Inte ett smack blev...
Inte ett smack blev...
Just det ja, samtal med läkaren som var inplanerat, som jag helt glömt idag.
Och läkaren sa:
"Tid hos mig klockan 11.30"
Idag, undrade Vraket Madde?
"Ja, din sjukskrivning går ju ut idag och vi måste träffas och prata om läget!"
Ok, svarade Vraket Madde.
Det var bara att göra sig ordning och så kom sonen.
Och JAG försökte vara UPPÅT och "hejsan-hejsan".
Kramade sonen och utan att han ens sett på mig sa han:
"Har du gråtit?"
Vraket:
Eh, nej hurså?
"Du kramas som om du gråtit!"
Och så tittade han på mig...
"Du HAR gråtit!"
Vraket:
Jo, men det var igår, IDAG är det bättre.
"Ok, bra."
Och jag sa det hela med den mattaste rösten i världen.
Han verkar till och med kunna känna på mina kramar att jag är deppig.
Ja, men imorgon blir det bättre...
Sa hon som INTE direkt lever på hoppet
Så var det dags för El Doktore.
Jag drog väl mitt, om att det blivit bättre och bättre, men att jag hade en rejäl OND dag igår.
Och att jag blivit rejält TRÖTT idag.
Och så tog jag frågan:
Ska jag ställa in mig på att leva så här resten av livet?
NEJ, sa doktor Martin och så drog han en hel harang med saker om "djävligt långsinta nerver" och sa sen:
Du har gjort bort dig mitt i ditt tillfrisknade, men nu blir du ju bättre och bättre, inte sant???
Jo, men igår och idag har jag verkligen tappat sugen!
Så undersökte och fixade han och så...
Bestämde han att sjukskrivningen skulle fortsätta!
"Har DU någon åsikt", frågade han?
Nä, jag gör som du tycker och bestämmer nu, sa Vraket.
Idag är en dålig dag att fråga mig vad jag tycker.
Hade du frågat mig i lördags hade det varit full fart till jobbet, idag vill jag bara "get lost" typ!
FNYS, kom det från läkaren.
"Du måste jobba med din framåtanda och bli lite långsammare."
Vraket:
Bli en snigel då typ, jag hatar sniglar...
"Snigel låter bra, kör på det."
Vraket:
SUCK!!!!!!!
Ja, så så blev det med det...
Och jag måste få upp GLÄDJEN igen.
Sen gick jag direkt till jobbet och gav chefen sjukskrivningen.
Pratade och man känner sig så utanför igen.
Jag går dit, helt slut idag, berättar läget, och oroar mig för att jag ska få sparken.
Vilket jag naturligtvis inte får men ni fattar nog känslan ändå...
När man gått hemma så djävla länge som jag har gjort så...
Finns oron ändå.
Och så sitter jag och är så hängig och trött och berättar för min chef att jag FAKTISKT blir bättre, att jag vilat mycket, men just nu har det varit två tuffa dagar.
Jag känner mig FÖGA ÖVERTYGANDE kan jag säga!!!!!
Jag hade velat gå dit pigg och käck.
Men "käck" har lämnat kroppen tillfälligt.
Ja, ja, bra snack iallafall med chefen, och sedan promenerade jag hem.
Nu är jag hemma och har ätit en macka till lunch, nu ska jag dricka lite kaffe också.
Sticka lugnt.
Just det ja, samtal med läkaren som var inplanerat, som jag helt glömt idag.
Och läkaren sa:
"Tid hos mig klockan 11.30"
Idag, undrade Vraket Madde?
"Ja, din sjukskrivning går ju ut idag och vi måste träffas och prata om läget!"
Ok, svarade Vraket Madde.
Det var bara att göra sig ordning och så kom sonen.
Och JAG försökte vara UPPÅT och "hejsan-hejsan".
Kramade sonen och utan att han ens sett på mig sa han:
"Har du gråtit?"
Vraket:
Eh, nej hurså?
"Du kramas som om du gråtit!"
Och så tittade han på mig...
"Du HAR gråtit!"
Vraket:
Jo, men det var igår, IDAG är det bättre.
"Ok, bra."
Och jag sa det hela med den mattaste rösten i världen.
Han verkar till och med kunna känna på mina kramar att jag är deppig.
Ja, men imorgon blir det bättre...
Sa hon som INTE direkt lever på hoppet
Så var det dags för El Doktore.
Jag drog väl mitt, om att det blivit bättre och bättre, men att jag hade en rejäl OND dag igår.
Och att jag blivit rejält TRÖTT idag.
Och så tog jag frågan:
Ska jag ställa in mig på att leva så här resten av livet?
NEJ, sa doktor Martin och så drog han en hel harang med saker om "djävligt långsinta nerver" och sa sen:
Du har gjort bort dig mitt i ditt tillfrisknade, men nu blir du ju bättre och bättre, inte sant???
Jo, men igår och idag har jag verkligen tappat sugen!
Så undersökte och fixade han och så...
Bestämde han att sjukskrivningen skulle fortsätta!
"Har DU någon åsikt", frågade han?
Nä, jag gör som du tycker och bestämmer nu, sa Vraket.
Idag är en dålig dag att fråga mig vad jag tycker.
Hade du frågat mig i lördags hade det varit full fart till jobbet, idag vill jag bara "get lost" typ!
FNYS, kom det från läkaren.
"Du måste jobba med din framåtanda och bli lite långsammare."
Vraket:
Bli en snigel då typ, jag hatar sniglar...
"Snigel låter bra, kör på det."
Vraket:
SUCK!!!!!!!
Ja, så så blev det med det...
Och jag måste få upp GLÄDJEN igen.
Sen gick jag direkt till jobbet och gav chefen sjukskrivningen.
Pratade och man känner sig så utanför igen.
Jag går dit, helt slut idag, berättar läget, och oroar mig för att jag ska få sparken.
Vilket jag naturligtvis inte får men ni fattar nog känslan ändå...
När man gått hemma så djävla länge som jag har gjort så...
Finns oron ändå.
Och så sitter jag och är så hängig och trött och berättar för min chef att jag FAKTISKT blir bättre, att jag vilat mycket, men just nu har det varit två tuffa dagar.
Jag känner mig FÖGA ÖVERTYGANDE kan jag säga!!!!!
Jag hade velat gå dit pigg och käck.
Men "käck" har lämnat kroppen tillfälligt.
Ja, ja, bra snack iallafall med chefen, och sedan promenerade jag hem.
Nu är jag hemma och har ätit en macka till lunch, nu ska jag dricka lite kaffe också.
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
