Stickqvick & Sytok

Tror ni jag kom i säng igårkvälls?

Nä, det gjorde jag naturligtvis INTE!
Började på två nya projekt, Åremössa i rosa/lila garn och sjal i cerise.



Jag stängde ögonen, TRÖTT men nöjd, klockan 01.00.

Vaknade i FRAMÅTSTUPA SIDOLÄGE klockan 09.00.
Och det...
Är inte bra för nacken!
Djäklar!!!

Alltså framåtstupa sidoläge är "min naturliga" sovställning innan whiplashen.
(kanske jag har skrivit om förut, kommer jag ej ihåg;)

Det har varit jättesvårt att programmera om kroppen att INTE lägga sig så numera.
Jag pallar upp under madrassen med kuddar så det ska luta åt ett håll så att jag inte ska VÄNDA mig och lägga mig på min onda vänstra sida.
Eller i framåtstupa sidoläge.

Jag pallar upp bakom huvudet så att jag inte ska vrida på huvudet.
Jag ligger enbart/helst på höger sida.
Svårt att lära om en KROPP att byta invand sovställning efter 39 år kan jag säga!!!!!
Men det funkar SÅDÄR ändå, med vissa undantag.
Som inatt.

Jag har ONT och så har jag, som LÖKEN på laxen, legat med huvudet/nacken BAKÅKTLUTAT.
INTE BRA med whiplash!!!!!!!!!!!
Men inte mycket att göra åt, jag kan ju tyvärr INTE kontrollera hur jag ligger när jag sover.
Tyvärr.
Jag ska ut och röra på mig så jag hoppas musklerna blir varma och sänder ut lite positiv värmeenegi till nacken :D

Så måste jag bara skriva om "Fråga Doktorn" som jag såg igår.
Det handlade om VÄRK.

Och det var himla bra och jag kände FAKTISKT att jag har fått ett BRA nätverk och en BRA hjälp från sjukvården ÄNDÅ, när jag sett det programmet!
Det är UPPENBARLIGEN många som lever med värk, som INTE får hjälp och stöd!

Dom får en diagnos, tabletter som oftast INTE hjälper och sedan "Tack&Hej" vi kan inte göra så mycket mer.

Jag har en BRA läkare som har förståelse för skadan, stöd från min sjukgymanst, jag har fått tillgång till psykolog och jag ska börja i KBT-gruppterapi nästa vecka!
ALLT det som läkare och psykologer rekommenderade i programmet att "folk" med långvarig smärta behöver.
Jag har börjat med en medicin som också rekommenderades, den tar inte bort all smärta, men den dämpar den VÄRSTA.
Jag kände bara:
Ja, JAG är iallafall på rätt väg, ÄVEN om jag måste leva med den här smärtan hela livet!

Det kommer kanske/förmodligen INTE bli bättre än så här och JAG måste omprogrammera om mitt liv!

Det var en kvinna där som sa:
"Jag gick dag ut och dag in, vecka ut och vecka in, ÅR ut och år in och bara VÄNTADE på att mitt liv skulle bli "NORMALT" igen.
Det blev det aldrig..."
Bestämde mig igår, efter att ha hört henne:
DETTA är min verklighet from 14 augusti 2009.

Ja, DET HÄR är mitt normala liv nu!
Och jag måste anpassa mig till det!
Jag kommer inte ens hänga upp mig på att:
"Har jag tur så kanske detta är borta om 1-2 år".

Nej, den tanken kommer jag INTE ens tänka någe mer!
För min egen skull...

Detta är verkligheten Frk Österholm, jag har värk MEN INTE SÅ ILLA så att jag inte klarar av NÅGOT!

Det lär i och försig visa sig när jag börjar jobba, men jag tror det kommer gå bra ändå.
Jag ska ha en bra fåtölj och undvika tvättdagarna.
That´s it, det får mitt JOBB acceptera.
Det är inte mycket, resten BÖR jag klara av :D

Och appropå jobbet så var det en kvinna som ringde in till programmet som jobbat inom bilindustrin, hon hade någon förslitningsskada i nacke och rygg.
(kommer inte ihåg vad den hette)

Och vilken ARBETSGIVARE hon hade...
Fy fan!
Hon hade dessutom omskolat sig pga av sin skada, INTE fått något nytt jobb trots pluggandet.
Alltså var hon ju då tvungen att fortsätta jobba kvar på sitt "bilindustrijobb".

Hon hade då sagt till sin arbetsgivare att hon inte klarade av att jobba heltid utan ville gå ner till HALVTID, och då inte belasta arbetsgivaren genom att kräva pengar, utan ta smällen och leva på mindre pengar men ändå behålla sitt jobb.
Fick hon INTE!!!!!!!!!!!!!

Hon skulle jobba HELTID annars var det bara att GÅ!

Företagshälsovården och läkarna har sagt:
Sluta.
Hon kan inte, för då har hon INGEN inkomst.
Hon får ju som sagt inget jobb trots omskolningen heller.
Huvva, rys och fy tusan!
Moment 22.
Stackars människa.

TÄNK att ha en ARBETSGIVARE som INTE har förståelse för sin personals skada och situation!!!!
Ryyyys ända in i skelettet och benmärgen!

Nä, det får jag verkligen HOPPAS att jag slipper framöver!

Jag hoppas att JAG iallafall har en chef som fortsätter stötta TROTS att man kommer vara en "halvt handikappad" personlig assistent.
Att inte hon sitter i detta nu och planerar att byta ut min mot "den icke skadade" tjejen som går på min rad nu?
Tänk om...
Nä, det kan jag aldrig tänka mig.
Fast ÄNDÅ skrev jag det just precis, hm... ;D

Nämen allvarligt nu, SÅ VET man ju faktiskt INTE!!!!!
Jag ska göra mitt bästa när jag börjar jobba igen och hoppas att det håller!
Mer än SÅ kan jag inte lova.
Och hoppas på förstålese från både chefen och arbetsgruppen.

Nä, jag var glad igår att jag INTE har ett bilindustrijobb, en oförstående chef och företag!
Så får vi väl se i framtiden...

Nu ska jag ut i Nordanvinden och solskenet!
Det verkar ISKALLT idag.
Sticka lugnt.