När jag ska läsa...

Vår termometer visade klockan 18.00, + ELVA GRADER.

Helt otroligt, på eftermiddagen visade den +12.
Återigen, jag blir på så gott humör.

Och vi hade balkongdörren ut mot havet öppen i eftermiddagssolen...
PREMIÄR idag.



UNDERBART!
Ja, det blir mycket som är underbart idag :D

Så hoppar vi raskt över till den där boken jag skrivit om, som jag läser, "Skumtimmen".
Alltså den är så djäkla BRA!
Igår gick jag och la mig tidigt så att jag inte skulle vara så trött när jag skulle läsa den.
Jag ville läsa MYCKET.

Det är bara det att jag har ett problem...
Jag är ju närsynt.
Och jag läser bara när jag ligger ner.
Vilket innebär att jag inte kan ha glasögon.
Vilket då såklart innebär att jag inte ser så bra.

Och så sover jag ju i sonens rum sen "olyckan" och det är dåligt ljus där också.
OCH...
Eftersom jag ser SÄMST på det högra ögat måste jag BLUNDA med det när jag läser.
För annars ser jag inte ett skvatt.
Vad göra?

Igår kom jag då på en lösning...

Jag hade fått av en vän för några år sedan en sådan där sov-ögonbindel.
Jag tog den, och satte den över det högra ögat så jag slipper ligga och knipa med ögat.
HUR BRA SOM HELST!
Smart lösning.
Men VÄLDIGT fult.
Men vem ser mig när jag ligger och ska läsa?
Typ ingen.



Så här fin är jag när jag läser min spännande bok :D
Snyggt.

Och för att hoppa över till boken igen så måste jag bara berätta om det jag läste igår...
Huvudpersonen höll på att göra mig galen igår!

Jag vet inte HUR MÅNGA filmer eller böcker jag läst där DUMKOF-huvudpersonen "bara måste" gå in i ett öde hus...
När det är mörkt.
Och igår när jag läste "Skumtimmen" och huvudpersonen går in själv, på kvällen, när det är mörkt och dörren till huset redan är öppen...
Då ville jag skrika till boken:
NEJ, vad gör du, gå inte IN!!!!

Och jag ville sluta läsa för det var SÅ spännande, men det kan man ju inte göra.

För jag måste ju veta.
Nä, det var längesedan jag vart SÅ entusiastisk över en svensk deckare.
Den är väldigt välskriven och fängslande.
Det är många frågor man vill ha svar på nu, jag plöjer vidare och våndas.
Sticka lugnt.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0