att hon ska DÖ.
Jag har ju bara en förälder kvar i livet och inga syskon.
Det känns faktiskt lite läskigt.
Jag hade helst sett att min mamma hade fått barn/mig lite tidigare i livet och fyllt 60 istället...
Men, nu är det ju inte så.
Låter kanske lite trist att jag skriver så här, men det är faktiskt så jag känner.
Jag hoppas hon lever till hon blir 100 och är PIGG hela tiden.
Åter till födelsedagsmorgonen...
Nu tänkte vi/jag då ge henne en sovmorgon så vi inte skulle väcka henne för tidigt.
Dukade brickan till klockan 09.10, kaffe, kladdkakemuffins med ljus i, present och tidning.
Ner och in till hennes lägenhet, började sjunga...
Då var hon redan UPPE, ameehn...
Ja, ja, hon fick kaka med ljus i OCH PRESENTEN :D
Hon blev...
Överraskad och glad!
Men...
Nästan direkt undrade hon HUR hon skulle fixa alla funktioner.
INGA PROBLEM, sa undertecknad, vi har köpt en så enkel kamera så det fixar du LÄTT!
JAG ska lära dig.
Så tryckte vi på kameran och det kom upp inställning av datum och tid på displayen.
"Jaha, hur gör jag nu då?", sa mamma.
Kameraproffset Moi tar kameran och...
Trycker på några knappar, NÄHÄ, inte så, inte så heller...
Lämnade RASKT över DEN LÄTTA kameran till sambon.
Två sekunder senare lämnade han över den till morsan igen.
Datum och tid fixat.
Och Kameraproffset Moi kunde fortsätta att SKRYTA om hur lätt den var och att jag skulle läsa instruktionsboken ihop med henne och LÄRA HENNE kameran.
Fint.
Hon blev glad iallafall och såg verkligen fördelarna med en digitalkamera när vi skulle gå upp igen.
"Ja, nu kan jag ta HUR MYCKET BILDER som helst, hur mycket som helst, gud va bra..."
Ja, det kan hon, så nu lär det bli ÄNNU fler MATBILDER i framtiden.
Trevlans ;D
Över till FAKTARUTAN...
Ja, visste ni att om man KISAR tillräckligt mycket, då är man riktigt sjuk!
Jo, så är det och jag har sett det tillräckligt många gånger under mina år med sambon.
När han ska VISA att han är "dålli" då kisar han och går stapplande!!!!
Det blir lite MUMIE-VARNING liksom...
Jag antar att jag BORDE ha kisat djävligt mycket och gått stapplande när jag "åkte på" min förkylning förförra veckan.
Men, nä, jag körde väl på i stort sätt som vanligt och tog alvedon.
Får väl använda den gamla vanliga reklam klyshan:
NÄR EN MAN ÄR RIKTIGT FÖRKYLD!!!!!
Ja, jag är taskig mot sambon nu, men det blir lite VÄL mycket Dramaten om jag säger så.
Jag har ingen sympati för förkylnings-skådespeleri, tyvärr.
Jag är lite elak där och det har jag alltid varit.
Är själv uppfostrad i andan:
"Spark di själv i rövi o upp o ränne igen..., typ.
Men jag är INTE ensam om att ha en MAN som beter sig sådär.
Jag har allt för många gånger hört VITTNESMÅL om män som är PRECIS likadana.
Ofta.
Jag antar att det INTE blir städ idag, så jag får väl ta bita ihop här, och så får han städa på fredag när han inte kisar och går stapplande och är döende i Digerdöden ;D
(här ligger sambon nerbäddad...)
Förlåt, jag KAN inte hjälpa det.
Jag ska vara snäll...
Sticka lugnt.
Hon fyller otroligt nog 70!
Känns overkligt att jag har en mamma som är så pass gammal nu.
Och det känns onekligen lite delat.
Å ena sidan tycker jag att det är coolt att ha en mamma som är 70, men som är så ungdomlig och pigg.
Å andra sidan är jag rädd att hon ska DÖ.
Jag har ju bara en förälder kvar i livet och inga syskon.
Det känns faktiskt lite läskigt.
Jag hade helst sett att min mamma hade fått barn/mig lite tidigare i livet och fyllt 60 istället...
Men, nu är det ju inte så.
Låter kanske lite trist att jag skriver så här, men det är faktiskt så jag känner.
Jag hoppas hon lever till hon blir 100 och är PIGG hela tiden.
Åter till födelsedagsmorgonen...
Nu tänkte vi/jag då ge henne en sovmorgon så vi inte skulle väcka henne för tidigt.
Dukade brickan till klockan 09.10, kaffe, kladdkakemuffins med ljus i, present och tidning.
Ner och in till hennes lägenhet, började sjunga...
Då var hon redan UPPE, ameehn...
Ja, ja, hon fick kaka med ljus i OCH PRESENTEN :D
Hon blev...
Överraskad och glad!
Men...
Nästan direkt undrade hon HUR hon skulle fixa alla funktioner.
INGA PROBLEM, sa undertecknad, vi har köpt en så enkel kamera så det fixar du LÄTT!
JAG ska lära dig.
Så tryckte vi på kameran och det kom upp inställning av datum och tid på displayen.
"Jaha, hur gör jag nu då?", sa mamma.
Kameraproffset Moi tar kameran och...
Trycker på några knappar, NÄHÄ, inte så, inte så heller...
Lämnade RASKT över DEN LÄTTA kameran till sambon.
Två sekunder senare lämnade han över den till morsan igen.
Datum och tid fixat.
Och Kameraproffset Moi kunde fortsätta att SKRYTA om hur lätt den var och att jag skulle läsa instruktionsboken ihop med henne och LÄRA HENNE kameran.
Fint.
Hon blev glad iallafall och såg verkligen fördelarna med en digitalkamera när vi skulle gå upp igen.
"Ja, nu kan jag ta HUR MYCKET BILDER som helst, hur mycket som helst, gud va bra..."
Ja, det kan hon, så nu lär det bli ÄNNU fler MATBILDER i framtiden.
Trevlans ;D
Över till FAKTARUTAN...
Ja, visste ni att om man KISAR tillräckligt mycket, då är man riktigt sjuk!
Jo, så är det och jag har sett det tillräckligt många gånger under mina år med sambon.
När han ska VISA att han är "dålli" då kisar han och går stapplande!!!!
Det blir lite MUMIE-VARNING liksom...
Jag antar att jag BORDE ha kisat djävligt mycket och gått stapplande när jag "åkte på" min förkylning förförra veckan.
Men, nä, jag körde väl på i stort sätt som vanligt och tog alvedon.
Får väl använda den gamla vanliga reklam klyshan:
NÄR EN MAN ÄR RIKTIGT FÖRKYLD!!!!!
Ja, jag är taskig mot sambon nu, men det blir lite VÄL mycket Dramaten om jag säger så.
Jag har ingen sympati för förkylnings-skådespeleri, tyvärr.
Jag är lite elak där och det har jag alltid varit.
Är själv uppfostrad i andan:
"Spark di själv i rövi o upp o ränne igen..., typ.
Men jag är INTE ensam om att ha en MAN som beter sig sådär.
Jag har allt för många gånger hört VITTNESMÅL om män som är PRECIS likadana.
Ofta.
Jag antar att det INTE blir städ idag, så jag får väl ta bita ihop här, och så får han städa på fredag när han inte kisar och går stapplande och är döende i Digerdöden ;D
(här ligger sambon nerbäddad...)
Förlåt, jag KAN inte hjälpa det.
Jag ska vara snäll...
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
