Sjunger på sista versen...

Vaknade efter en god natts sömn, 7½ timmar...

Och är AS-TRÖTT!!!!!!
Medicinhöjningen har satt in, effekten är minst sagt:
KOMA-LÄGE!
Och lite illamående men det är bara att härda ut, det går över, det vet jag vid det här laget.
Men GUD så trött jag är.
Jag vill bara gå och lägga mig igen.
Men det tänker jag såklart inte göra.

Jag ska ta en dusch och ringa Chifen och se om hon bjuder på en kaffe.
Måste provsitta soffan nu när jag har en helt smärtfri dag så jag får se vad som händer.
Jag har försökt förut och då har nacken börjat mola direkt, men då har jag haft värk redan innan så...
Vi får se.
Håll tummarna att det går bra så jag slipper tjafsa OM det vidare med riktiga chefen och F-kassan.

Vad gäller jobbet i övrigt, det PRAKTISKA som ligger framför mig, så försöker jag inte tänka på det så mycket som möjligt.
Jag gissar att nästa vecka kommer bli en TUFF vecka och nacken kommer vara AV pga av all stress jag kommer ha inom mig.

Jaha. tänker ni, nu FÖRVÄNTAR HON SIG STRESS OCH ONT, då får hon ju det!

Ja, men jag känner mig själv också, man kan inte ändra sin INSIDA hur mycket som helst i vissa situationer.
Iallafall ÄN SÅ LÄNGE.
När det gäller att gå tillbaka till själva jobbet är det inga problem, men apparaten runt omkring...
Ja, NI SKULLE BARA veta.
Men jag kan inte skriva mer än så.

Jag kommer få en tuff vecka nästa vecka, och jag kommer fixa det också.
Det kommer bli mån, tis, ons, sen får jag väl CHILLA känslorna resten av veckan och då lugnar sig säkert nacken.

Det som STÖR mig lite ändå det var samtalet med läkaren sist.
Och som gör mig lite fundersam.
Det var att han sa att han INTE TYCKTE jag skulle gå tillbaka till jobbet ÄNNU!!!

Och jag sa:
Men jag känner mig ändå ganska bra nu och jag har INGET VAL, det funkar ju bättre och bättre med det mesta.
Jag måste ge försäkringskassan ett "finger" annars blir det "söka jobbkurs" och diverse annat.
DET orkar jag inte.
"Nä, sa han men du behöver mer tid anser JAG."
Jag har inget val, sa jag, det vet både du och jag!
"Vi får ta det när du kommer den 22:a, sa han."

Jag sa det till min sambo, han sa:
"Jag tycker du ska lyssna på läkaren!"
Jag sa:
Jag har inget val.
Sa det till en av mina bästisar:
"Du, det är faktiskt så här, när man själv börjar känna sig redo, då ska man vara hemma dubbelt så länge till..."
Jag sa:
Jag har inget val!

Men jag ska PEPPA mig själv att det kommer gå bra, så hoppas jag det hjälper.
Jag blir bara förvånad att läkaren inte tycker att jag ska gå och jobba ännu.
Men det är han som är läkare och har kompetens, inte jag.
Hm.

Så över till min mobil...

Den sjunger verkligen på sista versen nu.
Jag har nog tappat den i golv allt för många gånger, senast TVÅ ggr i måndags.
Ringsingnalerna är helt borta.
Jag kan inte komma åt alla funktioner och den har tappat siffror/bokstäver när det ska visas på displayen.
MEN den går att ringa och ta emot samtal iallafall, och lyssna på radion.
Får se hur länge den håller ihop.
Nu, mot duschen!
Sticka lugnt.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0